Ikväll blir det HIF-Gefle för min del, för Svenska Fans räkning. Äntligen väljer Conny Karlsson nu att låta Rasmus Jönsson starta matchen som släpande forward. Erik Sundin petas och Rachid Bouaouzan går in som vänsterytter. Jag tror att det kan innebära proppen ur för HIF:s anfallsspel. Gör Alexander Gerndt hattrick precis som i fjor mot Gefle?

Sen på onsdag bör den intresserade hålla utkik efter Kvällsposten. I Matchdax, som medföljer som bilaga, har jag med spännande intervjuer med Mattias Lindström och Kärnans ordförande Niklas Persson. Lindström sågar bland annat dansk supporterkultur vid fotknölarna (nåja).

******

När jag gick i mellanstadiet var mitt NHL-intresse som störst. Hade många klasskamrater som också följde med i cirkusen på andra sidan Atlanten, och man spelade EA Sports NHL-spel och hade precis slutat samla på hockeykort.

Vid den här tiden var Detroit Red Wings det dominerande laget. Nick Lidström och Tomas Holmström var svenska stjärnor i laget som vann Stanley Cup 1997 och 1998.

Det är ett tag sedan, men fortfarande gör de båda allt för att mitt 90-tal inte ska ta slut.

Var uppe inatt och såg den femte matchen i kvartsfinalserien mellan San Jose Sharks och Red Wings, och det var nog sjutton bland det galnaste skådespel jag sett utspela sig på en hockeyrink.

Red Wings, med kniven på strupen i underläge med 1-3 i matcher, fick ingenting att fungera i två perioder. San Josés försvarsspel var solitt, och när man i inledningen av tredje perioden tryckte in 3-1 kändes det som att Detroits saga var all i det här slutspelet.

Och i så fall kanske också sagan om hockeyfenomenet Nicklas Lidström. Han är återigen nominerad till Norris Trophy (årets back), men är nu 41 år och mycket talar för att han lägger ner sin karriär efter den här säsongen.

Men han kände uppenbarligen inte för att det skulle ta slut inatt. Heller – I förra matchen var också Detroit piskade att vinna och då slog han till med två mål i en 4-3-seger.

Och när klockan nästan klämtade för Red Wings så var det som att gubbgänget kom ihåg vilken vinnarmaskin de är.

I båset satt en skadad Johan Franzén och gormade och på isen slet en halvskadad Henrik Zetterberg och en mer än halvskadad Pavel Datsyuk som om det inte fanns någon morgondag (vilket det egentligen i och för sig inte fanns…). Och efter att Jonathan Ericsson skjutit in 3-2-reduceringen gjorde Dan Cleary 3-3 och scenförändringen var total.

Så pass total att det hela till slut avgjordes på ett helt tidlöst sätt. För precis som han gjort under de senaste tjugo åren så gled Nicklas Lidström fram från blålinjen och sköt ett tungt backskott efter Datsyuks fina förarbete. Klockan stod på 13,52 och precis som alltid, alltid, alltid stod Tomas Holmström framför kassen och störde hemmalagets målvakt Antti Niemi. En enkel liten touch från den stenhårde pitebon och så hade Detroit vänt till sin andra raka 4-3-seger i matchserien.

Magnifikt.