Hr. Gian Piero Gasperini är en man med bryderier. 3-4 på Sicilien var knappast den start man velat se för det nya Inter i detta, revanschens säsong 2011-12.

Wesley Sneijder blandade och gav som Clive Owen i Croupier, Walter Samuel var inte Walter Samuel utan mer Andrea Ranocchia i trebackslinjen och bakom Inter-mittfältet fick Fabrizio Miccolo och hans polare segla fram på oceaner av ytor och resultatet blev därefter.

Det är nu en hårt pressad och hårt kritiserad Gian Piero Gasperini som ställer ut sitt lag på Giuseppe Meazza i onsdagens Champions League-premiär mot Trabzonspor.

Framför allt måste han lösa problemen med lagets försvarsspel – Palermo gjorde fyra mål och det kunde blivit fyra till om man förvaltat alla möjligheter man fick lite bättre. Hur länge håller Gasperini kvar vid trebackslinjen?

Anfallsspelet var inte heller särskilt imponerande idag – det bjöds på en hel del fina individuella prestationer från spelare som Diego Milito (två mål och skön start på säsongen efter ett uselt 2010-11), Wesley Sneijder (vilken passning till 4-3!), Jonathan (intressant debut av “nye Maicon”), Ricky Alvarez (lovande inhopp) och Diego Forlan (KLASS!), men det var just mestadels individuella prestationer och inte så mycket en kollektivt effektiv anfallsfotboll.

Slutligen kan man i alla fall konstatera en sak: Pazza Inter lever! Vilken fullständigt galen match det var! Sekvensen där Milito berövas straff efter Pisonis handbollsspel och minuten senare får den där straffen och petar in sitt andra mål!

Det låg så mycket Pazza Inter i luften att när Forlan tryckte in 4-3, så kändes det ordentligt som att det skulle komma en 94:e-minuts-kvittering till slut.

- Om jag vet något lag som har karaktär, personlighet, starkt band mellan spelarna och som inte är rädd för svåra situationer – då är det Inter. Det är svårt att vinna med 4-0, men vi kommer försöka.

“Vi”. Det är klass.

Så här går det:

Inter – Schalke 04

Vinnare: Inter (55/45-chans)

De två “jokrarna” som är kvar i Champions League-leken. Inter öser på framåt, och har gjort 47 mål på 20 tävlingsmatcher sedan Leonardo tog över som tränare. Samtidigt har försvarsspelet lämnat väldigt mycket i övrigt att önska, vilket inte minst märktes i bägge mötena mot FC Bayern där dammluckorna var vidöppna bakåt. Tyskarna hade chanser för att göra ett tvåsiffrigt antal mål, men åkte ut på sin extrema ineffiktivitet. I första mötet här är dessutom Lucio, lagets viktigaste försvarare, avstängd. Schalke har också en galen säsong, där man förlorat mer än man vunnit i Bundesliga. Samtidigt har man slagit lag som Lyon, Benfica och Valencia i Champions League, och på topp har man en pånyttfödd Raul. Gör man mål på Giuseppe Meazza i första mötet (vilket jag faktiskt skulle vilja säga är troligt), har man mycket bra chans att gå vidare. Inter har dock så många matchvinnartyper att jag tror man kan göra mål i Gelsenkirchen också. Mycket knapp fördel för Nerazzurri.

Real Madrid – Tottenham

Vinnare: Real Madrid (65/35-chans)

Spurs är turneringens stora positiva överraskning så här långt. Ett övertygande gruppspel med en ruskigt tempostark och frejdig offensivfotboll följdes av ett dubbelmöte med Milan där man visade att man även behärskar klassisk kontinental Champions League-defensiv. Jag tror att man har en chans mot Real också, men Mous grabbars CL-fokus är nu totalt och man har trots allt en offensiv som är två strån vassare än Milans. Tottenham kommer att stå emot bra, men inte så bra att man går vidare.

Barcelona-Sjaktar

Vinnare: Barcelona (90/10-chans)

Sjaktar har gjort det mycket bra hittills, men Barca är världens klart bästa lag för tillfället. Nyckeln ligger i första mötet på Camp Nou, om Sjaktar på något sätt lyckas stänga till här (FCK har visat att det inte är omöjligt) kan det bli en mardrömsretur för katalanerna i Ukraina. Men sannolikt gör Barca sina 2-3 mål och returen blir ett sömnpiller.

Chelsea – Manchester United

Vinnare: Manchester United (60/40-chans)

Trots skadeproblemen i backlinjen, så tror jag att United kommer att fixa ett kryss i första matchen mot Stamford Bridge. Man brukar ha en förmåga att stänga in i de här CL-matcherna på bortaplan, och sedan ska man ha alla möjligheter att slå Chelsea hemma i returen och därmed gå vidare. Rooney har hittat storformen igen. Chelsea är lite svårbedömt, formen har varit upp och ner under säsongen, och sedan i höstas mestadels ner. Har Ancelotti något ess i rockärmen?

Ordet till Brett Anderson, Suede:

I don’t care if you’re black or blue
Me and the stars stay up for you
I don’t care who’s wrong or right
And I don’t care for the UK tonight
So stay, stay, stay, stay…

“Min nya, fina klubb har en bättre startelva än min gamla på alla positioner”, säger Zlatan Ibrahimovic.

Låt oss se.

Inters troliga startelva:
————–Julio Cesar
Maicon-Lucio-Samuel-Zanetti
–Motta-Cambiasso-Muntari
————Stankovic
———-Eto’o—Milito

Barcelonas troliga startelva:
———-Valdes
Alves-Puyol-Pique-Maxwell
————Yaya Touré
———–Xavi—Iniesta
-Messi-Ibrahimovic-Henry

Offensivt råder det inga tvivel. Barcelonas främre kvintett är världens bästa, och med en offensiv mittfältare som Stankovic vinner man inte Champions League. Inters mittfält har noll kreativitet. Dock kommer firma Moratti/Mourinho sannolikt att värva en trequartista innan Serie A drar igång, kanske Real Madrids Wesley Sneijder (en spelare som heller knappast platsat på Barcelonas mittfält). Sen kan man också påpeka att Inter har det bättre ställt vad gäller prima puntas – Eto’o och Milito är två av världens fem-tio bästa målskyttar.

Bakåt är det dock en annan historia. Cambiasso är minst lika bra som Yaya Touré i den defensiva mittfältspositionen, och Inters backlinje är snäppet bättre än Barcelonas. Faktum är att båda Barcas ytterbackar på sistone figurerat som andraval till Inters dito – Alves är reserv till Maicon i landslaget och Maxwell värmde Inters bänk förra säsong. Målvaktspositionen? Julio Cesar är mil bättre än Victor Valdes, inget snack.

******

Läs även andra bloggares åsikter om Inter, Barcelona, fotboll, Zlatan, Zlatan Ibrahimovic

Det är en känsla som blir allt mer påtaglig. Idag får vi veta att man värvar Fiorentinas skicklige brassemittfältare Felipe Melo. Kanske sommarens tyngsta köp i Serie A.

Tidigare under Silly Season har man gjort klart med bland andra Fabio Cannavaro och Diego. Sedan tidigare har man en stark anfallsuppsättning med Iaquinta, Amauri, Trezeguet och Del Piero. Man har även namn som Buffon, Camoranesi, Sissoko, Zebina, Chielini och Legrottaglie att tillgå. Dessutom lurar unga intressanta spelare som Marchisio och Giovinco i bakgrunden.

Hungern efter en ligatitel borde vara stor i Turin och Inter, som kommit lätt undan tre säsonger i rad, får passa sig i år. Värvas även den intressante ytterbacken André Santos eller Fabio Grosso har Juventus ett lag som inte är långt efter Inters i slagkraftighet och bredd. Det som gör att Inter ändå måste ses som favorit är, förutom Juventus pendlande försvarsinsatser under förra säsongen, Zlatan Ibrahimovic. Serie A:s överlägset bästa spelare är skillnaden mellan lagen.

För Inter vill jag fortfarande se två till värvningar: En kreativ mittfältare – det är viktigast – och en mittback av klass. Nu snackas det om offensive mittfältaren Marek Hamsik från Napoli, och det känns intressant. Mycket bättre än den gamle Deco, en spelare på nedgång som var aktuell tidigare i sommar.

———

———

Läs även andra bloggares åsikter om Serie A, Inter, Zlatan Ibrahimovic, Juventus

Zlatan Ibrahimovic, Sweden

Stumbled upon an interesting debate (in which I am participating) about FC Internazionale’s Zlatan Ibrahimovic’s performances in the Big Matches, over at The Offside: What Is Zlatan Ibrahimovic’s Problem?. Providing evidence in the form of Ibrahimovic’s mediocre goal record in the Champions League knockout rounds and at the FIFA World Cup, Daryl is proposing that Ibrahimovic in fact may be a “big game bottler”.

I’ve heard this reasoning before, especially concerning his performances for the Swedish national team, and I think that it is based upon a quite weak argumentation. His World Cup record is obviously not the best, but it should be remembered that he was only a little-used substitute in Japan 2002, and that he was affected by his thigh problems in Germany 2006.

At the European Championship, as well as in important qualification matches, he has often delivered. In seven matches in Portugal 2004 and Austria/Switzerland 2008, he has scored four goals, out of which three were of crucial importance.

Also, as Brian notes in the debate, the theory implies that there are no Big Matches in the Serie A and Coppa Italia, where he has continously delivered in important clashes with Milan, Juventus and Roma.

What about the Champions League then? Well, the facts here might look harder to dismiss. But from my perspective, I wouldn’t say that Ibrahimovic in any way was mediocre or underperforming in the recent ties against Manchester United. The problem here is more related to his team – his mates in Inter’s offensive line-up is unfortunately not good enough to provide a substantial chance of prospering against teams like Man U (or Liverpool in last year’s Champions League). Also, it could be argued that the margins were simply not on Ibra’s side in the matches against Manchester United – his finishes were flawless, and could just as well have provided him and Inter two or three goals.