Var uppe igår inatt och kollade på Fox News republikanska primärvalsdebatt från Greenville, South Carolina. Temperaturen i kampen om vem som ska bli republikanernas presidentkandidat till valet 2012 har väl hittills legat på kylskåpsnivå, och nattens batalj skrev väl knappast heller någon politisk historia.

För- och eftersnacket har faktiskt handlat mer om de som inte var där än om de som var där.

******

Vem som än vinner den republikanska nomineringen tippas få väldigt svårt att slå Barack Obama i valet den 6 november nästa år. Det finns nämligen ingen riktigt stark kandidat eller klar favorit som sticker ut, och hos alla de mest omtalade namnen finns flera svagheter att peka på. Lägg där till att det republikanska partiet just nu dras med slitningar mellan den mainstream-falang som företräds av “partietablissemanget” och de mer radikala högerpopulister som går under samlingsbeteckningen The Tea Party, samt det faktum att Barack Obama tack vare allt detta antagligen kommer att ha ett starkt ekonomiskt övertag på sin motståndare.

Och det är väl därför som flera tunga namn dragit sig ur startblocken redan innan startskottet för primärvalscirkusen gått på allvar. Haley Barbour (guvernör, Mississippi), Chris Christie (guvernör, New Jersey), Bobby Jindal (guvernör, Louisiana), Mike Pence (kongressledamot, Indiana), John Thune (senator, South Dakota), Jeb Bush (f.d. guvernör, Florida, George W. Bush yngre bror), Rick Perry (guvernör, Texas) och Scott Brown (senator, Massachusetts) har alla varit brett omtalade som möjliga kandidater det senaste året. Samtliga har deklarerat att de inte kommer att ställa upp.

Sarah Palin (f.d. guvernör, Alaska, republikanernas f.d. vice presidentkandidat), Mike Huckabee (f.d. guvernör, Arkansas), Mitch Daniels (guvernör, Indiana), Donald Trump (fastighetsmogul, mediapersonlighet), John Huntsman Jr. (f.d. USA-ambassadör i Kina), Michelle Bachmann (kongresskvinna, Minnesota) och Rudy Giuliani (f.d. borgmästare, New York City) är alla tunga namn. Ingen av dem har fortfarande bestämt sig/tillkännagivit om de kommer att kandidera.

Och till råga på allt: Varken Newt Gingrich (f.d. talman i representanthuset, Georgia) och Mitt Romney (f.d. guvernör, Massachusetts), som bägge startat en så kallad exploratory committee (det första steget till en full kandidatur) brydde sig om att åka till debatten inatt.

******

Kvar på podiet i Peace Center i Greenville fanns fem tappra män:

- Gary Johnson (f.d. guvernör, New Mexico)
Libertarian som sticker ut som den med den mest liberala synen på abort av alla presumtiva kandidater. Huvudfokus i hans kampanj är USA:s budgetunderskott. Ärlig och kompetent, men för frihetlig både ekonomiskt och socialt för att kunna vinna nomineringen.

- Ron Paul (kongressman, Texas)
Den republikan som drog in överlägset mest pengar i primärvalscykeln 2008. 76-årig libertarian som leder en brokig rörelse av aktivister som förenas i sin kritik av en svällande federal statsmakt och som inte direkt tillhör huvudfåran i det republikanska partiet. Har kallats kongressens mest konservative ledamot de senaste 75 åren. Libertarianska partiets presidentkandidat 1988 är lika chanslös den här gången som för fyra år sedan.

- Herman Cain (pizzamogul)
Politiskt oerfaren entreprenör som står långt till höger inom det republikanska partiet. Allmänt sedd som totalt chanslös, men stod nog definitivt som debattens vinnare.

- Rick Santorum (f.d. senator, Pennsylvania)
Socialkonservativ ytterlighetskandidat som jämfört homosexualitet med polygami och åkte på storstryk mot Bob Casey Jr. när han försökt bli omvald till en tredje mandatperiod som senator 2006. Karismatisk, men tämligen chanslös.

- Tim Pawlenty (f.d. guvernör, Minnesota)
Den ende av nattens kombatanter med realistisk möjlighet att vinna nomineringen. Lite torr, men visade styrka när han vann två mandatperioder som guvernör i den ganska vänstervridna delstaten Minnesota. Lämnade dock efter sig ett av USA:s största budgetunderskott när han avgick för ett par månader sedan, vilket kan komma att ligga honom i fatet i primärvalet. Tillhör åsiktsmässigt republikanska partiets mainstream, var nära att bli John McCains vicepresident-kandidat 2008.

För mer om kandidaterna, se gärna wikipedia-artikeln om primärvalet.

******

Debatten… (inbäddad längst ner)
… blev en ganska lugn historia. Gary Johnson pekade på att drastiska nedskärningar krävs för att balansera budgeten och blev utbuad för att han vill tillåta abort tills fostret nått en ålder där det klarar sig utan modern. Ron Paul, en stark retoriker med “snäll farbror-framtoning”, hävdade som vanligt states’ rights och sa “Get out of it!” när den federala statens rätt att förbjuda gayäktenskap diskuterades. Både Johnson och Paul fick möjlighet att visa upp sina drogliberala åsikter, vilket inte heller gick särskilt väl hem hos publiken i Peace Center.

Herman Cain drog ner störst applåder med sin common sense conservatism, och den smått kontroversielle Rick Santorum hade lite vassare kanter i sin retorik.

******

Vinnare:
Herman Cain. Tog Fox News tittarpanel med storm och gjorde ett ganska slipat intryck i debatten. Är väl för okänd och lite för extrem för att få något större stöd, men visade att han bör kunna attrahera en del alienerade konservativa och hänga på ett tag i det här racet. Slutanförandet innehöll dock bara konservativa klyschor och sa inget alls. Skräller han vid Ames Straw Poll i sommar?

Förlorare:
Tim Pawlenty. T-Paw hade egentligen inte så mycket att vinna på att vara med i det här sällskapet, mer än att som relativt okänd nationellt visa upp sig inför konservativa kärnväljare. Var dock allt för slätstruken i debatten, och jag är inte imponerad av hans stela kroppspråk. Hans chans ligger nog i att försöka hänga med och hoppas att de tyngre kandidaternas negativa bagage sänker dem en efter en. Enda gången han stack ut var egentligen då han pekade på sin bakgrund i en arbetarfamilj: “I’ve lived the American Dream”.

Mitt Romney och andra no-shows. Det är trots allt så att alla republikaner som sedan 1980 vunnit South Carolinas primärval, som ligger strategiskt tungt i tiden strax innan Super Tuesday, också vunnit den republikanska presidentnomineringen. Att få en image av att man “dissar” den sydkarolinska väljarkåren kan bli dyrbart. Eller hade Mitt Romney haft mer att förlora på att åka till Greenville igår? Hade han fått höra allt för mycket om sin allmänna sjukvårdsförsäkring som han införde som guvernör i Massachusetts?

Personligen gillade jag annars Gary Johnsons fokus på harm reduction när drogfrågorna avhandlades. Han pekade på att 50% av den amerikanska polisens resurser går till att jaga droganvändare, och att USA är det land i världen som har störst andel av sina medborgare i fängelse.

******

Gött i alla fall för oss amerikanska politiknördar att primärvalssäsongen dragit igång lite grand nu. Titta gärna in här på bloggen framöver för fler analyser av cirkusen.