Äntligen!

Så fick de slutligen ta sin stora seger. Peter Forsberg, Mats Sundin, Niklas Lidström, Daniel Alfredsson och de andra grabbarna som varit med om de förnedrande uttågen ur tre raka turneringar.

Vad säger man nu då? Jag säger som Gert Fylking - Äntligen! och känner mest en lättnad för att de ändå fick vinna till slut.

Man har suttit och tittat på OS-98 med en stark tro på framgång, men tjecker kom på att Ulf Samuelsson hade amerikanskt pass och sedan blev det ingenting av kvartsfinalen mot Finland.

Man har suttit och tittat på OS-02 och hur Tre Kronor körde över Kanada i gruppspelet och hur Tommy Salo storspelade mot Tjeckien, men så blev det ändå fiasko mot Vitryssland.

Och man satt och tittade på en förnedring mot Tjeckien i World Cup 2004 i det som skulle varit den där sista chansen till framgång för svensk ishockeys gyllene generation.

Nu kom en ny chans till framgång efter att Gary Bettman ändrat sig angående NHL-spelare i Torino och - they made it happen!

Lidström klev slutligen fram i den landslagströja som mest fungerat som ett tyngande sänke i tidigare mästerskap och fick avgöra den stenhårda finalmatchen mot Finland med ett dundrande direktskott på Peter Forsbergs och Mats Sundins assist. Och det är just dessa två, de största fixstjärnorna i svensk hockey, som man mest av allt unnar detta gemensamma guld. De har burit nationen på sina axlar flera gånger och fallit tungt. I elfte timmen tog man chansen. Fan va gött!

Och, ett trefaldigt leve för BENGT-ÅKE GUSTAFSSON! Hurra, hurra, hurra!


AVSLUTNINGVIS,
Dansk TV2:s kommentatorer tog upp de svenska avisernes kritik mot Bengt-Åke efter Slovakienmatchen, och deras spörsmål var vad som sägs i morgon. Det undrar jag också.

Följande spelare i dagens lag har varit med om ett eller flera av de smärtsamma kvartsfinaldebaclen:

Mats Sundin 1998, 2002, 2004
Daniel Alfredsson 1998, 2002, 2004
Niklas Lidström 1998, 2002, 2004
Jörgen Jönsson 1998, 2002, 2004
Tomas Holmström 1998, 2002, 2004
Peter Forsberg 1998, 2004
Mikael Tellqvist 2002, 2004
Kenny Jönsson 2002
Mattias Öhlund 2002, 2004*
PJ Axelsson 2002, 2004
Henrik Zetterberg 2002, 2004
Christian Bäckman 2004
Henrik Lundqvist 2004
Daniel Tjärnqvist 2004
Fredrik Modin 2004
Henrik Sedin 2004
Daniel Sedin 2004
Samuel Påhlsson 2004

Den stora revanschens män.

Var var tårarna? Jag ville se lite guldtårar, lite Annette Norberg. Nu blev det bara finska silvertårar.

Det var inte fel, men samtidigt lite smärtsamt. Finland var antagligen turneringens bästa lag.

Men svenskarna hade däremot för en gångs skull siktet inställt på rätt mål. Overkligt!

Bittert dock att varken Markus Näslund, Mattias Norström och Mattias Öhlund, de två förstnämnda medlemmar i alla tre loserlagen, den sistnämnde i de två senaste, inte också kunde vara med att vinna.

Slutligen var dagens femmil ännu ett exempel på att masstart är så jävla fel när det handlar om så långa distanser. Intervallstart är däremot så jävla rätt. Sömnpillervarningen var dock inte lika hög som förra året i Oberstorf då det inte hände något alls i 48 km. Idag hände det inte något alls i 38 km. Till slut vann Di Centa klungspurten och Anders Södergren vann bara priset som mest typiskt svensk i årets OS med sina mycket fina insatser som inte räckte ända fram.

Efter 16 dagar är OS slut, nu kanske man kan göra något konstruktivt med sitt liv igen.

Hockey'n Roll

Jag fann en gammal klassiker i min abnormalt ostädade gamla kassettbandshylla - 1989 års hockey-VM-soundtrack Hockey'n Roll. Med Håkan Södergrens och Hockeylandslagets klassiker Nu Tar Vi Dom! Oerhört passande såhär inför det som kan bli den största segern i svensk lagidrottshistoria. OS-finalen Sverige-Finland, vilket jag antar att ingen missat.

Ja, det är ju faktiskt så. Världens största sport är ju odiskutabelt fotboll, både sett till antalet utövare, intresse och global spridning. Ett stort fotbollsmästerskap har Sverige vunnit - OS 1948 i London, och det måste rimligtvis vara den största segern i svensk lagidrottshistoria. Men sen då? Nja, diverse handbollsguld kan knappast kvalificera sig som större än en eventuell seger idag - delvis eftersom Sverige aldrig tagit hem OS-guldet och delvis eftersom handbollen inte kan sägas vara en stor sport globalt. Det är i och för sig inte hockeyn heller, men den har en central betydelse i stora länder som Ryssland och Canada och rent ekonomiskt är det en mycket större sport än handbollen tack vare dess relativt stora popularitet i USA.

Sverige vann ju som bekant hockeyturneringen i OS i Lillehammer 1994 - men då var ju inte de bästa med, och hittills har Sverige bara lyckats nå finalen en enda gång i turneringar av riktigt stor dignitet - i Canada Cup 1984. Annars har det gått så här:

Canada Cup 1976 - fyra
Canada Cup 1981 - femma
Canada Cup 1984 - final
Canada Cup 1987 - semifinal
Canada Cup 1991 - semifinal
World Cup 1996 - semifinal
OS 1998 - kvartsfinal
OS 2002 - kvartsfinal
World Cup 2004 - kvartsfinal
OS 2006 - ???

Man kan kanske även nämna VM 2005 på den här listan, som tack vare lockouten i NHL rymde många av de bästa spelarna i världen - VM är ju annars en skämtturnering. Sverige förlorade i denna turnering bronsmatchen mot Ryssland.

Således kan dagens match bli den största i svensk hockeyhistoria, och även den största segern i modern svensk lagidrottshistoria - naturligtvis som prestation ändå underställd fotbolls-VM-bronset 1994, även om de finns de som säkert skulle vilja hävda motsatsen.

Det blir intressant, om Sverige vinner idag, att se hur "svenska folket" reagerar. Var kommer de som hatade Bengt-Åke Gustafsson efter den s.k. läggmatchen mot Slovakien nu att hålla hus? Kommer de att ha glömt bort att de föredrog Canada framför Schweiz i kvartsfinal? Kommer de att ha glömt bort att de inte visste att turneringen började med kvartsfinalen?

Antagligen, men skit samma.

Semifinalen mot Tjeckien, som tillsammans med Raiga och Pippo konsumerades på en plats med det typiskt svenska småstadsnamnet Jour Pizza, blev ren utklassning av samma slag som tjeckerna bjöd Sverige på i World Cup. Det blir andra bullar idag, naturligtvis. Finland har helt sensationellt, pga. uppladdningen med avhopp och skador, varit ruskigt bra hela vägen och möter nu ett svenskt lag som lika sensationellt trots massivt strömhopp från backbesättningen nått final.

Dessutom har man ju saknat skadade Vancouverstjärnan Markus Näslund i hela turneringen. Eller kanske inte...

Svårt, för att inte säga omöjligt att tippa, så jag avstår. En stor dag oavsett, och nu ska jag se på TV.

OS-kommentar dag 11

Så gick det som jag hoppades igår. Tre Kronor förlorade med 0-3 mot Slovakien och nu blir det Schweiz istället för Kanada i morgondagens kvartsfinal. Tyvärr finns det en hel del smolk i glädjebägaren. Den grupp som brukar kallas svenska folket visar upp det obehagliga flockbeteende som ofta visar sig när den svenska dubbelmoralens vitalitet sätts på prov. "Landsförräderi", "Skandal", "Pinsamt", skriker pöbeln i mejl till OSombudsmannen, på internetforum, i brev till tidningar och, får vi anta, hemma i sofforna.

MEN FÖR FAN!

VAKNA!

Är "svenska folket" verkligen så historielöst att man glömt bort vad som hänt i tre raka mästerskap? Har man inte längtan efter Revanschen funnits där, så djupt och innerligt i folksjälen* ända sedan den där försmädliga rensningen av Vladimir Kopat gick i mål via Tommy Salos mask. Har man glömt hur 1-6-fiaskot mot Tjeckien krossade drömmarna om att Revanschen var kommen?

Om svaret är "nej" på ovanstående frågor, borde man då inte svara jakande på följande fråga:

Bör det svenska hockeylandslaget göra sitt bästa för att minimera sannolikheten för upprepning av de misstag som gjordes 1998, 2002 och 2004?

Det tycker jag, och det tycker Bengt-Åke Gustafsson. Han håller dessutom med mig i följande påståenden, som lätt kan backas upp av empiriska fakta och som är ganska svåra att intellektuellt kritisera:

1) I turneringar av denna typ är gruppspelet i stort sett meningslöst. Det är de tre slutspelsmatcherna som ska vinnas.

2) För att maximera sannolikheten för seger i dessa tre matcher och därigenom turneringsseger är det bra att undanröja de hinder på vägen som man är kapabel att undanröja.

3) Det är viktigt att coacher lär sig att hantera media på rätt sätt för att skapa så stora förutsättningar som möjligt för spelarna att vinna de tre matcherna.

Ur påstående (1) kan vi härleda att dagens match mot Slovakien och resultatet i den inte spelar någon större roll. Det är bra att vila när man har en match som är oändligt mycket mer betydelsefull 20 timmar senare.

Ur påstående (2) kan vi härleda att Sverige i och med dagens förlust ökade chanserna att vinna slutsegern i OS. Trots kämpainsatserna mot Kanada och Tjeckien är det omöjligt att hävda att Schweiz, med tre NHL-spelare är ett bättre lag än något av de andra sju som tagit sig vidare till kvartsfinal. Speciellt Kanada. Kanada vet, liksom Bengt-Åke och till skillnad från den grupp människor vi kallar "svenska folket", att turneringen börjar i morgon. Sannolikheten är större för Sverige att besegra Schweiz än Kanada - godtyckligt 80-85% kontra 35-40%. Alltså har vi, genom att förlora mot Slovakien idag, minimerat ett riskmoment på vägen till guld genom att istället för att gå in som icke-favorit i tre matcher som måste vinnas, bara göra det i två.

Ur påstående (3) kan vi härleda att Bengt-Åke inte slant med tungan eller agerade obetänksamt när han gick ut och antydde att det kunde vara läggmatch på gång mot Slovakien. Om coachen går ut och spelar huvudrollen i media minskar trycket på spelarna och genom det ökar sannolikheten för succé. Speciellt gäller detta i fallet Tre Kronor, med tanke på att spelarna i tidigare turneringar visat sig vara riktiga mesar mentalt.

I morgon kan turneringen ta slut med ännu ett superfiasko, speciellt om vi har i åtanke att denna generation svenska spelare aldrig upphör att förvåna med raffinerade sätt att vika ner sig i viktiga matcher. Det mesta talar dock för vinst. Och guldet hägrar snart där i ögonvrån. Jag känner smaken av segern och dess sötma växa sig starkare hela tiden. Och det är Bengt-Åke Gustafssons förtjänst.


FOTNOT:
*Någon svensk folksjäls existens förnekar jag bestämt i vanliga fall, men när det gäller idrott finns det en sådan tack vare idrottens kliniska indelande av människor i nationsgränser. Jag år således ingen svensk kulturnationalist om någon nu trodde det.

Linna och OS

Sveriges skräptidning #1, Expressen, har skickat den bisarre Linna Johansson till Torino för att skriva OS-krönikor. Linna har främst gjort sig känd som ännu en i raden av dessa tråkiga feministskribenter som inte finns i verkligheten men väl i alla möjliga tidningar där de har sin kolumn och pysslar med sin favoritsyssla - att skriva strunt som provocerar gubbar.

Igår uppmärksammade Aftonbladets tråkmåns Lasse Anrell Linnas dåliga timing under OS i en av hans få läsvärda söndagskrönikor.

Här följer en sammanfattning av Linnas OS hittills:
12 februari
Linna lanserar fuskaren Olga Pyleva som vinter-OS svar på Cathy Freeman.

14 februari
Linna fortsätter att hylla Pyleva - samtidigt som denne lämnar ett positivt dopingsprov. Hon sågar istället Anna-Carin Olofsson och hypen kring denne inför OS. Nästa dag blir det silver.

15 februari
Linna tycker att svensk damlängdskidåkning är slapp - samma dag som Britta Norgrens våldsamma urladdning i tempoloppet. Senare i veckan fick vi sedan se den absolut mest imponerande svenska OS-insatsen hittills, näst hockeydamerna, när skiddamerna blev fyra i stafetten.

17 februari
Linna beklagar att Olga Pyleva åkt fast. Wada gör OS fattigt på stjärnor. Synd att de inte är sämre på att fånga fuskare.

19 februari
Linna tror att män blir nervösa av damhockeyn och annat blaj. Kommentar: Så jävla slentrian.

Jag säger "hehehe".

OS-kommentar dag 10

Känner ni guldsmaken? Det har blivit allt mer påtagligt under de senaste dagarna. Sveriges (herr)hockeylandslag har åkt till Torino för att vinna. På riktigt. Inte i gruppspelet.

Efter alla fiaskon får jag nu denna känsla ikväll, när Bengt-Åke Gustafsson till SVT om en eventuell läggmatch mot Slovakien för att få möta Schweiz i kvarten, säger

Det är pest eller kolera men vi ska försöka sköta det på ett professionellt sätt så att vi fattar rätt beslut

Att han som svensk ledare vågar sig på ett uttalande som detta är förutom ofattbart starkt och det visar att den här mannen har ett i sikte - totalsegern. Han har, till skillnad mot Hardy Nilsson 2002 och 2004 och i likhet med Pat Quinn 2002, 2004 och 2006, insett att turneringen inte börjar förrän i kvartsfinalen.

Redan på turneringens andra dag, efter 0-5 mot Ryssland, var trendbrottet tydligt. Vi hade förlorat en gruppspelsmatch. Efter en lika slö insats som vi gjort i kvartsfinalerna i de två senaste stora turneringarna. Bengt-Åke satt i SVTs OS-studio och blev grillad av Niclas Wikegård. Han var ganska cool och till synes oberörd både av Wikegårds sågning av spelet och av förnedringen på isen.

Våran tid kommer, var inte orolig, Niclas. Vår målsättning i gruppspelet är att gå till kvartsfinal. Då blir det en annan grej. Det är i kvartsfinal, semifinal och final det avgörs.

Det var befriande att se en coach som fattat vad det handlar om, och idag förstärktes alltså intrycket när Bengt-Åke inte bestämt tog avstånd från blotta tanken om att lägga sig i en match där det så uppenbart är bäst att förlora. Bättre ett guld i turneringen än tio segrar i gruppspelet, som mantrat Hardy Nilsson glömde bort att lära sig två gånger lyder. Bättre 6-0 mot grupptvåan Schweiz än 2-3 mot Kanada.

Jag tycker i och för sig inte att Sverige ska lägga sig mot Slovakien, men ta det bara kallt mot Slovakien, grabbar i Tre Kronor. Lugna puckar. Slit inte ut er, 24 timmar senare är det dags att se till att ni inte för alltid blir ihågkomna som ett loserlandslag med fyra raka kvartsfinalförluster i stora mästerskap och tidernas bästa gruppspelsfacit.

Jag är hoppfull. Slovakien vinner i morgon. 3-1.


Information till okunniga:
För er som inte känner till bakgrunden så är den sådan att Sverige i de tre senaste stora ishockeymästerskapen, OS 1998, OS 2002 och World Cup 2004, åkt ur i kvartsfinalen. Efter att ha sänkt spelnivån flera klasser efter det betydelselösa gruppspelet.

Inför morgondagens avslutande gruppspelsomgång är läget sådant att Sverige vid seger mot Slovakien antagligen bärgar första- eller andraplatsen i gruppen och därigenom får man troligen möta Tjeckien eller Kanada i kvartsfinal. Vid förlust däremot blir man antagligen trea i gruppen, och då talar det mesta för att Schweiz står för motståndet i kvartsfinalen.

S.League

A quite random post. The following are links to the official sites of the clubs in the Singaporian soccer top flight - the S.League.

• Albirex Niigata FC (Singapore)
• Balestier Khalsa FC
• Geylang United FC
• Home United FC
• Sengkang Punggol FC
• Singapore Armed Forces Football Club
• Tampines Rovers FC
• Woodlands Wellington FC
• Young Lions

The interesting thing about the S.League, formed in 1996, is the fact that several of the clubs are made up of overseas players only. Albirex Niigata Singapore is a satellite team of the Japanese J League club Albirex Niigata. There is a team called Sinchi FC, consisting of Chinese players and also an African side which will join the league for the next season - Sporting Afrique. It says quite a lot about Singapore as well.

Singapore is the major force in Southeast Asian soccer. It is the reigning champion of the Tiger Cup, an international tournament for the nations of the ASEAN, the Southeast Asian Football Association.

Mer summering

Här följer mer eftersnack från turneringen i Egypten:

Bäst
EGYPTEN, ELFENBENSKUSTEN, SAMUEL ETO'O och resten av KAMERUN. Dessa lag var de enda som visade upp något att hota exempelvis europeiska lag med. Nigeria var stundtals briljanta i kortpassningsspel och teknik, men allt för ineffektivt.

Sämst
Bafana Bafana. SYDAFRIKA. Den forna stormakten kraschade våldsamt i Egypten.

Kaoslaget 1
I vass konkurrens: TOGO. Adebayors bråk med förbundskapten Keshi och det undermåliga spelet i kombination med det faktum att man faktiskt är ett av de fem länder som ska representera kontinenten i Tyskland i sommar, gör Togo till Afrikanska Mästerskapen 2006 kaoslag nummer 1.

Kaoslaget 2
DR KONGO. Strul med spelarbonusar, pungsparkar och överfall. Lagkaptenen LuaLuas samtal med president Kabila 15 minuter innan matchen mot Kamerun (jag skrev om det här). I efterhand fick vi också veta att organisationen känt till att LuaLuas 18 månader gamla son avlidit innan premiären, men att man detta inte kom till LuaLuas kännedom förrän efter utslagningen mot Egypten.

Värstingen
KASSIM GUZAYO. Denne togoles visades ut efter två gula kort. Han tog bollen med handen vid två tillfällen i matchen mot Angola. Inom loppet av elva minuter.

Frisyren
YAO AZIAWONOU. Ännu mer Togo. Yaos och andras frisyrer kan beskådas på BBC.com.

Skandal 1
De ASSISTERANDE DOMARNA. Offsidebedömningarna var konstant helt under isen - stundtals parodiskt. Angola åkte i princip ur på ett felaktigt bortdömt mål. Fast å andra sidan missgynnades även konkurrenten DR Kongo samtidigt av domarinsatsen mot Kamerun.

Skandal 2
Ghanas LARYEA KINGSTON blev avstängd i fyra tävlingslandskamper efter att ha gjort en dramatisering typ Rivaldo i samband med ett mindre bråk med Senegals Habib Beye. Eftersom den första matchen som hans avstängning gällde i var Ghanas sista i turneringen missar nu Kingston samtliga gruppmatcher när landet för första gången kvalificerat sig för VM. Inte kul, och Ghana tar sig knappast vidare från gruppspelet - man har lottats med Italien, USA och Tjeckien.

Skandal 3
På tilläggstid jagade Senegal kvittering i semifinalen mot Egypten. Det var solklar straff när Diomansy revs ner av Said, men kamerunske domaren DIVINE EVEHE föll för publiktrycket och friade trots våldsamma protester från Said.

Måltorka 1
MAROCKO hade ett bra försvar (ett insläppt) och spelade inte dålig fotboll. Men man gjorde inga mål. Tungt fall för 2004 års finalister.

Måltorka 2
SYDAFRIKA gjorde inte heller mål. Inte mycket blev rätt.

Storstjärna som straffsyndade 1
SAMUEL ETO'O, fem mål i gruppspelet och skyttekung, satte sin straff i kvartsfinalen mot Elfenbenskusten. Men det räckte inte. Efter att alla andra spelare också gjort mål fick han gå fram igen och sköt högt över. Kamerun borta.

Storstjärna som straffsyndade 2
Mot Kamerun gjorde DIDIER DROGBA, som sköt sitt land till kvartsfinal, semifinal och final, två mål i straffläggningen, men i finalens dito blev det miss och Egypten tog hem hela skiten.

Mål
Det bjöds på en hel del fina mål i turneringen. Höjdaren var väl antagligen SAMUEL ETO'Os jätteskott mot Togo, eller kanske någon av GEREMIs, TAIWOs eller FEINDONOUs frisparkar.

Glada gänget
GUINEA skrattade sig till kvartsfinal med offensiv fotboll och storspel av Pascal Feindonou och Bobo Balde men sedan tog det stopp.

Besvikelse 1
Det bjöds på många sådana, favoriter som KAMERUN och TUNISIEN föll på straffar, storlagen SYDAFRIKA och MAROCKO försvann i gruppspelet, liksom VM-klara ANGOLA, GHANA och TOGO.

Besvikelse 2
Interstjärnan OBAFEME MARTINS spelade samtliga matcher för ett välspelande NIGERIA men var, bortsett från två snabba mål mot Senegal, helt osynlig.

Skadeelände 1
Flera profiler pysslade större delen av turneringen mest med att kurera skador. Värst drabbades GHANA. Först kom varken storstjärnorna Essien eller Muntaro, och sedan stack kaptenen Appiah tillbaka till Istanbul skadad - och spelade ett par dagar senare för Fenerbahce.

Skadeelände 2
Bland övriga profiler med skadeproblem märktes MIDO, Egypten, som bara spelade två matcher i turneringen, JAY-JAY OKOCHA, Nigeria, som inte dök upp förrän i semin i sitt sista stora internationella mästerskap och EL HADJI-DIOUF, Senegal, som missade både den viktiga matchen mot Nigeria och kvartsfinalen mot Guinea.

Genombrott
JOHN OBI MIKEL är bara 18 år, men visade när han fick chansen i Okocharollen på det nigerianska mittfältet att han redan är kapabel att prestera på internationell toppnivå. Kan bli Afrikas främsta någonsin.

Laget
En mycket personlig elva:

Målvakt:
VINCENT ENYEAMA, Nigeria
Visade stor pondus och var outstanding i kvartsfinalen mot Tunisien. Straffhjälte.

Reserver:
Tarek Jarmouni, Marocko, Jean-Jacques Tizie, Elfenbenskusten.


Backar (två innerbackar och en ytterback...):
ISMAILA TAIWO, Nigeria
Ung, offensiv ytterback som var en av de många nigerianska talanger som blomstrade under turneringen. Mycket giftigt skott.

RIGOBERT SONG, Kamerun
Song var ledaren i det kamerunska försvar som inte släppte in ett enda mål under turneringens första 361 minuter. Stor lagkapten.

DIAN BOBO BALDE, Guinea
Jätten briljerade i skrällagets försvar - tills han tröttnade och gick in i väggen i slutet av matchen mot Senegal.

Reserver:
Mohammed AbdelWahab, Egypten, Abdel Zaher El Sakka, Egypten, Koffi Blaise Kouassi, Elfenbenskusten.

Mittfält:
AHMED HASSAN, Egypten
Mästarnas bästa spelare öste in mål och dominerade offensiven i flera matcher.

PASCAL FEINDONOU, Guinea
Den stora överraskningen. Fruktansvärt dominant i en hysterisk formtopp. Feindonou gjorde allt - spelade fram, skjöt, rusade, dribblade... Mycket snyggt mål mot Senegal.

JOHN OBI MIKEL, Nigeria
18-åringen dirigerade den nigerianska offensiven fr.o.m. inhoppet mot Zimbabwe. Supertalang. Teknisk.

KANGA AKALE, Elfenbenskusten
Snabb, mycket offensiv kantspringare. Mattades av i slutet av turneringen.

Reserver:
Geremi, Kamerun, Wilson Oruma, Nigeria, Victor Nsofor, Nigeria, Mohammed Barakat, Egypten, Yaya Touré, Elfenbenskusten, Papa Bouba Diop, Senegal.

Forwards:
SAMUEL ETO'O, Kamerun
Fem mål, dominant, giftig. Världens kanske bästa toppforward. Inget roligt slut på turneringen, tyvärr.

DIDIER DROGBA, Elfenbenskusten
Bär upp sitt landslag som ingen annan. Avgjorde två matcher, och kunde gjort det samma med finalen, men slarvade i avslutningarna i finalen - vilket gör att betyget dras ner. Precis som Eto'o fick han inget roligt slut med straffmiss.

AMR ZAKI, Egypten
Hoppade in i flera matcher, men bäst minns vi naturligtvis när han ersatte en ursinnig Mido och sköt Egypten till final en minut senare.

Reserver:
Youssef Chippo, Marocko, Francileudo dos Santos, Tunisien, Lomana LuaLua, DR Kongo, Akwa, Angola.

Coach:
HASSAN SHEHATA, Egypten
Tog ut Mido och satte in Amr Zaki och kunde strax därefter bevisa att han gjort rätt. Fingertoppskänsla.

Assistent: Henri Michel, Elfenbenskusten.

Detta lag hade knappast nått någon större framgång i ett internationellt mästerskap, men på pappret ser det snyggt ut.

Summering av finalen och turneringen

Jag har haft fullt upp sista veckan och inte hunnit skriva om finalen ännu. Här kommer dock

Egypten slog alltså Elfenbenskusten efter straffar efter en jämn, mållös, match, och det var väl rättvist och skönt med tanke på de 75000 fanatiska på läktarna. Synd dock att det hela fick avgöras på straffar och synd att Didier Drogba fick göra Samuel Eto'o sällskap som en av turneringens syndabockar. Drogba missade dessutom flera fina målchanser under matchens gång, och efter en turnering där han levererat och tagit ivorianerna vidare steg för steg blev det ingen kröning med första mästerskapstiteln sedan 1992.

Även Bakari Kone, den 163 cm långe målskytten i kvartsfinalen mot Kamerun, missade en straff och istället kunde Abou Treikha avgöra på Egyptens femte straff.

För Mido blev det inget spel, trots de spekulationer som fanns om att hans avstängning skulle upphävas (jag skrev om detta här). Han befann sig under spelets gång på pressläktaren, men i pausen gjorde han laget sällskap i omklädningsrummet och efter avgörandet syntes han på innerplan där han gjorde lagkamraterna sällskap i euforin.

Vi noterar även att egyptiske målvakten El Hadari, som agerat instabilt tidigare i slutspelet, skärpte sig lagom till finalen och att Amr Zaki gjorde en god insats som Midos ersättare. Romaric fick tyvärr inte plats i den ivorianska startelvan.

Matchen var tyvärr ganska symptomatisk för turneringen. Det blev inte särskilt högklassig fotboll och i slutspelet avgjordes tre av sju matcher efter straffläggning. Totalt slutade fem av de 31 matcherna 0-0, och ytterligare fem 1-0.

Den positiva fotbollen stod främst tre lag för: Egypten, Nigeria och Guinea. Elfenbenskusten och Kamerun spelade också högklassig fotboll, men med mer, speciellt i det senare fallet, fokus på fysik.

Många lag försökte bjuda upp, men ofta var det smärtsamt uppenbart att kunnandet inte fanns där. Vi som hoppas på framgångar för Afrika i VM blev knappast omvända till optimister under mästerskapen.

Mer summering kommer i de följande posterna, men grattis Egypten och så!

Vem vinner?

Jag har pga. tidsbrist inte hunnit summera semifinalspelet, men om en timme spelar alltså Elfenbenskusten och Egypten final i Afrikanska Mästerskapen på Kairos Internationella Stadion.

Förspelet har mestadels handlat om Egyptens och Tottenhams anfallsstjärna Midos utfall mot coach Hassan Shehata efter att denne valt att låta Mido gå av banan med 10 minuter kvar av Egyptens semifinal mot Senegal. Mido skrek, enligt Egypt2006.com, att Shehata var en åsna och på vägen mot bänken kunde vi se veteranen Hossam Hassan försöka lugna ner Mido, men förgäves.

Mido stängdes nästa dag av det nationella fotbollsförbundet av från spel för Egypten i sex månader. Detta upprörde dock spelarna, och efter att Mido igår bett Shehata om ursäkt återfinns han nu i truppen till finalen. Något spel för storstjärnan, som varit skadad större delen av turneringen, lär det dock inte bli, säger Shehata på BBC.com.

Ersätter gör antagligen Amr Zaki, som var den som kom in för Mido i tisdagens match, och han visade att Shehata hade rätt och Mido fel genom att direkt nicka in det matchavgörande målet för Egypten, och därefter skapa flera heta chanser under slutminuterna.

Elfenbenskusten kommer till finalen från en imponerande insats mot Nigeria i semifinalen, där den offensivt starke motståndaren, med Jay-Jay Okocha och Julius Aghahowa som inhoppare, i stort sett inte skapade några chanser alls.

Nu krävs det att man spikar igen på samma sätt igen för Egyptens offensiv, även om den kanske inte är lika vass på pappret, har visat sig betydligt mer mobil och snabb än den nigerianska. Egypten har gjort klart flest mål i turneringen (12, näst flest har Guinea, 8), men mot defensivt skickliga Marocko kammade man noll, och Elfenbenskusten ser riktigt säkra ut bakåt.

I gruppspelet slutade lagets inbördes möte 3-1 till Egypten, men då var det ett reservbetonat ivorianskt lag man ställdes mot - redan klart för kvartsfinal efter de inledande segrarna mot Marocko och Libyen.

Mycket hänger nog på var första målet hamnar, gör Elfenbenskusten det kan man stänga till och då kommer nog Egypten att stånga sig blodig mot den ivorianska muren. Gör däremot Egypten första målet blir medvinden som man har i denna turneringen, understödd av 75000 fanatiska fans på läktarna, än starkare. Då kan det bli jobbigt för Elfenbenskusten att tvingas gå hårt framåt och lämna stora ytor för egyptiska kontringar.

Den egyptiska målvakten el-Hadari kan dessutom visa sig vara en säkerhetsrisk. Han agerade säkert i gruppspelet, men drogs med flera tabbar både mot DR Kongo och Senegal.

Hans ivorianske motsvarighet Tizie, har däremot varit mycket duktig - förutom på straffar.

Det känns som att det är Elfenbenskusten som har det klart starkaste laget här, men jämnar det ut sig med det enorma numerära underläget på läktarna? Det är mycket, mycket, tight, men jag tror på liten fördel för ivorianerna, som spelar för så mycket mer än fotbollen pga. situationen i hemlandet. Det blir inte likadana ytor för hemmalaget som tidigare, och med tanke på den klass Drogba, Touré och Romaric (aka Koffi Ndri) visat på slutet håller jag Elfenbenskusten som favorit.

Blir det en rolig match då?
Nja, stora finaler brukar ju sällan bli några uppvisningar i skönspel. Det brukar inte bli mer än ett eller två mål och det brukar vara stängt på de flesta håll och kanter. Undviks straffar är jag dock nöjd, och båda lagen har ju i stort spelat mycket fin och offensiv fotboll hittills. Elfenbenskusten kanske lite mer tillbakadragna, men fokus ligger på ett högklassigt kortpassningsspel och sådant gillar vi.

Nu slår jag på Eurosport.

Läs mer:
BBC inför matchen
Info om Elfenbenskustens trupp från Egypt2006.com
Info om Egyptens trupp från Egypt2006.com

Semifinaler

Det är dags för semifinaler idag


Tisdag 7 februari 2006

NIGERIA-ELFENBENSKUSTEN
1345 Eurosport

Låt mig kopiera vad jag skrev inför kvartsfinalen:
Dags för Jay-Jay Okochas sista resa med det nigerianska landslaget. Superstjärnan som flera gånger valts till afrikas bästa spelare kommer nu att gå in i det som är hans sista stora internationella mästerskap efter att ha varit skadad i gruppspelet.

Han missade även kvartsfinalen, men nu sägs det att han äntligen ska gå in i turneringen. Istället kommer Nigeria troligen att sakna Kanu och Odiah. Tunga avbräck.

I Elfenbenskusten saknas åter Dindane, som pga. hans ena tvillingdotters död lämnat mästerskapen och kommit tillbaka. Nu har han dock ådragit sig en skada och åkt hem till Lens.

Nigeria har spelat turneringens kanske mest positiva fotboll hittills. Kortpassningsspel, skottvilja och hög individuell skicklighet har mestadels präglat lagets två första tredjedelar av turneringen. Nu, framme i den avslutande tredjedelen, kan det dock visa sig att man väger lite för lätt. Dessutom har spelet ofta varit allt för omständigt och defensiven inte helt 100. Elfenbenskusten såg starka ut i holmgången mot Kamerun och kan mycket väl komma att ha det där extra som krävs för att trycka till Nigeria här. Dags för Drogba att briljera ordentligt?

Det ska bli mycket intressant att se hur Nigeria formerar sitt lag nu om Okocha verkligen kommer tillbaka. Finns Oruma med? Vad blir i så fall kvartsfinalens lysande stjärna Obi Mikels roll? Vem spelar tillsammans med Martins i anfallet? Aghahowa har vi ju trots allt inte sett på länge nu.

Högklassig toppmatch som antagligen kommer att bjuda på fin fotboll. Det här kan bli turneringens bästa match hittills.

Tips: Elfenbenskusten till final
BBC inför matchen

EGYPTEN-SENEGAL
1745 Eurosport

Nu är det upp till bevis för hemmalaget som bär en hel nation och 75000 fanatiska åskådare på internationella stadion på sina axlar. Senast vann man lätt över ett svårt sargat DR Kongo och hittills har man sluppit motgångar i turneringen.

Senegal har rest sig vid flera tillfällen redan. Inför matchen mot Nigeria såg det svårt ut, men då presterade man sin bästa fotboll i turneringen hittills och ledde med 1-0 tills man tappade greppet sista kvarten. Förlust 1-2 men ändå fortsatt spel tack vare Zimbabwes skräll över Ghana. Mot Guinea sedan hade man stora problem till en början, men kom in i matchen och vände sista halvtimmen utan att briljera. Defensiven ser fortfarande svajig ut, och om målvakten Tony Sylva klantar sig som senast blir det ingen finalplats.

Nu måste man skärpa sig, det finns en stor potential i laget och kan man plocka fram den kan man skrälla. Rutinen finns och det går åt rätt håll. Man har mycket att bevisa i årets mästerskap efter VM-missen och debaclet för två år sedan. Som det sett ut hittills får dock Egypten gälla som favoriter.

Annars undrar man mest om de skadade stjärnorna kommer tillbaka. Egyptens Mido Hassan har vi inte sett sedan premiären mot Libyen och Senegals El Hadji Diouf missade kvartsfinalen. Viktige ytterbacken Ferdinand Coly kämpar också för att hinna tillbaka i tid.

Tips: Egypten till final
BBC inför matchen

Eto'o och favoriterna från Kamerun föll mycket tungt

AFRIKANSKA MÄSTERSKAPEN, Kvartsfinal:
Kamerun 0 (0) e.f. 1 e.str. 11
Elfenbenskusten 0 (1) e.f. 1 e.str. 12
0-1 Bakari Kone (92)
1-1 Meyong Ze (95)
Straffar:
Kamerun: Eto'o, Geremi, Atouba, Kome, Meyong Ze, Makoun, Song, Saidou, Douala, Bikey, Souleymanou, Eto'o, miss
Elfenbenskusten: Drogba, Toure, Bakari Kone, Fae, Arouna Kone, Kouassi, Koffi Ndri, Boka, Zokora, Zoro, Tizie, Drogba

Det blev en fullkomligt oförglömlig avslutning på en annars träig och blodsmakande kamp mellan två imponerande skickliga lag i Kairo. Matchens första 90 minuter kännetecknades av stenhård kamp och brist på skönspel och öppna ytor. En enda chans fick vi se, när Eto'o kom igenom och helt fri tvingade Tizie till en jätteräddning. Det kändes väldigt mycket som Sverige-Holland i EM-kvartsfinalen för två år sedan - hög intensitet och stängt i stort sett överallt.

Förlängningen blev dock av helt annan karaktär. Elfenbenskusten öppnade i ett rasande tempo och efter flera chanser inom loppet av 15 sekunder, en bisarr utrusning av Kameruns målvakt Souleymanou och ett ribbskott från Arouna Kone kunde Bakari Kone, 163 cm lång, smälla in 1-0.

I Afrikanska Mästerskapen tillämpas dock inte Golden Goal (och inte heller Silver Goal), och matchen fortsatte.

Kameruns svar blev dock omedelbart. Geremi drog till med ett ribbskott och strax därefter kunde Albert Meyong Ze, inhoppare för mannen som med sitt hattrick sänkte Elfenbenskusten i Abidjan i VM-kvalet, Pierre Webo, kvittera till 1-1 på passning från Kome. Tempot var överlag högre under denna första förlängningskvart, men ju mer straffläggningen närmade sig, desto långsammare blev tempot igen.

När den marockanske domaren Mohamed Guezaz slutligen efter 123 minuters spel blåste av matchen väntade en straffläggning som skulle bli något utöver det vanliga.

Storstjärnorna Eto'o och Drogba inledde med att smälla in sina straffar och deras fullträffar följdes av ett högklassigt straffskytte där målvakterna agerade statister för skott som nästan undantagslöst placerades högt i mål, i närheten av krysset. 5-5 stod det efter att de ordinarie skyttarna gjort sitt jobb, och efter att även högklassiga lagkaptenen Song och Makoun gjort mål för Kamerun och fått svar av Kouassi och Koffi Ndri var det dags för Alimou Saidou.

Han såg nervös ut när han stegade fram och en het Tizie gick rätt och räddade - men gjorde det för tidigt. Domaren upptäckte - korrekt - att Tizie lämnat mållinjen innan Saidou sköt, och när denne fick göra ett nytt försök gjorde han inga misstag.

Därefter fortsatte samtliga utespelare med exemplariskt straffsskytte innan det blev målvakternas tur. Efter att Souleymanou dragit in sin högt i målet bakom en passiv Tizie blev det den senares tur. Tizie, den enda målvakt i världseliten jag just nu kan komma att tänka på som inte tar sina egna insparkar själv, var nu tvungen att sätta en straff. Han rullade dock in den, och mitt intryck av situationen var att Souleymanou och Tizie på förhand kommit överens om att slippa bli syndabockar och därför ta det lugnt på varandras straffar.

Huruvida denna tes har någon grund lär vi aldrig få veta, men klart är att det istället för en målvakt blev världens bästa striker som fick agera syndabock. När alla elva spelare gjort mål steg han så fram igen, Samuel Eto'o. Och gjorde en Roberto Baggio eller Franco Baresi eller Ronald de Boer eller vad man vill. Han skjöt över, högt över, och när Drogba sedan hade chansen att skjuta Elfenbenskusten till den första mästerskapssemifinalen sedan 1994 gjorde han inga misstag.

Kamerun ut, ännu en gång besegrat av Elfenbenskusten, ännu en gång efter straffdramatik. Precis som i VM-kvalet alltså där Elfenbenskusten trots dubbla förluster mot de otämjbara lejonen från Kamerun gick vidare efter Pierre Womes missade straff i bortamatchen mot ett B-betonat Egypten (1-1).

Mycket tungt naturligtvis för favoriterna som varit så suveräna i gruppspelet. Ännu tyngre för Eto'o som efter att ha gjort fem mål i gruppspelet tvingas bära en hel nations sorg på sina axlar.

Elfenbenskusten ser dock vassa ut. Man lyckades spela jämnt med Kamerun i en fysisk batalj, och sedan bjöd man på fint anfallsspel i förlängningen. Jag tror faktiskt att om de inte tar hem hela turneringen nu, så är de i alla fall Egyptens värsta hot om hemmatiteln.

Hur länge sitter då Artur Jorge kvar? VM-miss och kvartsfinal-exit i afrikanska mästerskapen är ju knappast något att skryta om som förbundskapten för Kamerun, men faktum är att Jorge, en mycket skicklig coach, hittills inte förlorat någon tävlingslandskamp (vid 90 minuter). Å andra sidan hade man kanske kunnat besegra Elfenbenskusten med en mer offensiv inriktning från start i lördagens kvartsfinal, och dessutom hade man ju VM-platsen i hamn när man gjorde 1-0 på Egypten och därefter, enligt uppgifter, i princip slutade spela. Kvitteringen kom med 10 minuter kvar i den matchen för ett egyptiskt landslag utan Al Ahly-spelare.

Så här sade Artur Jorge själv om sin framtid vid rodret till pressen, enligt egypt2006.com:

"I'm not thinking about the future, the future belongs to God"

Och Elfenbenskusten. Jag börjar nästan få en tro på att det kan bli skräll i Tyskland.

Läs mer:
Egypt2006.com om matchen
BBC om matchen

Nigeria vidare efter straffar

AFRIKANSKA MÄSTERSKAPEN, Kvartsfinal:
Nigeria 1 (0) e.f. 1 e.str. 5
Tunisien 1 (1) e.f. 1 e.str. 4
1-0 Victor Nsofor (6)
1-1 Karim Hagui (49)
Straffar:
Nigeria: Yobo, miss, Taiwo, Ayila, miss, Nsofor, Martins, Mikel, Enyeama, Kanu
Tunisien: Naomouchi, Guemamdia, Chedli, miss, Benachour, miss, Clayton, Boumnijel, Yahia, Bouazizi, miss

Den på förhand stentuffa kvartsfinalen mellan Nigeria (utan Oruma och - fortfarande - Okocha) och Tunisien höll högre kvalitet än fredagens kvartsfinaler och det blev jämna 90 minuter där Nsofor, en av planens bättre spelare, tidigt gav Nigeria ledningen. Därefter missade Clayton en straff en kvart in i matchen innan Hagui kunde kvittera efter en frispark. Dos Santos, fyra mål i gruppspelet för Tunisien, byttes ut i andra halvlek efter att ha varit väldigt osynlig.

Jag har bråttom just nu, varför jag hänvisar till den officiella hemsidans, egypt2006.coms och BBCs matchrapporter och går direkt till straffläggningen som, like it or not, fick fungera som tie-breaker.

Förlängningen var också den ganska jämn, även om det kändes som att Nigeria var närmst ett avgörande.

Straffläggning, alltså. Detta hänsynslöst slutgiltiga och ofta orättvisa sätt att avgöra matcher fick tillämpas för första gången i årets mästerskap. Precis som i semifinalen mellan samma lag för två år sedan då Tunisien drog det längsta strået.

Den här gången såg utvecklingen ut att bli likadan. Tunisiens duktige målvakt Boumnijel inledde med att rädda Joseph Yobos straff och satte på så sätt hård press på Nigerias unga lag. När sedan Taiwo sköt i ribban tedde sig det hela avgjort.

Men den Nigerianske målvakten Enyeama ville annat. Med två på varandra följande räddningar vände han på steken och när ordinarie matchtids straffbrännare Clayton stegade fram till punkten var han tvungen att sätta för att ordna extra straffomgångar. Det gjorde han, varpå Nigeria sände fram 18-årige supertalangen John Obi Mikel, matchens bästa spelare och nu under enorm press. Mikel tog det dock kallt och placerade in bollen vid stolproten och följdes sedan av de båda målvakterna - som båda satte sina straffar. Efter mål av Yahia och Kanu var det så slutligen dags för den småskadade Bouazizi, som knappast räknat med att få slå en straff på förhand. Enyeama hoppade rundor på linjen och försökte psyka Bouazizi som tvingats snöra på sig skorna igen efter att ha tagit av dessa efter slutsignalen.

Och det gick som det gick, Enyeama räddade en dålig straff och Nigeria avancerade till semifinal.

Mycket tungt för regerande mästarna Tunisien. Ännu ett VM-lag utslaget alltså, och jag kommer att utvärdera Tunisiens insats och chanser i Tyskland senare.

Lördagens kvartsfinaler

Två kvartsfinaler kvar. Det blir ännu en TV-eftermiddag i morgon, men jag tror jag bandar stormatchen Elfenbenskusten-Kamerun och sparar den till den matchfria söndagen som dessutom råkar vara vilodag i vår kultur.

Shit, det är ruskigt heta matcher som står på menyn, alltså.

Lördag 4 februari 2006

NIGERIA-TUNISIEN
1345 Eurosport

Dags för Jay-Jay Okochas sista resa med det nigerianska landslaget. Superstjärnan som flera gånger valts till afrikas bästa spelare kommer nu att gå in i det som är hans sista stora internationella mästerskap efter att ha varit skadad i gruppspelet. Man ställs mot svårplacerade regerande mästarna Tunisien som förlorade med ett reservbetonat lag i sista gruppmatchen mot Guinea, och dess för innan besegrade stryklagen Zambia och Sydafrika. Stjärnan, Franciluedo dos Santos, har hittills stått för fyra fullträffar i turneringen på bara två matcher och han kommer att spela en av huvudrollerna här. Det här är något av sista chansen för de som hoppas på afrikansk framgång i sommarens VM-slutspel - Angola och Togo är dåliga och Ghana och Elfenbenskusten har hamnat i dödsgrupper. Hoppet står till Tunisien som nu får bekänna färg mot ett ungt nigerianskt landslag som stundtals visat hög klass i det gruppspel där man vann samtliga tre matcher. Unga spelare som John Obi Mikel, Christian Obodo och Ismaila Taiwo har visat klassen och under sista 10 minuterna senast mot Senegal hade Interstjärnan Obafeme Martins show med två snabba mål. Den ruskigt snabbe anfallaren är bara 21 år gammal och han kan mycket väl vara världens bästa anfallare vid VM i Sydafrika 2010.

Det här blir alltså en oerhört intressant match, missa ej! Vem vinner? Mycket, mycket, svårt att sia om. Tunisien sket i gruppavslutningen senast och bör vara mycket taggade nu. Det är dock omöjligt att se förbi Nigerias höga individuella kunnande och med Wilson Oruma och Okocha tillbaka i laget (får båda plats på banan?) får de nog gälla som knappa favoriter här.

Tips: Nigeria till semifinal
BBC inför matchen


KAMERUN-ELFENBENSKUSTEN
1800 Eurosport

Från en supermatch till en annan. Det allra hetaste kvartsfinalmötet är det sista. Två gånger möttes Kamerun och Elfenbenskusten i VM-kvalet, och två gånger gick Kamerun segrande ur duellerna. Trots det tog Elfenbenskusten biljetten till Tyskland efter kamerunskt slarv mot de sämre lagen i gruppen, och nu får man allt visa att man var förtjänt av den platsen. Ska man visa detta måste man dock höja sig ett par snäpp från inledningen av turneringen som varit OK, men inte mer. Kamerun har ångat på och kört över allt i gruppspelet. Man är favoriter till slutsegern, men nu är det upp till bevis för Samuel Eto'o, fem mål hittills, och Geremi, Kameni, Song, Webo (hattrick i VM-kvalmötet i Abidjan), Makoun, Olembe och grabbarna. Mot Eto'o ställs afrikas näst bäste spelare, Didier Drogba, som inte var med senast mot Egypten. Det blir en duell som har de flesta ingridienser som krävs för klassikerstatus.

I Elfenbenskusten är anfallaren Dindane tillbaka i truppen. Han åkte hem till Elfenbenskusten innan mästerskapens start efter att hans ena tvillingdotter tragiskt avlidit. Dindanes samarbete med Drogba i kvalet resulterade i 15 mål. Om han finns med mot Kamerun är dock oklart. Frågetecken finns även för den ivorianske målvakten Tizies medverkan, liksom Kameruns Geremi som ju gjorde ett sådant vackert frisparksmål senast. Får Elfenbenskusten klara sig utan Tizie är det bara att hoppas att reserven Barry har en roligare dag än senast mot Egypten då han hoppade in och omgående släppte in Aboutrikas 1-2.

Det blir en hård match där ivorianerna med tanke på situationen i hemlandet spelar för så mycket mer än fotbollen. Men Kamerun är klassen bättre och efter VM-missen går man ut och spelar på den yttersta toppen av den egna förmågan. Jag tror man vinner en jämn tillställning.

Tips: Kamerun till semifinal
BBC inför matchen

Egypten seglar vidare

AFRIKANSKA MÄSTERSKAPEN, Kvartsfinal:
Egypten 4 (2)
DR Kongo 1 (1)
1-0 Ahmed Hassan (33, straff)
2-0 Hossam Hassan (40)
2-1 Självmål (45+3)
3-1 Emad Moteab (58)
4-1 Ahmed Hassan (89)

För den som av någon anledning tycker om att se mål blev fredagen en bra dag. Fem mål i mötet Senegal-Guinea följdes av ytterligare fem inför 75000 fanatiska hemmafans på Kairos Internationella Stadion.

Egypten seglar vidare på hemmavågen, och matchen mot DR Kongo var en ganska one-sided story, även om bortalaget skötte sig bra och spelade efter sina resurser. Man bör tänka på att laget tvingades till omstuvningar i laget pga. de tre avstängningar man ådrog sig i gruppspelet. Egypten, ännu en gång utan storstjärnan Mido och även med tidigare duktige Aboutreikha avstängd, höll i bollen (jag tror man hade ca 65% boll i första halvlek) och pressade på, och i den 33:e minuten gjorde Kasonga ner 39-årige lagkaptenen Hossam Hassan i straffområdet. Hossam, som oväntat får speltid i turneringen i och med Midos skada, har gjort över 160 landskamper och spelar nu sitt sjunde afrikanska mästerskap.

Ahmed Hassan förvaltade straffen väl, även om DR Kongos utmärkte målvakt Kalemba inte var långt borta.

Strax därefter sjabblade det kongolesiska försvaret och Hossam Hassan kunde smälla in 2-0. Nu såg matchen ut att vara avgjord, men efter en hörna gjorde Amr Saki ett egyptiskt självmål i första halvleks sista skälvande sekunder.

DR Kongos chans på förhand låg dock i att länge hålla nollan, och på så sätt sätta griller i de egyptiska huvudena och få dessa att känna pressen att prestera från hemmapubliken. Nu blev det aldrig så, och i andra halvlek var det inget snack om saken. Emad gjorde 3-1 och sedan hjälpte det inte att Kongo flyttade fram positionerna och skapade chanser på slutet. Istället gjorde Ahmed sitt andra mål - ytterligare ett av turneringens fullträffar på frispark.

Egyptens målvakt El-Hadary har hittills varit helt OK i turneringen, och mot Marocko var han riktigt duktig. Idag hade han dock stora problem med det mesta, speciellt klistrandet av bollar. Även om han inte går upp mot kommande motståndaren Senegals Tony Sylvas misstagsfrekvens är det lite illavarslande. Vill man besegra lag som Kamerun i en final duger inte målvaktsspel av den art som visades upp idag av El-Hadary, eller Sylva för den delen.

För Claude LeRoy, coach DR Kongo, blev den programenliga förlusten hans sista framträdande med laget. Enligt Eurosport sa han

"The adventure with Democratic Republic of Congo is probably going to end but they will be two of the most wonderful years of my life as a coach. And I think this team will get some good results in the future."

Eurosport berättar också att presskonferensen avslutades med sedvanligt kaos.

"Gharib [Egyptens assisterande förbundskapten] was unable to continue as the news conference descended into chaos which eventually led to scuffles before a police officer intervened, as members of the public and children wandered around the mixed zone."

Trendbrott: Inga nedsparkningar denna gång. Bortsett från dessa gjorde DR Kongo en hedervärd insats i Afrikanska Mästerskapen. Man var numret för litet i kvarten, och föll liksom Guinea med flaggan i topp. På sitt samvete har man dessutom faktiskt två VM-lag, Angola och Togo. Men de var i och för sig inga höjdare.

Nu väntar alltså Senegal för Egypten i tisdagens semifinal, och det kommer definitivt att bli den svåraste nöten att knäcka hittills för Hassan Shehatas hemmalag. Egypten får dock gälla som favoriter i kraft av hemmaplan och att man faktiskt visat störst kvalitet hittills i turneringen. Det blir intressant att se om lagens båda stjärnor finns med på tisdag - hinner El Hadji Diouf och Mido tillbaka? Det kan fälla avgörandet.



Läs mer:
BBC om matchen
Eurosport om matchen

Senegal vände och vann mot Guinea

AFRIKANSKA MÄSTERSKAPEN, Kvartsfinal:
Senegal 3 (0)
Guinea 2 (1)
0-1 Ba Diawara (26)
1-1 Papa Bouba Diop (61)
2-1 Mamadou Niang (81)
3-1 Henri Camara (90+1)
3-2 Pascal Feindonou (90+5)

Det tog 331 minuter innan Guinea släppte in mål i Afrikanska Mästerskapen 2006. Och en olycka kommer som bekant sällan ensam. Efter att Senegals Frankrikedödare Papa Bouba Diop kvitterat Diawaras ledningsmål från den första halvleken spädde inhopparen Mamadou Niang och svenskdödaren Henri Camara på med ytterligare mål, och så var Guineas saga all.

Den första halvleken ägdes till en början av Guinea, som skapade en rad chanser i matchinledningen och efter att Tony Sylva, en av VM:s bästa målvakter 2002, klantat sig utomordentligt kunde Ba Diawara göra matchens första mål. Sylva skulle bara ta emot en enkel bakåtpass från en back högt upp i eget straffområde när han på något sätt lyckades tappa bollen flera meter framför sig och Diawara höll sig opportunistiskt framme och rullade in 1-0 i tom kasse.

Det kunde varit ridå för ett ganska svagt Senegal redan här - Guineas och artisten Pascal Feindonous medvind såg ut att bara fortsätta blåsa, ända in i semifinalen. Men efter målet stannade offensiven av, och Senegal kom allt mer in i matchen. Ytterbacken Ferdinand Coly hade uppenbara smärtor och stora problem med Mansares löpningar på den guineanska vänsterkanten. Efter att han blev utbytt efter ca 40 minuter blev det mer stabilitet i det senegalesiska försvaret. Det skapades också en del chanser för Senegal innan paus, farligast var antagligen Diomansys genombrott och efterföljande skott.

Andra halvlek började trevande, ja, matchen var faktiskt överlag ett sömnpiller fram till att enorme Papa Bouba Diop hoppade högt i straffområdet på ett inlägg som Diomansy kunde slå från hörnet av straffområdet efter ett misstag av lagkamraten Mamadou Niang. 1-1, och nu tog Senegal över matchen totalt.

Guineas första motgång i mästerskapen följdes av ett rungande stolpskott från 30 meter från Amdy Fayes frispark och sedan Niangs, inhoppare för Souleymane Camara, 2-1 med 10 minuter kvar. Ett slitet guineanskt lag symboliserat av en yr mittback i Bobo Balde hängde inte med i Henri Camaras löpning och han kunde ställa Niang helt fri i mitten av straffområdet.

3-1 kom sedan efter att Guinea gett upp på tilläggstid. Henri Camara slog till i kaoset i det guineanska straffområdet. En av turneringens största utropstecken hittills hade dock ett litet tillägg att komma med innan bokslut - Pascal Feindonou drog till med ännu ett av turneringens många vackra frisparksmål på fyra minuters övertid och slutresultatet blev 3-2.

Annars kännetecknades matchen av klantigt målvaktsspel. Varken Tony Sylva eller Naby Diarso verkade ha någon pejl på läget alls, och endast tillfälligheter hindrade fler tavlor än Sylvas första från att resultera i mål.

Senegal vidare alltså, hittills utan att imponera nämnvärt. Men vilket lag har gjort det i afrikanska mästerskapen hittills, förutom Kamerun? Det finns en kvalitet i den här truppen och en El Hadji Diouf vid sidlinjen som nog vill gå in i turneringen och visa klassen - han var skadad idag. Semifinalmotståndaren, som det skrivs om i nästa bloggpost, bör vara lite skakig. Senegal kan nog betydligt mer än vad man visat hittills.

Guinea får åka hem, men man gör det med hedern i behåll. Det kan inte det tappade humöret som artade sig i tumult med i stort sett alla spelare inblandeade vid slutsignalen ändra på. Ett fint gruppspel med positiv fotboll och god moral följdes av en helhjärtad insats i kvartsfinalen där man helt enkelt var numret för litet och blev söndertuggat av den senegalesiska maskinen. Pascal Feindonou lär bli det bestående minnet av laget, tillsammans med offensiva trion Bangoura - Ismael, Ousmane och Sambegou. Celtics Bobo Balde var också bra - fram till sista 20 mot Senegal.

Läs mer:
BBC om matchen
Eurosport om matchen

Fredagens kvartsfinaler

Det är alltså dags för kvartsfinaler i Afrikanska Mästerskapen. Vågar man sig på att ta fram en gammal klyscha? "Nu börjar turneringen på riktigt!"

Fredag 3 februari 2006

SENEGAL-GUINEA
1345 Eurosport

Västafrikanskt derby. Guinea har varit turneringens överraskningslag så här långt. Tre raka segrar i Grupp C och det mesta har varit präglat av medvind hittills. Nu ställs man dock mot ett av turneringens på pappret starkaste lag Senegal. Lägg därtill revanschlustan efter debaclet i 2004 år mästerskap och det positiva spel man i 75 minuter presterade mot Nigeria, så blir det tydligt att senegaleserna ska vara favoriter här. Det känns dessutom som att Guineas lag nästan är FÖR harmoniskt. Vi minns glädjescenerna från senaste matchen mot Tunisien. Finns glöden kvar? Dock finns frågetecken för El Hadji Dioufs medverkan, och det är naturligtvis inget som talar till Senegals fördel. Hans spel i mästerskapet hittills har väl dock inte varit helt 100.

Tips: Senegal till semifinal
BBC inför matchen


EGYPTEN-DR KONGO
1800 Eurosport

Fest i Kairo. För hemmanationen har det mesta hittills gått i dur, och i kvartsfinalen har man fått det svagaste av de åtta som gick vidare från gruppspelet. Bara pressen, och frågetecknen kring stjärnan Midos skada, kan knäcka hemmalaget här. DR Kongos turnering har hittills präglats av överfall och turbulens kring utbetalningen av bonusar för avancemanget. Man har här, efter Mputos och Bokeses nersparkningar och röda kort mot Angola respektive Kamerun, tre spelare avstängda och för ett par dagar sedan hotade man att bojkotta matchen efter att man fortfarande inte garanterats de pengar man utlovats från förbundet. Kan bli mycket mål här om Egypten får spela ut ordentligt.

Tips: Egypten till semifinal
BBC inför matchen

Guinea skrattade sig till gruppsegern

AFRIKANSKA MÄSTERSKAPEN, GRUPP C:

MATCHER:
22/1
Sydafrika-Guinea 0-2 (bloggpost)
Tunisien-Zambia 4-1

26/1
Sydafrika-Tunisien 0-2
Zambia-Guinea 0-1

29/1
Guinea-Tunisien 3-0
Zambia-Sydafrika 2-0

SLUTSTÄLLNING:
1. Guinea 9p.
2. Tunisien 6p.
3. Zambia 3p.
4. Sydafrika 0p.

2010 spelas fotbolls-VM i Sydafrika. Förhoppningsvis är man bättre då än nu. Afrikanska mästerskapen blev inte direkt någon jättehit med tre raka förluster, och coach Ted Dumitru fick sparken igår - som den tolfte coachen på fotbollsvärldens svåraste jobb sedan apartheidregimens fall 1992. Enligt BBC.com hade president Thabo Mbeki i helgen sagt att

"We cannot be a losing nation in a way that Bafana Bafana lost in Egypt"

Så fungerar det i Afrika.

Inför sista omgången var både Guinea och Tunisien klart för kvartsfinal, och lagen möttes i Alexandria. Tunisien ställde upp med ett mycket reservbetonat lag och krossades av ett hungrigare Guinea. 3-0 blev slutresultatet i en match där glädjen i det guineanska laget - mästerskapens skrällgäng hittills var det man kommer att minnas. Pascal Feindonou är den stora profilen.

Nu väntar Senegal i kvartsfinal för Guinea, liiite tuffare än Zambia, Sydafrika och Tunisiens B-elva.