DR Kongo till kvartsfinal efter ny offsideskandal

AFRIKANSKA MÄSTERSKAPEN, GRUPP B:

MATCHER:
21/1
Togo-DR Kongo 0-2 (bloggpost)
Kamerun-Angola 3-1

25/1
Kamerun-Togo 2-0
DR Kongo-Angola 0-0

29/1
Angola-Togo 3-2
DR Kongo-Kamerun 0-2

SLUTSTÄLLNING:
1. Kamerun 9p.
2. DR Kongo 4p.
3. Angola 4p.
4. Togo 0p.

Kamerun var inför gruppavslutningen mot DR Kongo sedan tidigare klart för kvartsfinal efter segrar mot VM-kvalificerade Angola och Togo. De sistnämnda saknade möjlighet att nå kvartsfinal efter två inledande förluster, och således slogs DR Kongo och Angola om en slutspelsplats.

Kamerun, skakat av Raymond Kallas skada och medföljande avhopp från Afrikanska Mästerskapen (han och hans mittbackspartner Rigobert Song var för övrigt båda med redan mot Sverige i VM-94), visade dock att klass(skillnad) slår motivation. Ett drömmål på en typisk Geremi-frispark från 30 meter (hårt och lågt nära stolpen efter Eto'o-pet). Strax därefter fyllde Eto'o på med sitt femte mål i turneringen. Världens bästa toppforward!

Jag såg inte andra halvlek, men DR Kongo verkar inte ha varit i närheten av att kunna hota de otämjbara lejonen som i och med segern vann gruppen på maximala 9 poäng. Både Osasunas Pierre Webo och Eto'o hade dessutom ribbträffar i andra halvlek.

Den uppmärksamme inser nu att detta innebär att Kamerun i kvartsfinalen ännu en gång ska möta Elfenbenskusten - de dubbla mötena i kvalet slutade ju med Kamerunvinst, vilket dock inte spelade någon roll eftersom ivorianerna ändå klarade gruppsegern. Jag kommer att skriva mer om denna toppmatch senare.

Angola behövde nu besegra Togo med två mål för att nå kvartsfinal - men återigen skulle linjemännen spela huvudrollen i denna turnering. Det var ganska uppenbart att varken Angola eller Togo egentligen har något i ett VM att göra, men Angola var minst dåliga och visade i alla fall upp en vilja och glöd, samt ett duktigt anfallspar i Akwa och Flavio.Den sistnämnde gjorde 1-0 tidigt och när Akwa snyggt rundade den togolesiske målvakten och rullade in 2-0 var Angola på väg mot kvartsfinal. Men, nej, den assisterande domaren hittade en offside på Akwa trots att denne var flera meter onside, och i det följande anfallet kvitterade istället Togo till 1-1.

Togo tvingades spela större delen av matchen med 10 man efter att Cobadja tagit bollen med handen helt omotiverat - vill två olika tillfällen. Två gula kort således, och disciplinen i det togolesiska laget är knappast det som kommer att ta laget till åttondelsfinal i VM. Det kommer i och för sig inget annat heller.

Flavio gjorde även 2-1, men Togo kom tillbaka en gång till, och när Muntaro gav Angola ledningen för tredje gången med 3-2, ganska snyggt med ett skott utifrån i den 86:e minuten, var det för sent. Angoleserna kämpade ända in i kaklet, men klarade inte att göra det andra mål man behövde.

Således var det de båda icke-VM-klara lagen som gick vidare från grupp B, en grupp som vi nu i efterhand kan konstatera var mycket svag och ihålig. Kamerun var fullständigt överlägsna.

Det krävs ingen skarpare hjärna för att nu fundera ut att ett Togo som inkasserade tre raka förluster i en grupp som denna, eller ett Angola som inte heller gick vidare, kommer att få det mycket svårt i VM då man ställs mot helt annat motstånd. Man har ju dock haft större tur i lottningen än övriga afrikanska lag - man kan nästan i Angolas fall tala om en drömlottning. Forna kolonialmakten Portugal, Mexico och Saudi-Arabien står för motståndet, och klaffar allt kan man mycket väl gå vidare. Portugal är ju ett mycket ojämnt lag, och derbykaraktären på matchen gör att Angola borde ha en viss chans att skrälla. Saudierna borde vara klasser bättre än angoleserna, men deras resultat i förra VM var som bekant ingen höjdare (0-8 mot Tyskland, 0-2 mot Kamerun och 0-3 mot Irland) och man har redan blivit det första VM-lag att avverka coach sedan man kvalade in.

Togo kanske blir det andra laget att avverka coach, Stephen Keshi må ha tagit laget till en sensationell VM-plats men med 0 poäng i afrikanska mästerskapen och jättebråket med stjärnan Emmanuelle Adebayor (som sades vara skadad och inte deltog mot Angola) säger det sig självt att han inte sitter helt säkert. Gruppmotståndet i VM står Frankrike, Schweiz och Sydkorea för och tar Togo med sig en enda poäng här är det överraskande. Även om lottningen egentligen inte är jättesvår.

DR Kongo ska i kvartsfinal för övrigt möta hemmanationen Egypten. Chansen till skräll känns minimal.

Läs mer:
Egypt2006.com om Angolas VM-deltagande.
Egypt2006.com om Angola-Togo
BBC om Kamerun-DR Kongo

AM: Egypten och Elfenbenskusten till kvartsfinal

AFRIKANSKA MÄSTERSKAPEN:

Grupp A

MATCHER:
20/1
Egypten-Libyen 3-0 (bloggpost)
21/1
Elfenbenskusten-Marocko 1-0 (bloggpost)

24/1
Elfenbenskusten-Libyen 2-1
Egypten-Marocko 0-0

28/1
Egypten-Elfenbenskusten 3-1
Libyen-Marocko 0-0

SLUTSTÄLLNING:
1. Egypten 7p.
2. Elfenbenskusten 6p.
3. Marocko 2p.
4. Libyen 1p.


Inför lördagens avslutande omgång i Grupp A var Elfenbenskusten redan kvalificerade för kvartsfinal. Detta tack vare 2-1-segern över förbättrade Libyen i den andra omgången. Samtidigt spelade Egypten en mållös match mot Marocko som kännetecknades av kamp snarare än skönspel, och där domaren Bonaventure Codjia Coffi verkade ha glömt pipan hemma i Benin. Den osynlige Mido blev utbytt i andra halvlek i en match som trots resultatet inte saknade chanser.

Bästa möjligheten att avgöra hade Egyptens Ahmed Fatih, som i första halvlek skjöt utanför när han efter annars ovanligt marockanskt försvarsslarv kom helt ren med utmärkte målvakten Jarmouni. Bäst på plan var Marockos släpande anfallare Youssef Hadji som också var närmst ett marockanskt avgörande i den 67:e minuten då han tvingade egyptiske målvakten El Hadari till en reflexräddning längs marken vid en nick efter hörna.

Resultatet i Egypten-Marocko tvingade Marocko att besegra Libyen och samtidigt få hjälp av Elfenbenskusten för att kunna ta in de tre poäng som skilde till Egypten. Hjälpen uteblev dock, men det spelade ingen roll eftersom 2004 års silvermedaljörer misslyckades med att hitta målet även mot Libyen (0-0). Marockanerna får åka hem från Egypten med bara två poäng. 270 mållösa minuter var knappast vad man hoppats på, men som jag berättat tidigare var uppladdningen för Marocko turbulent och att man åker ur i gruppspelet förvånar nog inte någon nämnvärt. Men att man inte gjorde mål och att man inte ens lyckades slå Libyen förvånar, och den marockanska pressen var inte nådig.

Samtidigt lyckades Egypten, inför 75000 fanatiska åskådare på Kairos internationella stadion, också bärga hem gruppsegern. I en öppen och spännande match mot ett Elfenbenskusten utan Drogba ville man mest, och efter Mohamed Aboutrikhas och Emad Moteabs mål i andra halvlek som betydde 2-1 respektive 3-1, var matchen i praktiken avgjord.

Nu ställs man mot DR Kongo istället för Kamerun i kvartsfinalen, och det ter sig allt mer troligt att Egypten surfar på hemmavågen hela vägen fram till turneringsseger. Just nu får man väl betraktas som tredjehandsfavorit, efter Kamerun och Tunisien.

Elfenbenskusten tvingas istället till en stenhård kvartsfinal mot Kamerun, som imponerat stort hittills. Spelet har hittills i de två matcher med laget jag sett inte varit dåligt, men det har heller absolut inte hållit någon mästarklass. Uppstramning krävs mot ett Kamerun som ser oerhört starkt ut.

Annars noterar vi att Eurosports Stefan Klemetz tappade tråden och rösten i ett falsettutbrott i samband med Egyptens 2-1-mål, det lät ungefär så här:

"Det är nära mål... returen (falsett)... Hossam Hassan (pips fram)... *ohörbara ljud*"

Samt vad denne sa inför matchen Libyen-Marocko:

"Libyen [blev] alltså bara fyra i VM-kvalet, men man lyckades plocka poäng mot Kamerun bl.a. Helt borta är de alltså inte."

Jo, men så plockade ju alla lag i den gruppen poäng mot Kamerun - utom kvartsfinalmotståndarna Elfenbenskusten som ju föll dubbelt mot de afrikanska lejonen. Men man kvalificerade sig till VM ändå eftersom Kameruns klass på spelet var jämn som ett rivjärns (ej Makouns) yta.

Oasis' Stockholm gig

I came home from Stockholm yesterday evening after watching Oasis' concert at Johanneshovs Isstadion, Hovet, with my comrades Pippo and Green. It was the second time I saw the band, but since we sat on the top of the stands, about 80 meters from the stage it was quite different this time. In Copenhagen, we stood quite close to the stage, which of course generated a very intimate feeling compared to the Stockholm gig. Live Forever was definitely (maybe) the best song in the set - it was almost religious when the 8000 rised and sang along to the "chorus".

Sadly, the new songs are simply very far from the class of the 90s, but some of them, like A Bell Will Ring and The Importance of Being Idle still work very well.

The set list looked like this, if I remember right:

1. Turn up the Sun DBTT
2. Lyla DBTT
3. Bring it on Down DM
4. Morning Glory WTSMG
5. Cigarettes and Alcohol DM
6. The Importance of Being Idle DBTT
7. The Masterplan WW/TM
8. Songbird HC
9. Acquiesce SMS/TM
10. A Bell Will Ring DBTT
11. Live Forever DM
12. Mucky Fingers DBTT
13. Wonderwall WTSMG
14. Champagne Supernova WTSMG
15. Rock n Roll Star DM

16. Guess God Thinks I'm Abel DBTT
17. Meaning of Soul DBTT
18. Don't Look Back In Anger WTSMG
19. My Generation LBLSL

(Albums: DM=Definitely Maybe, WTSMG=What's The Story Morning Glory, TM=The Masterplan HC=Heathen Chemistry, DBTT=Don't Believe the Truth, SMS=Some Might Say single, DLBIA=Don't Look Back in Anger single, LBLSL=Little by Little/She is Love single)

Songbird is most likely included to make Liam happy, because it just doesn't work live. At all. It is also sad that they don't play Supersonic at this tour, I would really like to see that one. Along with at least one song from 1997's questioned Be Here Now album. Preferably D'You Know What I Mean? or Be Here Now.

It is also quite bizarre that it was when Wonderwall was played that the atmosphere reached its peak. For the mainstream audience, this song is Oasis' most known one, but I would've guessed that most people at Hovet were the die hard fans, and die hard fans usually see Wonderwall as one of the weaker tracks from (What's the Story?) Morning Glory and dislike the Wonderwall hype.

The smallest surprise, except that Liam's voiced sounded shitty in the opening Turn up the Sun, was the reviews in the Swedish papers today and yesterday. The biggest Oasis haters in Swedish media were once again foaming at the mouth with rage. The tabloids' Markus Larsson (Aftonbladet) and Anders Nunstedt (Expressen) both graded the gig with 1 on a scale from 1-6. Without writing anything at all about the actual concert. It is quite remarkable how the reviewers' collective act. In almost all other countries, Oasis still get fairly good reviews and the journalists focus on the actual music when they give their opinion on the albums and gigs. Here, it seems like the writers of the different papers have an internal competition which is all about testing who can upset the fans the most.

This time, Markus Larsson at Aftonbladet won. Read his review, and note how he picks out the peak of the concert, Live Forever, as the opposite.

Reviews with links
Andres Lokko, Svenska Dagbladet
This guy was once smacked by Liam Gallagher in Stockholm. The review focuses partly on the music though, and is better than the tabloids'.
2/6

Markus Larsson, Aftonbladet
Bizarre, definitely the worst reviewer in Sweden. It is also interesting to note that on the same day, his paper graded a Darin concert 3/6.
1/6

Anders Nunstedt, Expressen
This guy is an old Oasis fan for a long time, but he changed his mind and this is just a joke. "This is personal", he says.
1/6

Johanna Paulsson, Dagens Nyheter
A more reasoning review than the others, not very positive though.
Dagens Nyheter are too cultural elite to use a grade system on their reviews.

Jesper Larsson, Stockholm City
The only positive Swedish review that I've seen.
3/5


To get a non-Swedish perspective on things, please read Norwegian Verdens Gang's review on Oasis' concert in Oslo earlier in the week:
Thomas Talseth
Quite different.
5/6

******

Celebrity watch
Most people who like Oasis are quite cool. This thesis was partly proven by the celebrities that I spotted at Hovet:

Fredrik Wikingsson
One of my idols. This guy, along with his friend Filip Hammar, are Sweden's most humouristic TV personalities right now. They are also setting the tone and jargon of the conversations of 2006. No surprise that he likes Oasis.

Mats Rubarth
One of the bigger profiles of Swedish soccer a couple of years ago. Not as common in media today. I am not particularly fond of him since he plays for AIK, but he is the kind of guy that you would love to have in your team. One of Sweden's coolest soccer players.

Rickard Olsson
More surprising to see this guy here. He has been the host of TV4's BingoLotto and SVT's Söndagsöppet.

******

Personal rank
Finally, I (the guy with the bizarre smile and MADE IN ITALY label to the right, pic from Hovet) would like to share my own personal rank of the songs:
1. Live Forever
2. Don't Look Back In Anger
3. Acquiesce
4. Champagne Supernova
5. My Generation
6. The Masterplan

Of the new songs, A Bell Will Ring was the best. Drummer Zak Starkey's finish of Mucky Fingers was also quite interesting.

And in all fairness...

Worst songs in the set:
1. Songbird
2. Guess God Thinks I'm Abel
3. Meaning of Soul

Wait a second, who was the guy that wrote those three songs?

(Photos by Olof Green)

AM: Sydafrika under isen

AFRIKANSKA MÄSTERSKAPEN:
Guinea 2 (0)
Sydafrika 0 (0)
1-0 Sambegou Bangoura (78)
2-0 Ousmane Bangoura (88)

Den mycket viktiga matchen i striden om andraplatsen i Grupp C mellan Sydafrika och Guinea spelades i söndags. Sydafrika har på senare år varit en stormakt i afrikansk fotboll, men den tiden verkar utan tvekan vara på väg mot sitt slut. Efter seger i Afrikanska Mästerskapen 1996 finalplats 1998, samt kvartsfinalplatser 2000 och 2002 missade man slutspelet 2004. 1998 och 2002 deltog man i VM-slutspelen i Frankrike och Korea/Japan, och 2002 var man millimeter från en plats i åttondelsfinalen efter bl.a. målvakten Hans Vonks jättetabbe mot Spanien (2-3). Trots det skulle man gått vidare om det inte vore för Nelson Cuevas superinhopp i Paraguays avslutningsmatch mot Slovenien (3-1) där denne slog in två mål under matchens sista 30 minuter. Sydafrika var tillsammans med Nigeria kontinentens hetaste landslag under slutet av 90-talet, och många trodde att Bafana Bafana skulle bli det första afrikanska land att nå semifinal i ett VM.

Så blev det emellertid inte, och landslaget präglas av sedvanligt afrikansk kaos. Tränare har kommit och gått på senare år, och i Afrikanska Mästerskapen i Tunisien 2004 missade man slutspelet. Förbundskapten Stuart Baxter misslyckades dessutom kapitalt med att ta ett orutinerat landslag till sommarens VM-slutspel och fick sparken efter att laget slutat trea i sin kvalgrupp efter Ghana och DR Kongo. Man var faktiskt bara tre poäng från att missa biljetten till Egypten.

Inför årets Afrikanska Mästerskap har inte laget nämnts bland favoriterna. Truppen är till största delen baserad i den inhemska ligan, och Porto-stjärnan Benny McCarthy får dra ett tungt lass.

Motståndare i premiären var alltså Guinea, ett av de för oss européer mer anonyma och okända landslagen i årets Afrikanska Mästerskap. Förra gången tog man sig för andra gången någonsin vidare till andra omgången i Mästerskapen, där det tog stopp mot Mali i kvartsfinalen. Turneringen var också den sista för landets kanske bästa spelare genom alla tider, den tidigare Liverpoolanfallaren Titi Camara. Denne har på senare tid visat intresse för förbundskaptensjobbet, som innehas av den impopuläre fransmannen Patrice Niveu. Man slutade bara trea i sin VM-kvalgrupp, långt efter Tunisien och Marocko, och det har genererat missnöje på hemmaplan.

Guineas lag är på pappret mer rutinerat än det Sydafrikanska, med endast två spelare baserade i hemlandet.

Matchen blev en ganska medioker historia mellan två lag som spelade slarvigt och till synes utan hjärna. Båda lagen hade flera halvchanser i första halvlek, men avslutningarna var oftast uddlösa. Guinea var något bättre, och skapade också de farligaste möjligheterna. Pablo Thiam hade i stort sett öppet mål efter 14 minuter, men lyckades inte få kontroll över bollen utan slog istället bort den med handen. Kaos i Sydafrikas straffområde uppstod efter 40 minuter då Feindouno sköt en frispark strax utanför straffområdet som den nye sydafrikanske landslagsmålvakten Calvin Marlin imponerande lyckades rädda till retur. Returen fångades upp av guineanska spelare utanför straffområdet och två nya jättechanser uppstod. Sista skottet fångades slumpartat upp av en sydafrikansk back framför mållinjen.

Inget av lagen var alltså bra, men Guinea var minst dåliga och skapade även flera farligheter i början av andra halvlek. Det dröjde dock till att Niveu kastade in 3xBangoura innan det hände något. Sambegou Bangoura, Ibrahima Bangoura och Ousmane Bangoura byttes in och i den 78:e minuten knäade Sambegou in det efterlängtade ledningsmålet efter ett inlägg från höger. Sydafrika var aldrig nära kvittering och istället fastställde Ousmane slutresultatet 2-0.

För Guineas del ser det nu ganska ljust ut, man har goda möjligheter att nå kvartsfinalen. Det är ett spännande lag som spelar med stort hjärta, men taktiskt finns det stora brister och det blir troligen mycket svårt, även om uppstramning sker, att utmana något av de tunga lagen i Grupp D i en kvartsfinal. Den store kaptenen och försvarsresen Bobo Balde, Celtic, får jobba hårt.

För Theodore Dumitrus Sydafrika verkar ännu ett misslyckande vara på gång. Det är ett ganska säkert tips att Dumitru inte sitter kvar på sin förbundskaptenspost om några veckor. Stjärnor som FCK-bekante Zuma och McCarthy måste skärpa sig om turneringen inte ska ta slut redan i övermorgon då man ställs mot suveräna Tunisien. Tar man inte poäng där är man sannolikt eliminerade från Afrikanska Mästerskapen. Bafana Bafanas storhetstid är nog slut.

Läs mer:
Officiell matchrapport
Officiella hemsidan om matchen
BBC om Dumitrus ifrågasatta trupputtagning

Noterat från andra matcher

Pga. mitt ytterst späckade schema hinner jag naturligtvis inte se samtliga matcher från mästerskapen, men vi kan även notera att favoriterna Kamerun och regerande mästarna Tunisien inledde programenligt med storsegrar mot Zambia och Angola. Det blev hattrick både för Kameruns Samuel Eto'o och Tunisiens brasse Francileudo dos Santos. Sydafrika och Guinea kan, med tanke på hur spelet i deras match (2-0 till Guinea, en fylligare text om denna match kommer senare) såg ut, knappast hindra de otämjbara lejonen från att brisa till kvartsfinal. På samma sätt lär knappast Togo, med nämnda turbulensen kring tränare Keshi och stjärnan Adebayor eller mer anonyma DR Kongo kunna hindra Kamerun på vägen.

Läs mer:
Officiell matchrapport Kamerun-Angola
Officiell matchrapport Tunisien-Zambia
BBC om Kamerun-Angola
BBC om Tunisien-Zambia

Kaos modell afrikansk fotboll

Togo kvalificerade sig sensationellt till sommarens VM-slutspel i Tyskland - mycket tack vare strikern Emmanuelle Adebayor. Skyttekungen är lagets enda stora stjärna, men efter gårdagens förlust mot DR Kongo ser hans VM-medverkan osäker ut. Den togolesiske coachen Stephen Keshi lämnade den förre Monacospelaren utanför startelvan (han har efter bråk med Monaco gått till Arsenal), och Adebayor blev inte glad och aviserade att han tänker lämna Egypten och mästerskapen. Enligt BBC.com ledde detta till att Keshi var nära att hamna i handgemäng med sin anfallstjärna på spelarbussen. Keshi ska också ha sagt att Adebayor inte behandlat sin Arsenalcoach Arsene Wenger på samma sätt, pga. dennes vita hudfärg.

Från den officiella hemsidan rapporteras att Keshi skrikit mot journalister och att han först tagit bort Adebayor ur startelvan, och strax därefter plockat in honom igen - men då var han inte längre intresserad:

Then later (in the day) he [Keshi] said he wanted me to play but I refused. I am going home, I want
to see my mother in Lome who is ill

Keshi:

Don’t believe him. He thinks he’s superstar, he is trying to finish me

Typiskt kaos av afrikanskt snitt alltså. Togos chanser i sommarens VM ser plötsligt ännu mindre ut.

Kaos präglade också de kongolesiska förberedelserna inför matchen. BBC.com rapporterar att det var nära att laget, enligt kapten Lomana LuaLua, Portsmouth, var nära att bojkotta matchen pga. undermålig betalning från det inhemska förbundet. Ett löftesrikt telefonsamtal med president Joseph Kabila en kvart innan match övertygade spelarna.

DR Kongo vann matchen med 2-0 efter mål av Mputo och LuaLua. (Notera att jag här undviker användandet av sportjournalistklyschiga "Matchen, då? Ja, den slutade med seger för DR Kongo - 2-0!").

Läs mer:
Officiell matchrapport
BBC om matchen

Felaktigt dömd straff tog Elfenbenskusten mot kvarten

AFRIKANSKA MÄSTERSKAPEN:
Elfenbenskusten 1 (1)
Marocko 0 (0)
1-0 Drogba (38, straff)

Turneringens och Grupp A:s andra match spelades på lördagen mellan två av titelpretendenterna.

Marocko har under lång tid varit en av Afrikas främsta fotbollsnationer, men missade knappt både segern i 2004 års turnering och i VMkvalgrupp 5. Båda gångerna har Tunisien varit banemän. Marockos förberedelser inför mästerskapen har inte heller varit helt 100. Efter VM-missen avgick förbundskapten Badou Zaki och Phillippe Troussier, som tog Japan till åttondelsfinal i hemma-VM 2002 och som ledde Tunisien till titeln i Afrikanska Mästerskapen för två år sedan, tog över. Troussier stannade dock bara på sin post i två månader innan han fick sparken, och nu leds Marocko sedan ett par veckor tillbaka av Mohamed Fakhir.

Elfenbenskusten får väl sägas vara tredjehandsfavoriter i turneringen efter Kamerun och Tunisien. Laget coachas av förbundskaptensvagabonden Henri Michel, vars VM-karriär hittills ser ut som följer:

VM 1978: Frankrike (som spelare)
VM 1986: Frankrike, brons
VM 1994: Kamerun, gruppspel
VM 1998: Marocko, gruppspel

Han kvalificerade även Tunisien till VM 2002, men fick sparken inför turneringen efter en dålig insats i Afrikanska Mästerskapen, som den gången gick i Mali.

Den store stjärnan är naturligtvis Chelseas Didier Drogba. Man nådde överraskande VM efter omfattande kamerunsk klantighet - trots dubbla förluster mot de otämjbara lejonen. Inför turneringen har man skakats av en av anfallsstjärnan Dindanes tvillingdöttras död. Dindane är borta från fotbollen på obestämd tid.

Inledningen av matchen var ganska händelsefattig, men efter ungefär 25 minuter blixtrade chanserna till. Främst märktes en jättemöjlighet i straffområdet för Marockos bästa spelare Youssef Hadji. Hadjis låga skott snuddade vid stolpens utsida. Elfenbenskustens anfall var ofta blixtrande snabba och i samband med en spelvändning i den 37:e minuten revs Didier Drogba ner - decimeter utanför Marockos straffområde. Domaren, som stod placerad i närheten av mittcirkeln, kunde naturligtvis inte se exakt var incidenten skedde då Drogba föll in i straffområdet, och blåste straff. Drogba visade ingen pardon - hårt och kliniskt placerat skjöt han in straffen nere i Tarek El Jarmounis högra hörn. 1-0.

Marocko fick en mycket farlig chans i slutet av den första halvleken efter att den ivorianske försvararen Eboue missade bollen i en situation strax utanför eget straffområde, vilket ledde till att Touré i den efterföljande situationen trampade ner Yakubi på ganska exakt samma ställe (fast på motsatta sidan av planen) som Drogba gjordes ner strax innan. Denna typ av klantiga misstag av det ivorianska försvaret upprepades gång på gång i matchen. På den efterföljande frisparken var det mycket nära 1-1, men utmärkta ivorianske målvakten Tizie räddade Elfenbenskusten. Det gjorde han en gång till dessutom, bara två minuter senare på Chamakhs kvitteringschans.

Andra halvlek präglades liksom första av bisarra offsideavblåsningar för Elfenbenskusten. Hela 10 gånger blåstes man av för offside, och i över hälften av fallen visade reprisbilderna att de assisterande domarna tagit fel beslut. Ungefär samma sak inträffade också i premiären Egypten-Libyen, och det är uppenbart att offsideregeln om inte tas bort, måste moderniseras. Det mänskliga ögat är helt enkelt inte förmöget att bedöma anfallsspelarens positionering när passningen slås. Sedan är det ju en annan sak att europeiska assisterande domare på toppnivå håller annan klass än deras afrikanska dito i de inledande matcherna i Mästerskapen.
Den stora kvitteringschansen fick Hadji med ett våldsamt skott från ca 20 meter som såg ut att resultera i ett drömmål, men bollen gick precis utanför krysset. Det var inte bara Eurosports Stefan Klemetz (utmärkt kommentator tillsammans med Pelle Blohm) som trodde att Hadji gjort turneringens vackraste mål.

Istället vann Elfenbenskusten matchen med 1-0 och nu är pressen stor på Marocko. I morgon spelar man mot Egypten i Kairo, och vid förlust i den matchen är man med allra största sannolikhet ute ur afrikanska mästerskapen. Även vid oavgjort får man mycket svårt, då Elfenbenskusten bara ska slå svaga Libyen och i så fall kommer Egypten att i sista omgången endast behöva ta en poäng mot ett redan kvartsfinalklart ivorianskt lag. Seger är det alltså som gäller för Mohamed Fakhirs mannar, men det blir inte lätt mot ett hemmalag i som seglar i medvind efter den förkrossande segern mot Libyen. Det krävs en generell uppstramning av spelet om man vill vinna, och speciellt måste skärpan i avsluten bli bättre.

För Elfenbenskustens del ser det delvis mycket bra ut, sannolikt behöver man nu bara besegra Libyen för att ta sig till kvartsfinal. Målvakten Tizies räddningar och ytterbacken Akales offensiva räder var några av få stora utropstecken i matchen. Å andra sidan lämnade spelet mot Marocko mycket i övrigt att önska och framför allt måste koncentrationen i defensiven förbättras. Dessutom dras Didier Drogba med en efterhängsen knäskada, och efter att ha utgått i den 65:e minuten mot Marocko är han ett frågetecken inför morgondagens möte med Libyen. Man har en hel del problem att lösa om man vill gå hela vägen och ta hem guldet till det svårt krigssargade landet.

Summa summarum, en tråkig match och skärpning krävs.

Läs mer:
Officiella matchrapporten
BBC om matchen
Philippe Troussier får sparken från Marocko (BBC 31/12-05)
Egypt 2006 om Dindanes dotters död

Afrikanska Mästerskapen igång!

AFRIKANSKA MÄSTERSKAPEN:
Egypten 3 (2)
Libyen 0 (0)

Igår kväll sparkade så äntligen de 25:e afrikanska mästerskapen i fotboll igång på Kairos Internationella Stadion. Hemmanationen Egypten fick den välbehövliga start man eftertraktade så.

Premiärmatchen spelades mot Libyen, turneringens sämsta lag. Man kvalade in tack vare att man var i samma VM-kvalgrupp som Egypten - de tre bästa i varje grupp gick till afrikanska mästerskapen, men eftersom trean Egypten var direktkvalificerat som hemmanation fick även fyran Libyen spela turneringen.

1. Elfenbenskusten 22p.
2. Kamerun 21p.
3. Egypten 17p.

4. Libyen 12p.
5. Sudan 6p.
6. Benin 5p.

Matchen, som Egypten vann med 3-0, var egentligen aldrig spännande. Man lade omgående in ett kompakt tryck mot det libyanska målet och landets uruguayanske målvakt Luis de Agustini. De Agustini som för övrigt spelar för Liverpool. Ja, inte engelska Liverpool då, utan uruguayanska Liverpool. Han kom dit förra året från den libyianska toppklubben Al Attihad där han blev libyansk medborgare.

Vid en hörna i den 17:e minuten lämnades Egyptens stora stjärna, tillika Tottenhams interna skytteligaledare Mido i stort sett ensam vid den bortre stolpen. 198 cm lång som han är hade han inga problem med att nicka in 1-0, och så blev det den öppning på matchen som de 74000 på läktarna eftertraktade.

På förhand gällde farhågorna för Egyptens del främst favorittrycket och att man inte skulle få hål på det libyanska försvaret. Libyens chans var ju att hålla 0-0 länge och på så sätt sätta griller i de egyptiska huvudena. Och hemmanationer kan ju ofta få det svårt i öppningsmatcher, vi såg ju exempelvis hur det favorittyngda portugisiska laget misslyckades i hemma-EM mot Grekland i öppningsmatchen som slutade 1-2.

Istället visade Egypten ingen pardon och fem minuter senare gjorde Mohamed Abo Treka ett drömmål på frispark, och redan här var väl matchen i praktiken avgjord. Libyen hade i stort sett inget att sätta emot hemmalaget, även om man strax efter 2-0-målet hade en farlig frispark och ett bra skott som tvingade Essam El Hadary till sitt enda ingripande i matchen.

I andra halvlek drog Egypten ner på takten och det hände i stort sett inget alls. Inte förrän hetlevrade de Agustini först tjatade sig till ett gult kort och sedan drog ner en fri Mohamed Barakat, högermittfältaren som var matchens bästa spelare, i straffområdet. Utvisning för den libyanske målvakten alltså, som för övrigt blev avstängd i ett år från all afrikansk fotboll 2003 efter att ha slagit den assisterande domaren i samband med en match mot DR Kongo. De Agustini lämnade planen i tårar.

Inhopparen Muftah Ghazzala räddade Midos usla straff, men returen smälldes in av anfallskollegan Ahmed Hassan. Ghazzala passade senare på att göra ytterligare en svettig räddning. Det är lite intressant att inhoppande målvakter ofta spelar väldigt bra, kanske har det att göra med att man inte hinner tänka eftersom man kastas in abrupt och således spelar utan press.

Slutresultatet 3-0, och vad säger detta om de båda lagens fortsätta möjligheter i turneringen?

Libyen lär ju knappast, med det svaga lag man har, ha någon chans att utmana Marocko eller Elfenbenskusten. Man var fullständigt utspelade mot Egypten, som i andra halvlek kunde i princip sluta spela utan att hotas. Blott fyra spelare i truppen är baserade utanför hemlandet.
Egypten fick precis den start man behövde, och nu slipper man mörka tankar och en stor portion press inför de betydligt tuffare uppgifter som stundar. Vid fyra tillfällen har Egypten vunnit afrikanska mästerskapen, 1957, 1959, 1986 och 1998 - två gånger på hemmaplan (-59 och -86). Det kan mycket väl, trots att flera lag har betydligt starkare trupper, bli ytterligare ett guld i hemmavågens böljor. Härnäst ställs man mot förra turneringens finalister, Marocko. Det är å tisdag möts lagen i Kairo. Först efter den matchen kan vi säga något om hemmalagets verkliga kvaliteter. Marocko lär satsa hårt på mästerskapen pga. VM-missen mot Tunisien, men skakas av turbulenta förberedelser till turneringen och det är svårt att säga var laget står. Det sista laget i gruppen, Elfenbenskusten, är nog den hårdaste motståndaren, och många egyptier hoppas nog att båda lagen ska vara klara för kvartsfinal inför nästa lördags möte.

Idag spelas tre matcher, varav två sänds i Eurosport:

Grupp A
1330: Marocko-Elfenbenskusten

Grupp B
1900: Togo-DR Kongo

I Eurosport 2, om nu någon har den:

Grupp B
1600: Kamerun-Angola

Double-J stops blogging

The American Patriot was a very interesting blog. "Written by Americans, for everyone", it was attempting to analyze American and world politics from a right-wing conservative perspective. Sadly, the leading author, Double-J, has decided to stop blogging and The American Patriot is now deleted. The reason for this is, according to a comment made by Double-J on a Godfather forum, his own lack of time because of university studies, in combination with lack of commitment from his co-bloggers. Come back soon!

Hugo Chavez is an antisemite?

I stumbled on something remarkable over at the Sänd mina rötter regn blog:

This is old, but Venezuela's president, communist idol and "dictator-hugger"Hugo Chavez obviously made a bizarre statement. He said the following on Christmas Eve:

The world offers riches to all, but the descendants of a minority, descendants of the minority who crucified Christ, descendants of those who threw out Bolivar from here [...] A minority who acquired the wealth of the world, a minority who acquired the gold, the minerals, the silver, waters, petrolium and have concentrated the wealth in the hands of few: less than 10% of the world's population is the owner of 50% of the wealth.

This quote may look strange, but I just roughly translated it with Babelfish and then fixed a few things afterwards. If you are familiar with the Spanish language and you want to read exactly what he said, please check this PDF document from the Venezuelan government's official site out (page 18).

Well, interpret it as you wish - I think it sounds really scary and antisemitic. I wonder how his Swedish fans in the Socialdemocratic Party's local division in Tomtebo will react. By the way, please check the amusing poll on their official site out: "Should our party exclude social liberals?". Thanks to JohanC who found this and posted it in the comments at the blog post at Sänd mina rötter regn.

Now that I am talking about this: Latin America really makes me sad, with its deep social inequalities, undemocratic culture and the corrupt political landscape. Many people think that populists like Chavez or Morales, or even dictators like Castro, offer a solution to the problems, but I (surprise, surprise) disagree. On the other hand the Latin American right wing is often worse. I will write more on this topic later when I have more time.

By the way... I have a feeling that this was the most enjoying thing that happened to some blind right wing bloggers this far in 2006...

Track Picks #1 - January 2006

People often ask me, a person who knows everything about music (or perhaps I don't), for song tips. I just got this splendid idea of collecting all my musical advice in a monthly blog post. Its name is the very creative "Track picks". I got the inspiration from the British music mag Q, who have their Q50: The 50 Essential Tracks To Download This Month in every issue. And just as Q50, I will probably have at least one Oasis and Radiohead track on my list every month...

Here is the first part of the series, for January.

1. OASIS - Live Forever
Definitely Maybe (1994)
It is new year's resolution time and all socialdemocratized swedes must consider the following:

Maybe I will never be all the things that I wanna be. Now is not the time to cry, now's the time to find out why

An ode to life? Possibly Liam Gallagher's best vocals ever.

2. JOHN LENNON - #9 Dream
Walls and Bridges (1974)
In december, it was 25 years since the mad man Mark Chapman shot the greatest of them all to death. Imagine is of course the most well-known song of his solo career, but a personal favourite is this... dreamy... track from an album known to be quite weak. What does "Ah! Böwakawa poussé, poussé" mean then? There is an explanation here:

"In a book called, 'We all shine on,' the author gave an explanation for, '#9 Dream.' John described the creative process in music-making as being as elusive as describing a dream. One can't expect another to perceive a dream even if described clearly. Dreams are complex, there are many senses at work that make up the dream. When the song was created, John was with May Pang. 'Bowakawa pousse pousse' were the words John heard in a dream as well as two female voices whispering his name, obviously Pang and Yoko."

3. THE WHO - The Kids are Alright
My Generation (1966)
In december this year, it will be 40 years since The Who released the groovy My Generation album. This song is still fresh, and it is full of attitude.

4. MOI CAPRICE - To the Lighthouse
You Can't Say No Forever (2005)
Moi Caprice is a very interesting Danish indie band. Sounding a bit like a mixture between Coldplay and late Pulp albums, You Can't Say No Forever was one of 2005's best albums. This track is perhaps its highlight. Click here to see the band's official site.

5. SUPERGRASS - Funniest Thing
Life on Other Planets (2002)
Life on Other Planets is one of the three best albums of the 3rd millenium and this track, often overlooked, has been frequently played by me recently. Just as the rest of that album, the song is filled to the limit with attitude, and it is just 2:29 long. Rock n roll!

6. KAISER CHIEFS - Na Na Na Na Na
Unemployment (2005)
This song is perhaps not the most complex one, but it is straightforward and one of 2005's highlights. Once again, filled with attitude.

7. RADIOHEAD - Fake Plastic Trees
The Bends (1995)
I've listened to this old one quite much recently. Fake Plastic Trees is one of the most skillfully handcrafted songs ever created. It starts silently, almost shyly. The first two verses are entirely acoustic. It builds up and when the guitars explode, Radiohead is close to perfection. It also has the characteristic, mystic, Radiohead feeling. Thom Yorke's vocal are excellent.

8. RADIOHEAD - Fog (Again)
Go to Sleep single (2003)
This song was originally a quite average B-side on the Knives Out single from the Amnesiac era. But it was not until it was released again, on the backside of the Go to Sleep single that it emerged as one of the, say, ten best B-sides ever. It only features Thom Yorke's voice accompanied by a piano.

Baby alligators, in the sewers.
Grow up fast, grow up fast
Anything you want, it can be done
How did you go bad?

9. COLDPLAY - Proof
Speed of Sound single (2005)
2005 was the year of Coldplay and the year of the excellent album X & Y. But let us not forget the B-sides. This is Proof, on the backside of Speed of Sound. Slow and somewhat melancholic.

10. ASH - Lose Control
1977 (1996)
The opening track of Irish punk-britpop band Ash' brilliant album 1977 (that's the title of it, but it was released in -96). Gives a great kick off to one of the best albums that I know of. Among opening tracks, there are not many beating it.

11. BRODER DANIEL - Out of This Town
Crueltown (2003)
This one of my favourite songs. Melancholic and melodic.

12. EMBRACE - Ashes
Out of Nothing (2005)
Embrace is a great britpop band who is fairly unknown here in Sweden. Ashes is one of their better songs.

13. OASIS - Whatever
Whatever single (1994)
At christmas 10 years ago, Oasis released a single with Whatever as A-side. The song isn't featured on any album or compilation, and is because of that reason often forgotten. Very simple, very happy.

14. LE SPORT - Tell No One About Tonight
Tell No One About Tonight (2005)
Swedish indie pop duo with an electronic touch. A good song.

15. ORANGE PEELS - Something In You
Circling the Sun (2005)
American indie pop trio whose existence I didn't know of until this year when they released their third album. This track opens it, and it feels like summer.

16. HARD-FI - Move on Now
Stars of CCTV (2005)
A ballad which qualifies as one of the better tracks at britpop band Hard-Fi's brilliantly named debute album Stars of CCTV.

17. DARLENE LOVE - Christmas (Baby Please Come Home)
A Christmas Gift to You from Phil Spector (1963)
Okey, Christmas is almost over but this one is so bizarre that I need to share it. Darlene Love performs it at Letterman every year at christmas (watch this year's perfomance here). It is possibly THE christmas song, with its exaggeration of all the usual christmas song ingridients. Very popular in the US, less known here.

18. KENT - Mannen i den Vita Hatten (20 år senare)
Du & Jag Döden (2005)
This was probably the best Swedish song of last year. A 7 minute epic, the band's best moment.

19. SUPER FURRY ANIMALS - Frisbee
Fuzzy Logic (1996)
From the track title you might guess that this is quite bizarre.

I had my frisbee sharpened and honed
I had it galvanised and chromed
Decapitate and bury your toys
My frisbee brings the noise

You were right. But this is funny and great! From britpop band Super Furry Animals' debute album.

20. OASIS - Slide Away
Definitely Maybe (1994)
This list starts and ends with Definitely Maybe tracks. I've listened to this one a lot recently.

Let me be the one, who shines with you, and in the morning we don't know what to do.

Lucarelli och svensk inställning till vänsterextremism

Jakob Hellman är någon kuf som bor i Italien (Jag antar att han inte har mycket gemensamt med någon svensk sångare som var het typ 1992). Han har skrivit en väldigt bra och insiktsfull post om Paolo di Canios romerska hälsningar: Det är så jag hälsar på mitt folk

Det uppseendeväckande är att Livornos kommunistiske anfallsstjärna Lucarelli tydligen gjorde kommunisthälsning i samma match. Detta var faktiskt något nytt för mig, som följt det hela härifrån med mina supersvenska glasögon. Svenska medier fullkomligen frossade i den hemske di Canios högerhand. Om Lucarellis vänstra dito fick vi inget höra. Detta skulle vi kunna direkt härleda till någon form av svensk flathet inför vänsterextremism. Låt oss så göra.

Intressant är för övrigt att det rosa bladets röda penna Erik Niva skrev följande om di Canios högerhand:

Vad han än kallar hälsningen så har den becksvarta traditioner. Vad han än kallar sina åsikter så är de högerextrema. Vad han än kallar Lazio så är det en klubb med ovanligt stor andel fascistiska fans. Det är i det här sammanhanget som Paolo Di Canio sträcker sin högerarm. Det är som det är – om hela världen kallar en spade för ”en spade” så kan inte Di Canio kalla den för ”en bäver” och förvänta sig att någon tar honom på allvar. I samma ögonblick som han höjer sin arm så är han en fascist som gör en fascistisk hälsning till fascister. Och i det ögonblicket ska han bort från fotbollen.

Det "roliga" är, förutom att han är så melodramatisk, att han nog inte tycker likadant om Lucarellis kommunistfist. Jag vill t.o.m. minnas att han för ett par veckor sedan i en Sportbladet XL skrev en hyllning till Lucarellis "samhällsengagemang" och att fler borde vara som denne.

Tyvärr kan jag inte hitta denna artikel (tror att det publicerades på avdelningen BANK & NIVA) på aftonbladet.se, men någon som har pröjsat för Aftonbladet PLUS! får gärna hjälpa till med att hitta citatet i fråga.

Sportåret 2006

På Nyårsdagen fick Sportbladets främsta tyckare ge sin syn på det kommande sportåret ("Superåret 2006"). Nu kommer Standing on the Shoulders of Giants främste tyckare, dvs. jag, göra samma sak. Jag svarar helt enkelt på samma frågor som folket på den rosa blaskan. Således är det inte jag som skapat de fåniga rubrikerna.

Så går det i...

OS (FÖRUTOM HOCKEYN):
Senast Sverige tog ett guld i Vinter-OS var 1994. Jag tror att torkan bör vara över om ett par veckor. Anja Pärson ska kunna ta guld åtminstone i teknikgrenarna. Målet på fem guld infrias dock ej. Sprintlandslaget på skidor har fyra klara guldchanser och bör få med sig ett hem. Anna-Carin Olofsson tillhör guldfavoriterna i Skidskytte, liksom de bisarra curlinglandslagen som dyker upp i rutan en gång vart fjärde år och lever tydligen resten av sina liv på Venus och Mars. Laget från Venus, lett av Annette Norberg, är enligt rykten väldigt överlägsna i världstoppen och där har vi de olympiska spelens mest sannolika svenska guld.
Totalt antal svenska guld: 4

OS-HOCKEYN:
Efter tre raka kvartsfinalfiaskon i stora internationella mästerskap tror jag att Tre Kronor borde kunna ta sig förbi åtminstone denna omgång. Men Ryssland, Kanada och Tjeckien blir antagligen för svåra i en semifinal. Bengt-Åke: Var är Nylander? Var är Holmström? Laguttagningen var ganska bisarr. Ryssland ser imponerande ut offensivt och tar guldet framför näsan på fula tjecker och kanadensare. USA, gubblaget i turneringen, anfört av 43-årige Chris Chelios och med en anfallsuppsättning som till större delen fyllt 33, har det högsta humorvärdet. Men man lär knappast kunna vinna. Inte heller Finland, skrällen i World Cup. Slovakien evig dark horse.
Sverige: Brons
Guld: Ryssland
Svensk poängkung: Mats Sundin

FOTBOLLS-VM:
Årets självklara höjdpunkt med ett upphaussat svenskt landslag som enligt de flesta glider igenom gruppspelet. Här kommer en bomb: Det gör vi inte. Men vi går nog vidare ändå. Det är mycket troligt att det hela blir en målskillnadsaffär mellan Paraguay, England och Sverige och eftersom jag tror att vi sprayar på med mål i premiären mot Trinidad & Tobagoblir det åttondelsfinal. Och exit mot hemmalaget Tyskland eller svårspelade Ecuador. Ljungberg blir svensk målkung.
Guld: Argentina
Sverige: Ut i åttondelsfinalen
Svennis: Kvartsfinal

FRIIDROTTS-EM:
Det här orkar jag egentligen inte med. Det var lite kul att kolla på friidrott för ett par år sedan, men nu när det hela är så jävla upphaussat och folkkärt blir det bara genant. Speciellt som Carolina Klüft är så fruktansvärt tråkig. Det är bara att hålla tummarna för att den bisarre Staffan Strand ska komma tillbaka.
Svenska guld: 2

SLUTSPELET I HOCKEY:
Det här har jag inte följt särskilt väl i år, men HV71 verkar starka. Färjestad har väl inte startat så bra, men i slutspel är man alltid mycket farliga.
SM-GULD: HV71

FOTBOLLSALLSVENSKAN:
Som vanligt enormt svårtippat. Malmö lär bli favoriter igen, med Järdler som vänsterback och Skoog tillbaka. Asper är dock ett av många frågetecken, och DIF gäller väl som favoriter igen. HIF outsider med Larsson på G och ett ungt och lovande lag som dock lider av en dansk ytterback som saknar förmåga att slå korrekta pass och ett mittfält som viker ner sig. Elfsborg är starka med Anders Svensson och kanske kommer Fredrik Berglund? Göteborg blir dock mitt guldtips, en suverän målvakt, mycket lovande försvar och Selakovic på topp. Frågan är bara hur luckan efter Mild fylls.
SM-guld: IFK Göteborg
Antal Henke-mål: 10

Bandy-VM, svenskt guld? Nej
Umeå SM-guld igen? Ja
Tony avslutar med VM-guld? Ja
Sörenstam tar Grand Slam? Nej
Kajsa tar 2.10? Nej

Årets sportcitat: "Det var ju kuken." - Tobias Hysén efter 1-2-förlust (efter förlängning) i VM-åttondelen.

Årets idrottsman Sverige/Världen: Daniel Alfredsson/Roger Federer

Årets idrottskvinna Sverige/Världen: Annika Sörenstam/Annika Sörenstam

Årets fiasko: Carolina Klüft i EM.