Lite filosoferande om "Super Swedes"
Henrik Larsson är verkligen het just nu. Från att för bara ett par veckor sedan ha varit på väg att räknas ut har vinden ännu en gång vänt och den blåser nu med stormstyrka (ca 28 m/s just nu)i Henkes rygg. Efter ganska tveksamma insatser i landslagscomebacken mot Island och Kroatien och en till synesväl förankrad plats i Frank Rijkaards frysbox (som för övrigt nog är av märket Philips), förordade exempelvis tunge Lasse Sandlin Marcus Rosenberg som Zlatan Ibrahimovics anfallspartner i VM i Tyskland. Och den svenska opinionen vänder snabbt när det gäller landslagssspelares vara eller inte vara, jämför exempelvis Anders Svensson inför VM 2002 med Anders Svensson inför EM 2004.
Nu har Larsson dock hoppat in och gjort ett par mål i ligan och krönt detta med att spela 90 minuter mot Werder Bremen i Champions League, hoppa över den värdelösa fotbollsgalan för spel i katalanska cupen och två mål, samt dessutom vinna någon plojutmärkelse som viss kallades Tidernas Guldboll på nämnda gala. Larson är plötsligt Sveriges kanske hetaste fotbollsspelare igen. Han delar åtminstone det epitetet med hr Ibrahimovic. Det bevisades inte minst i måndags då han trots 90 minuter på bänken i Barcelonas möte med Håkan Milds gamla klubb Racing Santander tillägnades en helsida i Sportbladet. Markus Eriksson var det som gjorde en grej om att Larsson tydligen är abnormalt populär i Barca, han säljer exempelvis fler matchtröjor än Samuel Eto'o och katalanerna gillar hans inställning. Killen är alltså het, som sagt.
Samtidigt är ju Zlatan som vanligt i ropet, på samma uppslag som Larsson fick han också en helsida, som handlade om hans insats i matchen mot Treviso. Frågan är dock vad som händer med “vår” tredje världsstjärna, eller Super Swede, som kvällstidningen säger (ibland kallas dock en man i trion för “Zuper Zwede”, också det i någon kvällstidning). Fredrik Ljungberg har det varit väldigt tyst om på sistone. Inte ens när drevet hade öppet mål i samband med att han missade fotbollsgalan pga. sin visdomstandsoperation blev det mycket väsen. Vad beror detta på? Zlatan är Zlatan, hatad av många, älskad av fler. Antagligen är han också den på planen mest framgångsrike av de tre just nu. Och Henke är så pass populär att “vi” så gärna vill glömma att han fortfarande faktiskt är reserv i Barcelona. Därför blir det rubriker värdiga ett mål i ett VM-slutspel när han får spela lite grann. Därför kan man tro att han är “delaktig” i alla Barcas mål om man läser Aftonbladet. Därför gör Markus Eriksson en grej av att någon spansk journalist sagt att Larsson är proffsig. Dessutom är Fredrik Ljungberg för cool för att bli folkkär. Ja, han är ju verkligen på många sätt Sveriges coolaste idrottsman - i alla fall konkurrerar han där uppe med Lufti Kolgjini, som dock nog tar hem titeln eftersom Fredrik tydligen lyssnar på Evanescence och Linkin Park (referens). Musiksmaken till trots, han är en bohem som säkerligen upprör folk ute i stugorna, speciellt när han får ont i foten inför en “viktig” träningslandskamp mot Polen eller liknande. Freddie är rentav ett mysterium till svensk fotbollsspelare - han spelar ju inte golf. Och han drar sig inte heller för att säga vad han verkligen tycker, speciellt inte till medspelare, vilket vi såg i både VM 2002 och EM 2004. Helt enkelt jävligt osvensk. Och sånt gillar vi. En annan intressant grej med Ljungberg är ju hans mysteriska personlighet. Vilken världsstjärnas personlighetsdrag vi har sämst kännedom om är väl ganska självklart. Zlatan är som sagt Zlatan, gott så. Larsson är en familjefader som gillar Henning Mankell, överlag verkar han ganska okomplicerad. Ljungbergs person är dock en av svensk fotbolls större mysterium. Rökmaskinen är på. Vi vet inte riktigt vem han är.
Väntar någon på en slutkläm tvingas jag tyvärr göra denna person besviken. Sådana lyser med sin frånvaro i detta inlägg som nu tyvärr är slut.
posted by Gustav Lundblad @ 00:34
1 comments
links to this post
