Ser att Johan Dahlin går till Malmö FF. En halvspektakulär värvning så här ett par veckor efter U21-EM, men det känns skönt att veta att det (f.d.) U21-landslagets bästa målvakt spelar i en annan klubb i en annan del av Skåne.

MFF kommer på sikt, i kraft av sina överlägsna ekonomiska förutsättningar, troligen att vara dominerande i Skånefotbollen. Men det är gött att man än så länge kan njuta av att HIF än så länge är etta i regionen - även på målvaktssidan.

——–

Läs även andra bloggares åsikter om Johan Dahlin, HIF, Helsingborgs IF, MFF, Malmö FF, allsvenskan, fotboll

Ett par grejor:

- Jag är lite orolig. Jag vill att HIF ska fortsätta ha ett näst intill klanderfritt Europa-facit. Känslan av att det finns någon slags magisk relation mellan HIF och Europaspel, som gör att vi alltid överträffar alla förväntningar när vi tar klivet ut på kontinenten. Därför är jag orolig. HIF såg inte bra ut i den första matchen mot MIKA, och i morgon saknar vi Larsson, och vi saknar Lantz. Exakt hur mycket inverkar det i en lurig bortamatch i Kaukasus? Förhoppningsvis inte så mycket att vi förlorar med mer än ett mål (3-1 i första matchen). Jag vill inte behöva lägga till FC MIKA bland följande lag; Anderlecht, Ferencvaros, Chelsea, Parma, Bayern München, Paris Saint-Germain, Rosenborg, Ipswich Town och PSV Eindhoven. Samtliga lag som någonsin slagit ur HIF ur Champions League och UEFA-cupen. Den är så snygg, den listan, att MIKA inte får komma och förstöra den!

- Christian Eliasson uppges ha åkt med ner till Armenien. Det är kul. Jag såg Eliasson i måndags, i U21-matchen mot ÄFF, och han är en mycket intressant spelare för framtiden. En ledare på planen och duktig bollvinnare. Marcus Lantz arvtagare på HIF:s mittfält?

- Erik Sundin. Stockholmaren är i riktigt bra slag för tillfället. Hotar ständigt med sina löpningar, och har gjort tre mål på de senaste tre matcherna. Spelar med stort självförtroende och vågar ta avslut från alla möjliga och omöjliga lägen. I morgon kan det nog bli bra med ytor för honom när MIKA måste framåt. Vågar man hoppas på minst ett mål, gissningsvis assisterat av radarpartnern René Makondele?

- Mini. Det kan mycket väl bli så att Fredrik Svanbäck får starta som innermittfältare i morgon i Marcus Lantz frånvaro. Det skulle i så fall bli hans första chans i en startelva den här säsongen. Hur kommer det att gå?

- Ingen TV. Matchen sänds inte i svensk TV. Enligt HIF:s hemsida kommer en armenisk TV-station att sända matchen, så man får hoppas att det kommer gå att lösa att se matchen via internet på något sätt.

——–

Läs även andra bloggares åsikter om HIF, Europa League, fotboll

Skriver om den mycket tuffa kommande veckan på E-Zine.

I korthet:

(1) HIF åker alltså tvärs över Europa för match mot FC MIKA med en halvbräcklig ledning i bagaget utan Marcus Lantz och Henrik Larsson. Det borde egentligen kännas rätt lugnt med 3-1-ledning mot ett så pass svagt lag som MIKA. Men under dessa förutsättningar… Det osar katt.

(2) Och sedan: Sveriges bästa lag Elfsborg hemma. Låt oss be för att både Lantz och Larsson är tillbaka till denna match. För det blir stentufft. Titta på namnen som utgör fem-manna-mittfältet: S Ishizaki, A Svensson, M Ericsson, D Mobaeck, E Bajrami. Värre än så blir det sällan i allsvenskan. Och HIF brukar ha problem mot Elfsborg sedan småstadsklubben blev ett lag att räkna med för ett par år sedan:

2006: 0-0 borta, 1-1 hemma och så en straffseger hemma i cupen (2-2 full tid, 4-4 efter förlängning)
2007: 0-1 hemma, 0-0 borta
2008: 0-1 borta, 2-2 hemma

Men: Elfsborg har fortfarande inte vunnit någon match på riktigt gräs i årets match.

Fast: De har inte förlorat alls heller…

———-

Läs även andra bloggares åsikter om HIF, fotboll, allsvenskan, Elfsborg, Europa League

Var och såg HIF:s B-lag enkelt avfärda Ängelholm ikväll (rapporterar här för E-Zine). 3-1 blev slutresultatet i en match som jag är ganska säker på att jag kommer att komma ihåg av en anledning, och som jag hoppas att jag kommer att komma ihåg för ytterligare en anledning.

Jag tror att jag kommer att komma ihåg första gången jag såg Samuel Aziz spela fotboll. Den gänglige forwarden såg riktigt intressant ut. Han gjorde två mål efter perfekta avslut, och tog för sig mycket i matchen, där han under 60 minuter jagade ensam som spjutspets. Han påminner en hel del om Rasmus Jönsson, och behöver bättra på sin fysik innan han kommer att kunna utmana även i allsvenskan. Men nog borde det snart vara dags för ett första inhopp i allsvenskan för ynglingen (född -91), som för första gången fanns med på bänken i högsta serien igår mot DIF.

Jag hoppas att jag även kommer att komma ihåg matchen för att det var första gången jag såg Mario Roberto Martínez. Vålerengen-spelaren, som kommer från det politiska tumultets Honduras, har i ett par dagar varit i Sundets Pärla för provspel. Det rör sig om en typiskt centralamerikansk spelare. Lite sävlig är han och han ser stundtals lite loj ut på planen, men han har en bra bollbehandling, spelförståelse och är passningsskicklig. Hans framspelning till Aziz 1-0-mål gick inte av för hackor. Frågan är om han har tempot för allsvenskan? Jag hoppas i alla fall att HIF väljer att titta mer på honom framöver, det är en spelartyp jag gillar och gärna skulle se i HIF. Han ska tydligen åka hem i morgon.

———-

Mini Svanbäck fick spela en timme - som innermittfältare. Lantz fick en hjärnskakning igår och det råder allmänt skadeelände i HIF. Förra hösten fick Mini hoppa in som innermittfältare tillsammans med Bergholtz i derbyt mot MFF och i den tunga matchen mot Elfsborg, då HIF var i en liknande situation. Med OK resultat. Blir det repris på söndag, då Ellos kommer till Olympia igen?

———-

Oliwer Persson, 17-årig mittback, hoppade in sista halvtimmen. Det här är en riktig jätte, mycket iögonfallande på plan! Måste vara minst 195 lång. Stark i huvudspelet är han redan, och det kan vara ett intressant namn för framtiden som HIF har här.

———-

Jag unnade mig en kebabpizza från klassiska Jour Pizza i Höganäs efter matchen. Den var god. Men ruskigt salt. Jag har suttit och bälgat i mig vatten och julmust hela kvällen.

———-

Andra intressanta namn för framtiden som visade sig ikväll: Christian Eliasson, kapten och tung innermittfältare, bollvinnartyp. 18-åringen kan vi nog få se i en A-laget inom det närmsta året. Yngst på plan från start var högerbacken Robin Book, född 1992. Tyckte han gjorde en OK insats i första halvlek, även om han inte var helt klockren i defensiven. Tomislaw Kolobaric gjorde ett bra inhopp, och fick en assist på nyligen fyllda 16-årigen Jesper Johanssons 3-1-mål.

———-

Kan Mario Martínez undvika att få smeknamnet “Super Mario” om han någon gång blir HIF-spelare?

———-

Varken Lantz eller Larsson åker med till Armenien. Usch. Det kan bli en mardröm i Jerevan.

———-———-———-———-———-———-———-———-———-

Läs även andra bloggares åsikter om HIF, fotboll, U21, Samuel Aziz, Mario Martinez

8 november 2007: Galatasaray-HIF 2-3

Ikväll börjar vägen mot nya galna framgångar.

Dags för HIF att kliva ut på den Europeiska scenen igen. Jag kommenterar.

Endast en timme kvar till den stenhårda U21-fajten mellan Sverige och Italien på Olympia, och jag tänker på att det är inga vana vinnare som utgör den svenska startelvan i eftermiddag. I alla fall inte på Olympia. Den enda av spelarna som någonsin vunnit match borta mot HIF är väl Ola Toivonen (med MFF)?

Så låt oss hoppas på trendbrott för Dahlin, Bengtsson, Bjärsmyr, Johansson, Svensson, Wernbloom, Elm, Bajrami och Berg, som varit med om många sura poängtapp i Helsingborg.

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, U21-EM, HIF

Snart dags för ett av årets båda surrogatmästerskap. Men Confederations Cup 2009 ser tyvärr på förhand inte alls lika intressant ut som 2005 års upplaga (där Brasilien och Argentina möttes i en spektakulär och minnesvärd final).

Så här ser turneringen ut:

Grupp A
Spanien
Nya Zeeland
Sydafrika
Irak

Grupp B
Italien
Brasilien
USA
Egypten

Spanien, som kommer med den starkaste truppen (se alla trupper här) har alltså också fått en oförskämt lätt grupplottning. Man kommer att cruisa förbi gruppspelet och sedan sannolikt ställas mot antingen Italien eller Brasilien i semifinal. Även om man saknar Andres Iniesta ser man oförskämt starkt ut, och jag håller spanjorerna som ganska klar titelfavorit.

Den andra gruppen är mer intressant. Det ska framför allt bli kul att se vad Egypten kan göra när man nu för första gången sedan VM 1990 ställs mot riktigt bra icke-afrikanskt motstånd i tävlingsmatch. Man har med hjälp av kollektiv styrka och organisation tagit hem två raka afrikanska mästerskap, men har nog framför allt VM-kvalet i tankarna, där man skakas av en onödig förlust i Alger. Nu saknar man också stjärnanfallaren Amr Zaki, som lämnat truppen med skada.

Mötet mellan Italien och Brasilien blir naturligtvis också en spännande affär. Tycker framför allt att det ska bli intressant att se Alberto Gilardino efter hans fantastiska säsong i Fiorentina. Och det är häftigt att förbundskapten Lippi vågat ta ut Inters sensationelle vänsterback Santon, 18 år, i truppen.

Hur sköter sig hemmalaget Sydafrika? Dagens sydafrikanska landslag känns mycket svagt, och är fjärran från det Bafana Bafana som så när tog sig till åttondelsfinal i VM 2002. Det är bara ett år kvar till VM och det känns som att förbundskaptenen Joel Santana har en mycket svår uppgift framför sig. Jag hoppas få några positiva tecken från laget, som varit mycket svagt när jag sett dem i de båda senaste afrikanska mästerkskapen, i denna turnering. En semifinalplats skall definitivt vara möjligt i den svaga konkurrensen som är i grupp A.

Avslutningsvis, titta här på bilderna från den minnesvärda Confederations Cup-finalen 2005 (troligen en av de tio bästa matcher jag sett). Det känns som en helt annan tid när man ser tillbaka på en turnering där Adriano var i sitt livs form och Ronaldinho fortfarande var världens bästa fotbollsspelare. Både Argentina (lett av Riquelme och med Luciano Figueroa som målspottare) och Brasilien var i fantastiskt slag i denna turnering, och hade man levererat på samma nivå i VM ett år senare hade nog Italien inte blivit världsmästare.

Nu spelar äntligen Oasis låtar från Be Here Now live igen. När bandet i förra veckan drog igång den enorma sommaretappen på sin världsturné (med spelning inför 70000 åskådare i Heaton Park i Manchester), fanns My Big Mouth med på setlisten. Det är grymt.

In little less than 90 minutes, an absolutely spectacular Champions League final will kick off at Olimpico in Roma. Barcelona and Manchester United are arguably the two best clubs in the world this season, and both became champions of their respective leagues.

This is, however, very rare today. The last time this happened in a Champions League final was in - 1999. Not since that classic final, when Man United turned a 1-2 deficit into a 3-2 victory in stoppage time, has two national champions squared off in the most profilic encounter in club football.

That is quite interesting.

Tonight: I hope for a clear Barcelona victory (3-0 with a Henry hattrick would be nice). But I fear that Barcelona will face the same problems as they did in London against Chelsea in the 2nd semifinal leg. Man United’s solid defence will be very hard to penetrate for Barca, and their injury- and suspension-struck defence look shaky.

Final result? 2-1 for United is a reasonable guess.