Historien upprepar sig - McCain lever!

Man borde kanske lärt sig, John McCain kan och ska aldrig räknas ut. Men i somras såg det riktigt mörkt ut för den ärrade krigshjälten. Kampanjpengarna var i stort sett slut, man tvingades sparka ut en mängd anställda och omstrukturera kampanjen fullständigt. Försöket att, likt George W Bush 2000, bli det republikanska partietablissemangets kandidat hade falerat. Det var många som inte trodde att hans kampanj skulle överleva ens till primärvalssäsongen. Även jag, en stenhård supporter som sedan länge insett storheten i McCain, fann det ganska svårt att tro på ett lyckligt slut på racet. Han hängde helt enkelt över repen.

Och under hösten såg det inte bättre ut. I partibasens ögon var han alldeles för vek när det gällde hållningen gentemot illegala invandrare, och i och med Fred Thompsons uppgång i väljaropinionen och Rudy Giulianis medvind "försvann" McCain allt mer ur nomineringsdiskussionen.

Men McCain satsade nu allt på New Hampshire, staten där han krossade George W. Bush för åtta år sedan. Mer än någon annan kandidat uppehöll han sig i The Granite State, och från och med början av december började det ge utslag i opinionsundersökningar. Den senaste månaden fördubblades hans stöd och den tidigare favoriten Mitt Romney, som också investerat tungt i New Hampshire-vinst passerades i opinionen efter Mike Huckabees Iowa-vinst.

Och inatt fullbordades alltså comebacken med en övertygande seger i New Hampshires republikanska primärval. Jag får erkänna att jag, trots en ganska klar ledning i de flesta opinionsundersökningar, hade på känn att Romney skulle kontra och ta hem staten i kraft av starkare stöd hos registrerade republikanska väljare. McCain hämtar ju sitt största stöd i staten från oberoende, och dessa såg i största grad ut att rösta i demokraternas primärval, för Barack Obama - trodde man.

Och visst, 60% av New Hampshires oberoende väljare röstade i demokraternas primärval, men McCain fick oväntat starkt stöd från den republikanska väljargruppen. Han förlorade visserligen (33%-34%) denna grupp till Romney, men med betydligt mindre marginal än vad som var väntat (enligt CNNs vallokalsundersökning). Romney hade, enligt opinionsinstitut, fått upp ångan ordentligt bland republikaner under de sista dygnen - till exempel genom en stark insats i söndagens FOX News-debatt.

Men New Hampshires väljare försatte inte chansen att blåsa fortsatt liv i möjligheten för USA att få en stor ledare som president. Till skillnad från motståndaren Mitt Romney, som byter åsikt i varenda fråga där han är rädd att väljarkåren misstycker, talar John McCain från hjärtat och låter sedan väljarna ge sin dom. Visst, han kör inte en lika oberoende mittenkampanj som för åtta år sedan - han har harmoniserat en del åsikter med det republikanska partietablissemanget. Till exempel är han numera för George W. Bush skattesänkningar, och han har blivit lite hårdare i tonen vad gäller den illegala invandringen. Dessa justeringar var dock troligen absolut nödvändiga för att John McCain, som är mycket impopulär i vissa delar av partiet, skulle ha någon reell chans på den republikanska presidentnomineringen.

Nu fortsätter cirkusen i Michigan, som röstar på tisdag. Slår McCain Romney här också, blir han definitivt favorit i det republikanska racet. Men det blir ingen lätt match - Michigan är något av en hemmaplan för Romney - hans far George Romney var statens guvernör på 60-talet.

Å andra sidan - New Hampshire var ju också nästan hemmaplan för Romney, tidigare guvernör i grannstaten Massachusetts. Faktum är att nattens val var det första någonsin där New Hampshires väljare sagt nej till en guvernör eller senator från Massachusetts. Och McCain slog Bush i Michigan 2000. Dessutom äger det demokratiska primärvalet i staten inte rum samma dag som det republikanska, vilket gör att de för McCain viktiga oberoende väljarna kommer att rösta i republikanernas primärval.

Avslutningsvis - som jag sagt tidigare så brukar man hävda att "The people of Iowa pick corn, the people of New Hampshire pick presidents". Väljarkåren i Iowa röstade för "change" när man valde uppstickaren Mike Huckabee - i New Hampshire blev det istället "experience" genom valet av McCain. Men i båda valen har Mitt Romney varit förloraren. Trots större kampanjbudget, fler anställda, åsiktsbyten, aggressiv och smått ohederlig TV-reklam har han fått storstryk två gånger i rad. Det har varit en välsignelse att se hur falsk partipolitik fått stå tillbaka för värderingar och ärlighet.

---

Intressant. Andra bloggar om: politik, New Hampshire, USA, USA-valet, John McCain

Historien upprepar sig - Clinton lever!

Bill Clinton var inte det demokratiska partiets obestridiga front runner i primärvalskampanjen 1992, men det var i New Hampshire som han slog sig tillbaka in på banan igen från ett utsatt läge. Clinton blev visserligen bara tvåa efter högerdemokraten Paul Tsongas den gången, men i den amerikanska primärvalsprocessens tidiga stater handlar det i första hand om att överträffa förväntningar, i andra hand om att vinna.

Clintons andraplats i New Hampshire 1992 var alltså mycket positivt överraskande, och han fick snabbt smeknamnet "the comeback kid". Det hela startade en snöbollseffekt som gjorde att han vann den demokratiska nomineringen och resten är, som man säger, historia.

16 år senare var det inatt dags igen för en Clinton att vida överträffa alla förväntningar i New Hampshire.

Allting tydde på en klar seger för Barack Obama i årets upplaga av statens primärval, och för Hillarylägrets del gällde det att tona ner förväntningarna och flytta fokus till senare delstater. Obama hade en stor ledning i alla opinionsundersökningar, och surfade på en enorm framgångsvåg efter den oväntat stora vinsten i Iowas caucus.

Det kändes till och med nästan som om Obama hade en viss chans att, med massmedias högoktaniga bränsle, forsa hela vägen fram till Pepsi Center, Denver, Colorado. Det är där det demokratiska partikonventet hålls i augusti och där sker officiellt partiets nominering av presidentkandidat. Hillary Clinton såg trött ut, och hennes tårar på ett valmöte på måndagen kändes bara bisarra. En era kunde varit på väg mot sitt slut (även om Clinton fortfarande, med partietablissemanget i ryggen, gällde som favorit till nomineringen).

Men, historien upprepade alltså sig. New Hampshires demokratiska primärval slutade med en riktig praktskräll, Hillary vann övertygande, och Clintonepoken lever fortfarande.

Barack Obamas fick ett par glada dagar där allt såg ut att gå hans väg. Bilderna från hans valmöten gav nästan religiösa vibbar. "Change" var ordet som symboliserade hysterin.

Men bilden av det demokratiska racet har vänts upp och ner. I psykosen kring Obama, gick kampanjen ut och lovade en så kallad jordskredsseger. Helt vansinnigt korkat, och nu får man betala priset. I primärvalens tidiga stater handlar som sagt allting om förväntningar och hur man presterar i förhållande till dessa. Nu när Obamalägret förlorade så blir fallet ännu tyngre tack vare de allt för högt uppskruvade tonen.

"The people of Iowa pick corn, the people of New Hampshire pick presidents". Så lyder en "regel" i amerikansk politik. New Hampshires primärval är betydligt viktigare, allvarligare, än Iowas caucuses. Iowas väljare kunde rösta för Obamas otydliga "change"-budskap eftersom det inte var "på riktigt". New Hampshire-väljarna, med ett annat ansvar på axlarna inatt, valde istället Clintons "experience". Och de skickade iväg Hillarytåget från perrongen. Det kommer nog inte att kunna stoppas på vägen mot Denver.

---

Intressant. Andra bloggar om: politik, USA, USA-valet, Hillary Clinton

Hur påverkas McCain av Iowa-resultaten?

At first glance kan det tyckas självklart att John McCain gynnas kraftigt av resultatet i Iowas republikanska caucus (ung. nomineringsmöte). Mike Huckabee krossade Mitt Romney igår natt, och det är ju som bekant Romney som är McCains huvudmotståndare i New Hampshires primärval på tisdag. Romney satsade stenhårt på Iowa:

- Han spenderade totalt sett ca 15 gånger mer pengar än Huckabee på sin kampanj i Iowa.
- Han spenderade 7,1 miljoner dollar på TV-reklam i Iowa, 6 miljoner mer än Huckabee och Fred Thompson, som spenderade näst mest.
- Hans strategi har hela tiden varit att genom segrar i Iowa och New Hampshire surfa vidare på en framgångsvåg och på det sättet kunna ta hem hela nomineringen.
- Han vann sommarens test i Iowa, Ames Straw Poll, också där efter tung ekonomisk satsning.

Med tanke på hur viktigt förväntningar är i de amerikanska partiernas nomineringsprocesser, är Huckabees vinst (eller snarare, Romneys förlust) till stor fördel för John McCain i New Hampshire.

Men resultatet i Iowa generar ändå orosmolm på McCains himmel. Inte att han blev fyra istället för trea som många trott, det kan han leva med eftersom det var så pass tajt mellan honom och Fred Thompson.

Nej, det viktiga i sammanhanget är att Barack Obama lyckades vinna så stort i demokraternas caucus. I New Hampshire får nämligen även oberoende rösta i primärvalen, och detta är väldigt viktigt för McCain, som har starkt stöd i denna grupp. Det var bland annat tack vare de oberoende väljarna i New Hampshire som han lyckades besegra George W. Bush här för åtta år sedan (Doyle McManus på LA Times tar också upp detta i en analys av gårdagsnattens resultat: It's far from a first-round knockout for the GOP).

Det är nämligen så att på demokraternas sida är det Obama som har starkast stöd från oberoende. De oberoende gillar däremot inte Hillary Clinton. Nu när de ser att Obama har en chans att sno åt sig den demokratiska nomineringen från henne kommer de sannolikt att i stor grad välja att rösta i det demokratiska primärvalet. Därigenom går McCain miste om en hel del stöd som han behöver för att besegra Romney. Hade istället Clinton vunnit i Iowa, så hade troligen de oberoende sett större poäng i att gå till det republikanska primärvalet och rösta på McCain, snarare än att rösta på en i ett sådant läge ganska chanslös Obama.

Både bra och dålig utdelning för McCain i Iowa, alltså. I de opinionsundersökningar som presenterats hittills, utförda innan The Iowa Caucus, har han knapp fördel över Romney (man bör notera att resultaten i dessa undersökningar beror väldigt mycket på i vilken utsträckning man väger in oberoende väljares sympatier). Det ska bli mycket intressant att se hur pass mycket Romney tappar i stöd som resultat av förlusten i Iowa, när nyare undersökningar börjar droppa in under de närmsta dagarna.

---

Intressant. Andra bloggar om: politik, USA-valet, USA, John McCain, Mitt Romney, Iowa, New Hampshire

Iowa Republican Caucus

Svensk media lämnar mycket i övrigt att önska när det gäller bevakningen av det amerikanska presidentvalet, och framför allt den republikanska sidan. Således kommer här en liten guide till vad som gäller för de sju herrarna som gör upp i Iowa inatt.

Fruktansvärt jämnt är det inför Iowa, och det är mycket ovanligt för republikanerna. Republikanernerna har oftast i stort sett "enats" om en sannolikt kandidat vid det här laget, och det brukar vara demokraterna som har de vidöppna racen. Varför är det inte så i år? Dan Schnur hävdar att det beror på att den konservative George Allen inte ställer upp: George Allen's Curse.

Det är alltså den baptistpastorn Mike Huckabee som har tagit en oerhört knapp ledning (inom den statistiska felmarginalen) över Mitt Romney inför nomineringsmötena.

Huckabee är en riktig uppstickare, som liksom Bill Clinton varit guvernör i Arkansas. Han kommer även från samma stad som Clinton, Hope. Huckabee är sensationen i fältet och en riktig late bloomer, som på bara ett par veckor mångdubblat sitt stöd i opinionen. Han hämtar i huvudsak sin support från den grupp som brukar kallas den "kristna högern". Huckabee tror inte på evolutionsteorin och har fyllt det vakuum som funnits under hela racet för de socialkonservativa - denna grupp har inte känt sig bekväm med någon av de övriga toppkandidaterna - Mitt Romney har varit för abort men ändrat sig, Rudy Giuliani är för abort och John McCain har sedan länge varit impopulär i dessa led, något som bland annat fällde honom i 2000 års primärval.

Huckabees ledning är alltså överraskande, speciellt med tanke på de resurser Mitt Romney pumpat in i sin Iowa-kampanj. Han har inte bara spenderat fruktansvärt mycket tid i det som kallas 'the hawk-eye state'. Mer än 20 gånger så mycket pengar som Huckabee har den rike affärsmannen satsat på seger i den första staten i nomineringsprocessen.

Men i Huckabee - en rak och ärlig personlighet som inte ägnar sig åt personangrepp och som är genuin i sina åsikter - har man funnit en "folkets man".

Mormonen Romney är en djupt obehaglig kandidat som är den tydligaste partipolitikern i det republikanska startfältet. Han har sedan sin tid som guvernör i liberala Massachusetts bytt åsikter i många frågor, till exempel vapenkontroll och (som tidigare nämnts) abort. Han bedriver en smutsig valkampanj där han försöker positionera sig till höger om Huckabee när det gäller brottslighet och ekonomiska frågor.

Det är i stort sett omöjligt att peka ut en vinnare, framför allt eftersom det alltså i Iowa rör sig om nomineringsmöten - inte ett vanligt primärval. Men om jag ska försöka mig på en kvalificerad gissning säger jag att Romney ändå vinner. Han har en starkare organisation i Iowa och de resurser han haft och har till sitt förfogande gör att han ska kunna se till att hans sympatisörer dyker upp på kvällens nomineringsmöten. Hans stöd bland socialkonservativa har dessutom ökat sista veckan, och denna grupp är alltså själva kärnan i Huckabees presidentvalskampanj.

Dessutom har Huckabee fått utstå mycket kritik i den konservativa rörelsen under de senaste dagarna. Till exempel har pratradiostjärnan Rush Limbaugh gått hårt åt honom för hans mer vänsterinriktade åsikter i ekonomiska frågor. Smådumma kommentarer på mordet på Benazir Bhutto och kritiska kommentarer om George W Bush utrikespolitik har också fått många att betvivla hans utrikespolitiska kompetens.

Det är dock inte bara vinnaren i Iowa som blir intressant. I den amerikanska primärvalsprocessen är det viktiga inte bara goda resultat, utan även att överträffa förväntningar. På tredje plats i många opinionsundersökningar ligger John McCain (som jag skrev om igår), som för ett par veckor sedan var helt uträknad i Iowa. Lyckas han plocka tredjeplatsen går han kraftigt förstärkt in i nästa delstat, New Hampshire, där han redan leder över Romney.

Han utmanas om tredjeplatsen främst av den bisarre libertarianen Ron Paul och Fred Thompson. Mest pengar har Paul, som ställde upp i presidentvalet 1988 för Libertarian Party, samlat in. Som ende motståndare till Irakkriget i fältet och med sin rakryggade approach har han vunnit starkt stöd på internet och facebook. En slutseger (helt osannolikt) för denne anti-interventionistiske man, som ifrågasatt USAs militära närvaro i t.ex. Sydkorea, skulle innebära katastrof för världen. Han har många hängivna supportrar, och det talas om att folk kommer att komma in från andra stater för att rösta på honom inatt. Han kan skrälla och ta tredjeplatsen.

Skådespelaren Fred Thompsons kandidatur är i stort sett redan död. Han var het i somras, men har sakta men säkert tynat bort. Hans absolut sista chans att vinna nomineringen är att bli trea i Iowa, men det förefaller inte allt för sannolikt. Redan spekuleras det i att han strax kommer att hoppa av racet och istället stödja John McCain.

New Yorks förre borgmästare Rudy Giuliani har struntat nästan fullständigt i Iowa och ligger bara sexa i opinionsmätningar. Hans riskfyllda och allt mer ifrågasatta strategi är att vinna sin första seger i folkrika Florida i slutet av januari och sedan slå till stort på "super-tisdagen" i början av februari, då en mängd delstater har primärval och nomineringsmöten. Frågan är om någon "kommer ihåg" honom när det blir dags. Han hoppas att Huckabee vinner idag, och att sedan McCain vinner New Hampshire - han vill inte att Romney ska rycka tidigt i racet.

Den sjunde kandidaten, den galet konservative Duncan Hunter, är chanslös.

---

Intressant. Andra bloggar om: politik, USA, USA-valet, Iowa

Ett kul test

Var inne på högerbloggen Kulturrevolution och fann ett test: Presidential Candidat Sector. Gör testet och se vilken amerikansk presidentprimärvalskandidats åsikter som mest konvergerar med dina egna!

Mitt resultat:
1. Barack Obama (d).......61%
2. Al Gore (d)............59%
3. Christoffer Dodd (d)...59%
4. Dennis Kucinich (d)....58%
5. John McCain (r)........55%
6. Rudy Giuliani (r)......55%
7. Wesley Clark (d).......54%
8. Joseph Biden (d).......52%
9. Hillary Clinton (d)....51%
10.Ron Paul (r)...........51%

Idel tydliga vänstermän i topp 4, alltså. Men i en situation där valet stått mellan någon av dessa och John McCain (eller Rudy Giuliani) hade jag valt det republikanska alternativet. Detta eftersom jag upplever att dessa har betydligt sundare åsikter än vänstermännen i de två enskilt viktigaste frågorna för mig i det amerikanska valet - frihandel och Irakkriget.

---

Länkar:
McCain on the issues: Project Vote Smart

---

Intressant. Andra bloggar om: politik, USA, John McCain, amerikanska presidentvalet