Historien upprepar sig - Clinton lever!

Bill Clinton var inte det demokratiska partiets obestridiga front runner i primärvalskampanjen 1992, men det var i New Hampshire som han slog sig tillbaka in på banan igen från ett utsatt läge. Clinton blev visserligen bara tvåa efter högerdemokraten Paul Tsongas den gången, men i den amerikanska primärvalsprocessens tidiga stater handlar det i första hand om att överträffa förväntningar, i andra hand om att vinna.

Clintons andraplats i New Hampshire 1992 var alltså mycket positivt överraskande, och han fick snabbt smeknamnet "the comeback kid". Det hela startade en snöbollseffekt som gjorde att han vann den demokratiska nomineringen och resten är, som man säger, historia.

16 år senare var det inatt dags igen för en Clinton att vida överträffa alla förväntningar i New Hampshire.

Allting tydde på en klar seger för Barack Obama i årets upplaga av statens primärval, och för Hillarylägrets del gällde det att tona ner förväntningarna och flytta fokus till senare delstater. Obama hade en stor ledning i alla opinionsundersökningar, och surfade på en enorm framgångsvåg efter den oväntat stora vinsten i Iowas caucus.

Det kändes till och med nästan som om Obama hade en viss chans att, med massmedias högoktaniga bränsle, forsa hela vägen fram till Pepsi Center, Denver, Colorado. Det är där det demokratiska partikonventet hålls i augusti och där sker officiellt partiets nominering av presidentkandidat. Hillary Clinton såg trött ut, och hennes tårar på ett valmöte på måndagen kändes bara bisarra. En era kunde varit på väg mot sitt slut (även om Clinton fortfarande, med partietablissemanget i ryggen, gällde som favorit till nomineringen).

Men, historien upprepade alltså sig. New Hampshires demokratiska primärval slutade med en riktig praktskräll, Hillary vann övertygande, och Clintonepoken lever fortfarande.

Barack Obamas fick ett par glada dagar där allt såg ut att gå hans väg. Bilderna från hans valmöten gav nästan religiösa vibbar. "Change" var ordet som symboliserade hysterin.

Men bilden av det demokratiska racet har vänts upp och ner. I psykosen kring Obama, gick kampanjen ut och lovade en så kallad jordskredsseger. Helt vansinnigt korkat, och nu får man betala priset. I primärvalens tidiga stater handlar som sagt allting om förväntningar och hur man presterar i förhållande till dessa. Nu när Obamalägret förlorade så blir fallet ännu tyngre tack vare de allt för högt uppskruvade tonen.

"The people of Iowa pick corn, the people of New Hampshire pick presidents". Så lyder en "regel" i amerikansk politik. New Hampshires primärval är betydligt viktigare, allvarligare, än Iowas caucuses. Iowas väljare kunde rösta för Obamas otydliga "change"-budskap eftersom det inte var "på riktigt". New Hampshire-väljarna, med ett annat ansvar på axlarna inatt, valde istället Clintons "experience". Och de skickade iväg Hillarytåget från perrongen. Det kommer nog inte att kunna stoppas på vägen mot Denver.

---

Intressant. Andra bloggar om: politik, USA, USA-valet, Hillary Clinton