Diktaturen är snäll, demokratin är dum
Ovanstående är uppenbarligen Mikael Wiehes upp- och nervända uppfattning om Kubas och Danmarks respektive regeringar. För ett par månader sedan uppmärksammades den gamle vänstermannen för att han uppträdde på en stödgala till den kubanska mördarregimen. Detta eftersom den är "bäst på mänskliga rättigheter i regionen", hävdade Wiehe.
Och nu har han slagit till igen. På Öresundstinget gick han till attack mot den danska regeringen och dess invandringspolitik: "i Sverige hör man allt oftare människor tala om pölsefascismen", sa Wiehe inför bland andra den danska dronningen.
Visst kan (och bör, fast i lite andra sammanhang kanske...) man kritisera den danska regeringens, understödd av Dansk Folkeparti, invandringspolitik. Mikael Wiehe, med sitt antidemokratiska bagage, är väl dock knappast rätt man att uttala sig i ämnet...
Men den är fascinerande, eller hur, Mikael Wiehes världsbild? Västerländska demokratier och broderländer för "fascistisk" politik - kommunistiska diktaturer är bra på mänskliga rättigheter...
Intressant. Andra bloggar om: politik, Michael Wiehe, Danmark, Kuba
Labels: Danmark, diktaturkramande, kommunism, Kuba
posted by Gustav Lundblad at
00:46
This is my, Gustav Lundblad's, political blog, written from a pragmatic (social) liberal perspective (vänsterborgerligt) with emphasis on democracy, federalism and development. I comment foreign and global political events as well as national and regional issues. My home in the world is the historical province of Scania and the Öresund region, something that I believe pervades more or less all of my writings.
4 Comments:
Men det är väl trevligt att Mikael Wiehe kan ha rätt ibland också?
Varför Kuba just nu?
Skrivet av Marc 23 maj 2007, klockan 11:19
I tider när den massiva propagandan regerar över media, diverse tyckare och den vilseleda allmänheten finner jag min plikt att försöka så gott det går att kasta några tankar och fakta över dimridåerna. Det finns naturligtvis mycket som jag finner märkligt i den verkligheten den så kallad fria media spottar över oss (det kan inte vara så fri om den verkligheten alla målar är så samstämmiga och saknas varje ansats till kritisk granskning). Mycket är skrattretande och mycket väcker ilskan över demagogin, okunnighet hos allmänheten och lögnerna som sprids, även av troligen välmenande folk som vill hjälpa men blir indragen i den globala farsen.
Ta fallet Kuba. Nuförtiden hör man från en mängd ”debattörer”, ”fria tänkare” och försvare av de mänskliga rättigheterna uppflammade tal och inlägg om den bedrägliga situationen i den lilla ön i karibiska havet (ungefär lika stor som Japan).
Moraliskt kan jag inte i min vildaste fantasi fatta varför denna besatthet för att komma till rätta med de mäskliga rättigheterna just på den ön.
Bredvid Kuba finns det två andra republiker, lika stora och med samma historia, sociala och ekonomiska förutsättningar: Haiti och Dominikanska Republiken. Deras historia är flätad sedan kolonisationens och slaveriets tid. Alla tre länder har varit militär ockuperad av USA. De Alla tre var små utposter i det spanska väldet och alla tre betraktar USA av strategisk betydelse för kontroll över Södra Nordatlanten och Panama Kanalen. Alla var slavsamhälle fram till 60-talet (formellt hade det avskaffas med levde i praktiken vidare). Haiti och Dominikanska Republiken levde och lever med diktaturer, skendemokratier eller öppen plutokratier (en liten grupp som berikar sig själva och sina kompisar).
Trots alla historiska likheter och bristerna i demokrati och brott mot de mänskliga rättigheterna i Haiti och Dominikanska Republiken hör vi organisationen som SILC i Sverige attackera systematiskt endast Kuba. Hur kommer det sig? Vem betalar dem? Skäms de inte?
Skämmas borde dem göra för att inte titta åt annat håll och se hur vidriga regimer mördar sitt folk eller låter de dö av hunger eller sjukdom. Men Haiti och Dominikanska Republiken är det ingen som vet något om, ingen som bryr sig, ingen som skriker sig hets i klagande över de vidriga förhållandena. Hur har det blivit så?
I Haiti och Dominikanska Republiken, två länder som i alla avseende mest liknar Kuba och två av fattigaste länder i världen, med korrupta regimer, med diktaturer som har plundrad, dödat och misshandlad sitt folk. Där Demokrati är en dålig parodi. Där befolkningen lever på att råna varandra och 13 åriga flickor på att sälja sin kropp till feta tyskar, svenskar och amerikaner. Om det pratar inte ”människors kämpar” på SILC. Vet ni varför? För de bryr sig inte! De struntar om barn dör av hunger eller små flickor måste ställa på anal sex utan kondom för att köpa mat. De skiter egentligen fullständigt i hur folk har det. De vill vara ha sin del av kakan, få sina pengar utbetalda till sina konton. Jag skulle vilja se varifrån pengarna kommer. Skulle SILC kunna redovisa det?
Kuba är åt andra sidan känd i hela världen. Alla pratar om Kuba och vet vad som borde göras eller icke göras. Alla medier skriver om Kuba, och otaliga feta västerlänningar uttalar sig. T.o.m. de ¾ fattigaste delen av mänskligheten vet någonting om Kuba. Fast deras syn skiljer sig i hög grad från den syn som målas i Väst.
FN General församlig har röstat gång på gång till Kubas fördel. Emot Israel, USA och två okända öar. Belackarna påstår naturligtvis att FN i händerna på ”kommunister” Vad? FN? Som styr mer eller mindre av de mäktiga? Klart är att alla världens folk representerad i FN inte kan förtryckas hur mycket som helst, eller luras hela tiden i något som uppenbar står emot deras egna intressen. Väst har lyckats nästan alltid genom att hota, köpa eller i värsta fall avsätta regimer i den så kallad tredje världen (som nu omfattar också forna länder i den gamla ”andra världen”) men de lyckas inte alltid.
Sista exempel var Doha rundan inom WTO där för första gången 110 länder sade nej till kravet från den rika världen. Folk i Asien, Afrika och Latinamerika stod eniga för första gången mot den protektionistiska "frihandel" som I-länderna tillämpar, mot kravet på att företag som Monsanto ska ha rätt att patentera deras grodor och annat biologiskt material, mot kravet av de ska sälja sina tillgångar till rea priser, sälja deras vatten och mark, låta industrier i norr dumpa sin skit i deras länder, ge större skydd i lagen till ett utländskt bolag än till ett barn och låta större delen av sin befolkning som lever på jordbruket gå under när företaget i Norr stjäl deras mark.
Vad är den grundläggande mänskliga rättigheten? Livet. Men det talar inte SILC eller någon annan för den delen. Nej, de skiter i det. De är inte trovärdiga. De ljuger. De förvrider verkligheten. De är ett redskap. Fråga är för vem?
Ta fallet med den kubanska flygplan som försöktes kapas förra veckan. Händelse har använt flitigt av propagandisterna.
Först det första: de tre soldaterna var eftersökta för mord i Kuba. De hade dödat en annan soldat tidigare i veckan och rymt. Därför hade det utfördas en arresteringsorder mot dem och var eftersökta Det var det de försökte smita undan.
Att de försökte kapa en flygplan var en direkt konsekvens av USA förda politik som tillåter kubaner som tar sig via illegala medel att stanna i USA och ger dem asyl. Detta gäller naturligtvis endast de som genom att begå ett brott tar sig till USA.
Det gäller inte ens de som försöker ta sig med flottar OM de inte har nått amerikansk mark. Alltså alla de befinner sig på amerikansk territorialt vatten avvisas från USA. Det gäller inte heller alla som söker inträde i USA via intressekontoret. Kuba beviljar 20 000 utresetillstånd till USA varje år MEN USA accepterar endast mellan 4000-6000 per år. Samma sak gäller för den delen Sverige som endast beviljar ca 800 visum till kubaner av alla som söker.
De här männen hade inte behövs försöka kapa en flygplan och ännu mindre döda en officer för att lämna Kuba om de hade varit vanliga kubaner.
Man ska inte blanda vanliga kriminella element men kubaner som är dissidenter. Trots att Kuba visar de längsta nivåer av kriminalitet i Latinamerika finns naturligtvis kriminella också där. Att stödja kriminella endast för att sprida propaganda är kontraproduktiv.
Jag tror att ingen skulle acceptera här att kriminella kapade en buss eller en båt för att ta sig till, säg exempelvis till Ryssland, för att komma undan den svenska rättvisan bara för det landet skulle erbjuda dem en fristad oberoende av vad de gjorde i Sverige. När man ser på det här sättet förstå man hur en sådan politik driver desperados till våldsammare handlingar som i sig inte har att göra med politiken MEN som används flitigt av propagandisterna.
Samma sak gäller terroristen Posadas som sprängde en flygplan och dödade alla passagerare, utförde flera sprängdåd i Kuba under 90-talet och gav sig in på politiska mord. Den terroristen är, enligt vissa förvridna hjärnor i Väst, en hjälte. Hur trovärdigt kan dem vara när de ropar efter mer kontroll, avlyssning, preventiva arresteringar, mm just för att bekämpa terrorismen.
Ta fallet med terroristen Pozadas (för att läsa varför jag kallar honom terrorist läs min blogg om honom här nere) som beklagar sig av att några tusen kubaner varje år vill lämnar Kuba med flottar. Kuba har gett tillstånd till 20 000 personer per år att lämna landet till USA om de så vill. USA ger maximal 5000 visum/år i teorin. I praktiken många färre.
Att folk vill lämna sina länder borde vara en bra mått på hur pass nöjda de känner sig. Utifrån samma tankegång borde då de flesta regimer i Latinamerika utsättas för en stark påtryckning att ändra sitt politiska system och ekonomiska strukturer. Det är ju många tiotals, om inte hundratals miljoner som vill lämna sina länder bara de kunde. Och lämna den ”neoliberala modellen” som väst har påtvingad dem via IMF och WTO. Eller vad säger ni?
För den delen har 100 000-tals kubaner varit runt om i tredjevärlden som läkare och lärare. Och tusentals framgångsrika idrottsmän och kvinnor har deltagit i alla möjliga sporttävlingar. Det finns tusental forskare och experter inom medicin, bioteknik, programutveckling, jordbruk som bistår fattiga länder. Det är ganska märkligt att Kuba fortsätter att skicka 100 000-tals människor för att jobba frivilligt utomlands när enligt folk med svagt intellekt, opportunister, ignoranter, och en och annan rabiat fascistoid påstår att Kuba inte tillåter någon att lämna landet.
Vad ni tycker om den här frågan är förresten oviktigt för så länge misären expanderar kommer en ständig ökade ström av ekonomiska flyktingar att försöka ta sig in i Europa och USA. Endast några få tusen är kubaner. För ni tror inte att alla som lämnar Kuba är för politiska orsaker. Sedan revolutionen är det ju ca 1 500 000 Kubaner som bor utomlands. En sådan mängd människor, trots att de är en minoritet, borde ha ställt till en hel del politisk tryck. Med undantag av det Miami-baserade ”gamla gardet” som består av före detta Batista-anhängare (d.v.s. den gamla överklassen) är de flesta kubaner utomlands ekonomiska flyktingar. Och sådana finns det som sagt flera hundra miljoner potentiella flyktingar i resten av Latinamerika. Jag är riktigt nyfiken på vilka andra argument USA: s propagandister har.
När det gäller Latinamerika hör man nuförtiden bara ensidiga och närmast politisk beställda ”fördömande”. Undrar vart alla människors rätt aktivister tog vägen när det gäller Colombia, ett land där ”försvinnande” av oppositionella och politiska mord sker i stor skala. Mellan 2002 och 2005 ”försvann” eller mördades 2750 personer, allt enligt Amnesty. 3 000 000 är flyktingar, hundratusentals av dem politiska. Men världen tiger. Indian befolkning eller fattiga bönder jagas och mördas för att ta deras mark i bl.a. Brazil, Chile, Guatemala, Mexico, Peru. Men världen tiger. Alla som på allvar bryr sig om mänskliga rättigheter bör säga basta till den vridiga regimen i Colombia och dess dödskvadroner. Här borde SILC säga något, men de tiger. Varför?
Man vet att i flera västafrikanska länder förkommer barnslaveriet i jordbruket ägnad till exportmarknaden. Man beräknar att endast i Elfenbenskusten finns det ca 250 000 barn som är slavar. Idag, i herrens år 2007, håller man barn i slaveriet där de får arbeta 14-16 timmar/dag endast för lite mat. Medan vi konsumerar billigt och känner oss framgångsrika. Var är alla kämpar för de mänskliga rättigheterna? Varför SILC tiger? Får de inte pengar för att prata om dessa länder? Och vem är som bestämmer till vilka länder ska man finansiera hjälp för förstärkande av de mänskliga rättigheterna? Vad säger SILC om förvaret av artiklarna 4 som förbjuder slaveriet, eller artikel 3, rätt till livet, eller artiklarna 22, 23, 24,25, 26 och 27 som talar om den mänskliga rättigheten till arbete, vård, utbildning, att ta del av den ekonomiska och vetenskapliga framsteget, social säkerhet , pension, mm. Varför SILC tiger om dessa artiklar?
Ja, Kuba är omtalad på god och ond. Vad säger kubanerna själva då? Enligt undersökningar gjorda på 90-talet stödde 7 av 10 kubaner deras system. Spelar det någon roll? Nej, det gör det inte. Dels för att det inte passar in i den bilden man målar och delvis för de människor som pratar om demokrati egentligen struntar i det. De förespråkar gärna en demokrati som representerar en minoritet, ja, t.o.m. diktatur om det är den ”rätta” diktaturen. Det finns förvirrade hjärnor som kallar sig liberaler som exempelvis stödde statskuppen i Venezuela 2002 mot Chavez. Och det finns en hel del ”demokrativänner” som ser gärna att Kuba återinför den oligarki som fanns på ön tidigare. Hur ska de låta att negrerna styr sig själva? Och de fattiga blir läkare och ingenjörer? Någon jävla ordning får det vara, eller hur? För det är så att majoriteten av dem som stödjer det kubanska systemet är färgade. I ett land med 65 % svarta och mulatter är det nästan uteslutande vita som befinner sig Miami och i utlandet. Bilden är så förvriden att de flesta västerlänningar tror säkert att Kuba är befolkad av vita europeiska ättlingar.
Kuba är omtalat. Ett litet och fattigt land som skulle ha blivit som Dominikanska Republiken eller Haiti har ett hälsosystem i höjd med den rika världen, de har utbildad befolkning så att idag Kuba forskar om mediciner mot AIDS och Cancer med världskända framgångar, de utvecklar dataprogram, bioteknik, och har utvecklat ett jordbruk helt oberoende av pesticider och kemikalier (och sprider vidare kunskapen till andra länder, utan att ta patent).
Vilket annat land i tredje världen har lyckas med detta? Fortfarande är länder som Chile (neoliberalismen älsklingsbarn), där 35 % av befolkningen inte röstar och 20 % delar på 3,5 % av BNP medan 2 % tar mer än 60 % av BNP, men som tas som exempel på framgångsrik liberal ekonomisk politik helt beroende av råvaruexport, inte producerar en enda industriprodukt för världsmarknad värd namnet, efter 34 år av exportledd ”utveckling” (jämför med de 29 år Kina har fört sin egen strategi och som jag diskuterar i ett annat inlägg) och är helt i händerna på finanskapitalets nyckfulla ryck (man har dock infört, sedan finansbubblan på 80-talets mitt som ödelade ekonomin, straffbeskattningen för kortsiktiga placeringar, vandrande kapital och spekulation - helt tvärtom emot mot vad IMF/Världsbanken förordnar - men om det håller de tyst om).
Om dollar faller, som många ekonomer anser det enda rimliga med tanke på USA:s groteska nationella skuld, kommer det påstådda chilenska vägen att krascha så det hörs hit (jag diskuterar dollar fallet i ett annat inlägg) Nu försöker de rika länderna locka till sig de latinoamerikanska ekonomier bort från den alternativa ekonomiska zonen som Venezuela driver framgångsrikt i regionen med industriinvesteringar, energisamarbete och frihandel mellan länderna genom att, hör och häpna, ta in Chile som medlem i OECD, de rikas klubb! Det är helt absurt och det visar hur den I-länderna agerar endast i sin eget intresse och resten av världen borde inse detta.
Jag har inte något riktigt hopp att mina funderingar ska finna något positiv mottagande här i Sverige. Det skulle bryta med en grundläggande logik: de rika vill fortsätta att vara rika, också om det innebär att andra måste lida. Jag skriver här endast för att visa hycklarna och makten att det inte är alla som köper era lögner. Och till dem som på brist på kunskap eller tid kan inte sätta sig in och granska allt skit som vi bombarderas med varje dag. Jag vänder mig framför allt till folket från den fattiga världen. Till dem som lever i mörkret i dessa länder. Till dem som fick söka ett bättre liv (eller ett liv) utanför era, i grunden rika länder, till de ofödda som ska betala för vad vi gör eller inte gör. Ni står inte ensamma.
"Moraliskt kan jag inte i min vildaste fantasi fatta varför denna besatthet för att komma till rätta med de mäskliga rättigheterna just på den ön."
Nån sån besatthet finns inte. Frågan är varför stora delar av vänstern känner att dom hela tiden måste sopa dom övergrepp som begås på Kuba under mattan.
Om vänstern slutar hävda att Castro är snäll och Kuba är en demokrati så skall du se att högern slutar påpeka att så inte är fallet.
Wiehe är fascist, per definition.
Post a Comment
Links to this post:
Create a Link
<< Home