Mer från Axess TV

Fick ett mejl från Axess TV, som berättade att de lagt ut Åke Ortmarks samtal med Jan Nygren (jag skrev om det här) på nätet igen. Se det här (klicka på Samhälle och scrolla sedan ner till "Ortmark möter Jan Nygren").

Axess TV är för övrigt en jävligt bra kanal, jag ser i stort sett allt de lägger ut som webb-TV. Det är en sån enorm skillnad i diskussionskvalitetet i jämförelse med statstelevisionens samhällsprogram. Ett exempel är Susana Popovas Åsiktsmaskinen, som i det första avsnittet hade en diskussion om "jorden-går-under"-hetsen som varit i media under de senaste veckorna. Någon miljönöt som eventuellt tycker att vi ska leva i grottor diskuterade med Ortmark hur farligt hotet från den globala uppvärmningen egentligen är. Pär Holmgren var också inbjuden, men hoppade av i sista stund eftersom han fick veta att "förnekare" skulle sitta med och diskutera... Ni kan se det hela på sajten, scrolla ner till"Åsiktsmaskinen Klimatet: ett mediehot?".

Hur farlig är den globala uppvärmningen? Hur reellt är klimathotet? Jag kan omöjligen veta, men jag ser att det råder delade uppfattningar i forskarkåren och att den grupp som hittills haft medvind i media - domedagsprofeterna - ogärna försvarar sina argument i saklig debatt. Varför det?

---

Intressant. Andra bloggar om: klimat, Axess, miljö, politik, Pär Holmgren

Biståndstramset

(bilden: "Foreign Aid: When you take money from the poor people in a rich country and give it to the rich people in a poor country")

Det snackas mycket skit om biståndet från det socialistiska blocket. Aftonbladets ledarskribent Nisha Besara skriver idag: Moderaterna sänker biståndet bakvägen:

Således fattades ett beslut i utrikesutskottet i torsdags som öppnar upp för en ny inriktning i biståndspolitiken. Samtidigt som alliansen kan stoltsera med att Sverige nu har nått en procent av BNI i bistånd, kommer en stor del av pengarna att gå till skuldavskrivning i stället för till fattigdomsbekämpning. Mer pengar till biståndet, men inte en enda ny krona till de mest behövande. Det är budgettekniskt hyckleri.

Besara utgår (liksom de flesta bloggare (socialister) här) från en felaktig föreställning om den globala ekonomin som ett nollsummespel och där vi måste "bjuda till" med global fördelningspolitik för att världens fattiga ska kunna få mat för dagen.

Det är ett osant och antiintellektuellt påstående.

Att bara pumpa ut biståndspengar är ett rent slöseri med resurser. Det är som New York-professorn William Easterly påpekat, att trots 568 miljarder dollar (2003 års penningvärde) under 43 år är Afrika kvar i ekonomisk stagnation. Nästan hälften av befolkningen i Afrika söder om Sahara lever i extrem fattigdom - man tjänar under $1/dag. Tillväxten var mellan 1970-1998 0,01% per år. Socialisterna ser inga problem.

Biståndet tenderar ofta att fastna i korruption och försvagar dessutom incitamenten för korrupta afrikanska regimer att förändra sin tillväxthämmande politik. Man kan säga att det ofta blir till någon form av konstgjord andning för regimer som hindrar sina folk från att lyfta sig ur fattigdomen.

Nej du, Nisha, det finns inget egenvärde i bistånd - världens fattiga behöver inte mer av den varan, de behöver mer kapitalism.

Nu vill jag inte säga att man skall kapa allt bistånd fullständigt. Framgångsexempel finns, i Taiwan till exempel. Där var 50-talets bistånd en av beståndsdelarna som möjliggjorde den extrema ekonomiska tillväxt som tagit landet från en position som ett av världens fattigaste och mest utsatta länder, till ett av världens 30 rikaste. Demokratifrämjande bistånd och katastrofbistånd är också viktigt.

Men kvalitet måste gå för kvantitet i biståndspolitiken. När ska socialisterna förstå?

---

Intressant. Andra bloggar om: bistånd, politik

Nu blir det annat i skolan!

Det viktigaste med den borgerliga valsegern var kanske skiftet i skolpolitiken. Under tiden med socialdemokratisk administration hade vi en flumskola som bara skapar dåliga resultat och i förlängningen lägre klass på all form av utbildning i landet. Detta är mycket farligt, eftersom det hotar vår ekonomiska tillväxt och konkurrenskraft i den kunskapsbaserade ekonomin.

Mest alarmerande är kanske att det är så många elever som går ut grundskolan utan att kunna läsa och skriva. Idag skriver skolminister Jan Björklund (fp) på DN Debatt att det är dags att lägga in preventiva åtgärder tidigt: Vi inför nationella prov i årskurs 3.

Den enskilt viktigaste slutsatsen är att när de underkända eleverna synliggörs tvingas kommuner och skolor att göra insatser.

Den avgörande frågan att ställa blir därför: Om en nation ska ha en distinkt kontroll över att skoleleverna kan läsa och skriva och sedan sätta in massiv hjälp för att alla ska nå dit, när ska i så fall en sådan kontrollstation läggas in i skolväsendet? De flesta skulle nog svara i övergången mellan lågstadium och mellanstadium. Men Sverige har valt övergången mellan grundskola och gymnasium. Orsaken är socialdemokraternas vånda inför prov och resultat, särskilt tidigt i skolan. Detta är en grundorsak till det svenska skolväsendets sjunkande resultat.

Under ett årtionde har den skolpolitiska debatten nu handlat om problemen i högstadiet och gymnasiet. Det är här som den förra regeringens fokus har legat. Nya statsbidrag har pumpats in i det individuella programmet.

Det är naturligtvis vansinne att inte sätta in hjälpinsatserna för elever som har det svårt förrän de är 15 år gamla. Det har bl.a. gjort att IV-programmet till det mest "populära" gymnasieprogrammet i Stockholm...

Men nu blir det alltså annat. En långsiktig satsning på en skola där kunskap står i fokus och, rakt i ansiktet på socialdemokratin, en skola där det inte är elevernas sociala bakgrund som avgör deras studieresultat!

Socialdemokraten Robert Noord har fattat detta, och berättade förra året på DN Debatt om vad som hänt i Haninge sedan man där börjat testa elevernas läskunnighet i första klass.

Resultatet är också intressant på så sätt att den sociala faktorn inte tycks ha spelat en lika stark roll för resultatet som när det gäller betygen i vår kommun.

Elevernas sociala bakgrund slår igenom i mycket hög grad i betygen i skolår nio. Men i ettornas lästest är sambandet svagare. Vi kan se exempel på skolor i socialt utsatta områden där samtliga elever nådde målet. Det visar att den inriktning vi valt är gynnsam för elever från socialt svaga miljöer.

Noord berättar också att sedan testen infördes har andelen elever som efter ett år i skolan " lärt sig olika sätt att tillägna sig innehållet i en text (ordbild, ljudning, bokstäverna, igenkänning med mera)." blivit 88%. På andra ställen där man använt sig av samma metod för att mäta elevers läsförmåga är motsvarande siffra cirka 60%.

Systemskiftet i skolpolitiken är alltså mycket viktigt. Men frågor kvarstår: Varför i trean? Varför inte börja med nationella prov i årskurs 1?

---

Intressant. Andra bloggar om: skola, politik, folkpartiet
, Jan Björklund

Nästa S-ledare bör heta Jan Nygren

Jan Nygren stod före Göran Persson i kön senast socialdemokraterna valde ny ordförande. Han tackade dock nej av familjeskäl, och istället fick vi tio år med HSB.

Nygren är idag vice VD i SAAB, och hans tid i näringslivet tycks ha gett honom viktiga insikter om hur den socialdemokratiska politiken bör uppdateras. I en intervju hos Ortmark i Axess TV (som dessvärre inte ligger online längre), berättade han att han gärna skulle se en svensk version av danska arbetsmarknadsmodellen flexicurity införas (slopad arbetsrätt och generösa ersättning i övergångsperioder mellan två jobb). Och idag skrev han på SvD Brännpunkt:

Så vad är då höger och vad är vänster i vår komplexa värld?
Är det höger att socialdemokratin måste hitta ett förhållningssätt till globaliseringens effekter och möjligheter genom att exempelvis hävda att principerna för den danska så kallade Flexicurity-modellen är ett sätt att öka rörligheten på arbetsmarknaden – samtidigt som tryggheten ökar för dem som riskerar bli utan jobb?
Den danska modellen är en offensiv kompromiss. Löntagarna ska ha en stabil utfästelse om trygghet vid omställningar, stöd och utbildning för att snabbt kunna få nya och bättre jobb än de som försvann.
I gengäld får företagen och samhället tillväxtinriktade fackliga organisationer, som bejakar rörlighet och inte klamrar sig fast vid det gamla.

Med Jan Nygren som ledare hade jag med stor sannolikhet röstat på S, eftersom han sökt regeringssamarbete med mittenpartier, snarare än de tillväxtfientliga ytterlighetspartierna MP och V.

Tyvärr kan man inte inbilla sig att han är intresserad av att bli partiledare, eller att S själva är intresserade av att göra Nygren till ordförande. Jag tror istället att Mona Sahlin kommer att bli ledare till sist. Hon är kvinna, erfaren och en mycket vass debattör. Trots hennes uppenbara inkompetens när det inte gäller att snacka, kan hon bli en mycket hård motståndare för Reinfeldt 2010. Inte bara för hennes duglighet i debatt, utan också för hennes uppenbara talang vad gäller det mediala spelet.

Pär Nuder är en "lustig" kandidat, som med all sannolikhet skulle ge alliansen en till seger om fyra år. Men inte fan är de så dumma att de väljer honom? De är dessutom låsta också i det kollektivistiska, att det "måste" vara en kvinna, vilket gör Nuder mindre sannolik.

Carin Jämtin har varit veckans mest hypade kandidat. Hon säger dock kategoriskt nej i SR idag, men sådant har man lärt sig att man inte kan lita på. Hon är en vänsterkandidat som verkar hyfsat sympatisk - i alla fall om man jämför med hur dagens elitsossar brukar föra sig. Jag vill ändå inte se henne som ledare - hon är alltför socialistisk. Hon vill exempelvis ha inkvotering av kvinnor till börsbolagens styrelser.

Wanja Lundby-Wedin är dock skräckkandidaten nummer 1. Jag har en slant på henne på Unibet till hyfsat odds (som jag satte dagen efter valet), men tror mindre på henne nu. Hon skulle vara allt för avskräckande för mittenväljarna, och de måste vinnas tillbaka om sossarna ska vinna 2010. Fackpampar är heller inget som attraherar folket.

Ulrika Messing nämns också i diskussionen, och är kanske inte helt omöjlig. Hon är ung och kvinna, men har ändå suttit i regeringen i många år. Dessutom sägs det att hon skötte efterspelet till Gudrun-förödelsen väldigt bra.

Thomas och Thomas, Bodström och Östros, är long shots. Bodström har ingen maktbas i partiet, och verkar mest vara intresserad av övervakning. Östros borde rimligen stå bakom Nuder i ledet bland de som verkar för konservering av rådande ordning i partiet.

Ett annat long shot är f.d. arbetsmarknadsministern Sven-Erik Österberg. Kan inte se att han har någon realistisk chans, dock.

Men kom ihåg, alla dessa spekulationer är helt värdelösa om Margot i Bryssel ändrar sig...

---

Intressant. Andra bloggar om: socialdemokraterna, Jan Nygren, Carin Jämtin, Mona Sahlin

Till alla fans

Det var ett tag sedan jag skrev något här, ser jag. Jag återkommer med mer frekvent postande inom kort. Har varit sjuk ett par dagar, men sedan blir det comeback.

Tills dess får jag underhålla er med de danska centristernas, Radikale Venstres, partiledare Marianne Jelved - så här bygger man radikalt liberal politik:

---

Intressant. Andra bloggar om: politik, Radikale Venstre