Expressen gör sitt jobb

Jag har redan skrivit om Sverigedemokraterna två gånger tidigare idag. Men vi noterar kort också att Expressen, en tidning som historiskt sett stolt försvarat demokratin mot högerkrafter i Sverige, granskar Sverigedemokraterna väl. I helgen publicerades följande:

Sd:s hemliga etniska plan
Sd:s mörka historia
Sverigedemokraternas 33 punkter
Främlingsfientliga partier tog många röster från S

---

Intressant. Andra bloggar om: Sverigedemokraterna, Expressen, politik

Skånsk framtid

Sverigedemokraternas framgångar i Skåneland leder inte bara till att anti-demokratiska krafter får ytterligare inflytande i våra folkvalda församlingar. En logisk följd av svensknationalismens framfart (naturligtvis i kombination med skånskpopulismens död), är också att skånska intressen av självbestämmande undergrävs. Skåningarna har, troligen i ren okunskap, tackat nej till den skånska regionalismen och sagt ja till det storsvenska.

Detta är naturligtvis en mycket oroande utveckling, men samtidigt kan den kanske också föra något gott med sig. Jag syftar här inte på Sverigedemokraternas framgångar, utan på den skånska populismens marginalisering. Kanske kan, som jag också föreslog i en kommetar på regionalisten Ilan Sadés (c) blogg, denna göra att mer seriösa och humanistiska företrädare av skånska intressen får större spelrum. Nu slipper man kanske förknippas med motståndet mot "inflyttningspolitiken", rasism och islamofobi. Kanske kan man ses som ett seriöst alternativ.

Även Centerns förnyelse, med det öppna talet om federalism, är ett steg i rätt riktning för skåningarna.

Vi noterar också att Skånefederalisterna (bilden), som det tyvärr varit ganska tyst om i valrörelsen, noterades för en (relativt sett) massiv uppgång i väljarstödet i valet till Region Skåne. En 270%-ig ökning till 0,1%.

Kanske får vi se ett skånskt genombrott i politiken under de närmsta åren?

UPPDATERING: Uppdaterade siffror efter Arons kommentar.

---

English summary:
The Scanian populism is dead, and that might make way for more liberal and humanistic regionalistic alternatives.

---

Intressant. Andra bloggar om: Skåne, Skånefederalisterna, politik, Sverigedemokraterna

Slipsfascismen begär förtroende

Att döma av en del förvirrade postningar på den konservativa bloggen kulturrevolution.se (som bl.a. tycker att Tilde de Paula och Göran Rosenberg gör att TV4 blivit en kanal för vänsterpropaganda - man kanske inte ska ta den särskilt seriöst, men den har ju uppenbarligen många besökare), så har Sverigedemokraternas valframgångar här i Skåneland och övriga Sverige redan gjort partiet rumsrent.

Att Sverigedemokraterna är ett parti som kör en hyfsat "moderat" linje utåt och en helt annan, mer fascistoid, linje inåt (detta har tidningen Expo rapporterat om många gånger) tycks redan vara glömt. Nu är man tydligen, tycker kulturrevolutions Joakim Henriksson, helt OK eftersom invandrare som kollektiv är överrepresenterade i brottsstatistiken.

Hey, om SD duger för Mohammed så duger de fan för mig!

De senaste veckorna har kulturrevolution.se flera gånger i diverse bloggpostningar beskrivit Sverigedemokraterna som vilket konservativt parti som helst. Och jag tror att man kan se det som en reflektion av samhällsutvecklingen i stort. För ett par år sedan, när Mikael Jansson var partiledare, hade inte många demokratiska debattörer velat ta i partiet. Nu är man plötsligt helt OK (läs Expos "Glöm inte SDs rasism!"). Det är en farlig utveckling.

Felet ligger naturligtvis hos de etablerade partierna. Låt oss här bortse från socialdemokraternas monumentala integrationsmisslyckande och skapande av ett invandrat bidragsproletariat - roten till de problem som gör Sverigedemokraterna till ett reellt alternativ för en del väljare.

Låt oss istället fokusera på att man inte vågat debattera Sverigedemokraterna i valrörelsen. Visst, vi såg Fredrick Federley (c) gå i polemik med Jimmie Åkesson i God morgon Sverige i valveckan, men annars har det varit tunt. Ingen har vågat ta i Sverigedemokraternas verklighetsbeskrivning och invandringen, brottsligheten och integrationspolitiken har knappt debatterats alls (bortsett från försök från Folkpartiet som då avfärdats som "rasistiskt").

Mainstreammedia har inte heller varit intresserad av Sverigedemokraterna. Efter valet fick vi se prov på partiets företrädares inkompetens och okunnighet, men när man inför valet (mot slutet av valrörelsen skedde det knappt alls) talat om småpartier har det mestadels handlat om vänsterextremisterna i Feministiskt Initiativ och gubbarna i Junilistan - partier som granskats hårdare och som av väljarna den 17 september avfärdades som obetydliga företeelser. Sverigedemokraterna har däremot, nästan helt i tysthet fått ett växande stöd som grott i missnöjet med den havererade integrationspolitiken. Media har inte rapporterat, inte granskat, utan bara hållit tyst och så kom valresultatet som en mindre bomb.

Och nu är alltså rörelsen, sådd ur högerextrema vindar på 80-talet, sprungen ur organisationer som Bevara Sverige Svenskt och Sverigepartiet, på väg att bli legitim. Vägen mot riksdagen 2010 ligger öppen, även om partiets inkompetenta ledning lite talar mot ytterligare sympatitillväxt.

Måtte nu demokratiska krafter i Sverige våga "ta debatten" med de brunanstrukna, våga föra upp de samhällsfarliga integrationsproblemen i ljuset, våga låta Sverigedemokraterna vara med på samma demokratiska villkor (Erik Ullenhag (fp) hade så jävla fel). När deras åsikter får presenteras i fri debatt, när deras hundratusentals väljares åsikter och problem blir representerade och tagna på allvar också i det mediala rampljuset, när deras lösningar på problemen ställs mot de individualistiska och humana alternativen - då kommer också förhoppningsvis folket att vända partiet och dess inkompetenta och ofta brottsliga företrädare ryggen.

Annars kommer de bara att få fortsätta spela martyrrollen i kampen mot "PK-eliten", och folk kommer (liksom grabbarna på kulturrevolution) av ren okunnighet tycka att "de blir ju orättvist behandlade, och de är nog inte så farliga ändå". Sedan får vi ett helvete 2010, och en ny "sensation".

Läs mer:
Expo.se
Richard Slätt - Sverigedemokraterna från insidan
Objektiv SD-blogg (SD-avhopparen Tommy S. Funebos blogg)

---

English summary:
The nationalistic Sweden democrats have enjoyed massive electoral support in Scania and other parts of Sweden. They entered tons of local assemblies in the elections last week, and I argue that the established political parties and mainstream media must dare to approach the Sweden democrats as any other party in a free debate. If they continue as now, by turning their back to the reformed former racist party, I don't see how the Sweden democrats will fail in reaching further support in the next elections in 2010.

---

Intressant. Andra bloggar om: Sverigedemokraterna, demokrati, politik

Varför Ali Esbati?

En figur som kallar sig Erik S frågade mig i samband med att jag skrev om mitt besök på ett möte med Ali Esbati varför borgerliga sympatisörer är så fascinerade av karln.

Hej Gustaf (sic!)!

Jag var också och lyssnade på Ali Esbati på exakt samma möte som du var i Lund. Liksom du tycker jag att han är en mycket talangfull talare. Där upphör våra gemensamma åsikter. Nog om detta.

Vad som fascinerar mig med dig och andra borgerliga sympatisörer är hur enormt fixerade ni är vid fenomenet Ali Esbati, en fascination som nästan gränsar till det besatta. Hur ska man annars förklara det faktum att du besökt TVÅ möten där Ali talar, vilket är dubbelt så många som jag har gjort (trots att jag delar fler av hans åsikter)? Hur kommer det sig att Ali's blogg är en av de mest välbesökta, också av hans meningsmotståndare? Om Ali är den fanatiske extremist som påstås, borde ni inte då ignorera honom? Varför spilla dyrbar tid att besöka hans blogg och gå på de möten där han medverkar om han är en så sinnessjuk galning som ni verkar tycka? Jag begriper det inte.

Jag misstänker att denna besatthet av Ali och hans åsikter bottnar i någon slags intellektuell underlägsenhetskänsla gentemot vänstern från högerns sida. En underlägsenhetskänsla som förstärks när en skicklig och intelligent retoriker som Ali Esbati uppträder. "Det fanns ett skimmer runt Olof Palme" medgav Calr Bildt motvilligt beundrande när 20-årsdagen av Palmemordet högtidlighölls i våras. Ett liknande skimmer verkar finnas runt Esbati, vilket leder till denna besatthet från meningsmotståndarna.

En kort fråga blir: Varför spilla denna tid på Ali från din sida? Varför inte utveckla ett eget ideologiskt alternativ? Räcker inte självförtroendet till?

Här följer mitt svar:

Hej Erik S!

Jag antar att vår "fascination" av Ali Esbati (den bör inte förnekas, ALLA borgerliga bloggfigurer sitter och läser om "grotthögern" och "bomb- och batongalliansen") består i att han helt enkelt i grunden är en god skribent som väcker känslor. Väcker känslor eftersom han är så förbannat vulgär och dessutom verkar sakna moraliska skrupler vad gäller att förvrida sanningen.

Upplevd underlägsenhet handlar det absolut inte om, det kan jag försäkra - hur skulle det kunna göra det? Esbatis unkna bild av verkligheten och uppfattning om samhällsekonomin är förlegade och saknar empirisk verklighetsförankring.

Dessutom är det ju också så att Esbati+anhang tillhör en väldigt marginaliserad sfär i det politiska livet i Sverige idag. I söndags sa väljarna sa nej till vänsterpartiets rörelse mot extrem vänsterpopulism. Med bara 22 mandat blir riksdagsgruppen en maktlös samling drömmare fjärran från maktens korridorer.

Annars antar jag att jag personligen har en viss fascination inför mer eller mindre extrem politisk agitation. Jag brukar lyssna på Skånepartiets närradio och jag besöker ofta Nationaldemokraternas hemsida. På andra kanten tar sig detta "intresse" uttryck i att jag läser Ali Esbatis och Jinges bloggar.

---

English summary:
Why are Swedish liberals so interested in the left extremist Ali Esbati? Someone asked me the question and I try to answer it by claiming that the reasons lie in the combination of his skills as writer and his talents for twisting the truth and rethorical exaggerations.

---

Intressant. Andra bloggar om: Ali Esbati, vänsterpartiet, politik

Den skånska populismens död

Bortom det borgerliga maktövertagandet på riksnivå och Sverigedemokraternas enorma framgångar i Skåne, bevittnar vi också ett tredje viktigt politiskt resultat av valet 2006 - den skånska marknadsliberala populismens död.

I regionvalet ser det hårdsatsande Skånes Självständighetsparti (som jag beskrev här) preliminärt ut att ha gjort ett fullständigt katastrofval - övriga partier, där SSP ingår, noteras endast för 0,8% av rösterna.

För SSPs båda grundkomponenter, Centrumdemokraterna och Skånepartiet, verkar också framgångssagorna vara slutgiltigt över. Efter 30 år förlorar Skånes första (?) populist Harry Franzén och Centrumdemokraterna sitt kommunala mandat i Svalöv (1,7% preliminärt).

Och, viktigast av allt, Skånepartiet verkar vara på väg att dö. I Malmö har man blivit fullständigt krossat av Sverigedemokraterna och SPI i populistkampen och man förlorar sina två mandat i kommunen (1,8% preliminärt).

Carl P. Herslows livsverk är på väg att gå under. I nästa vecka kommer man att tvingas släcka närradiosändningarna pga. den penningbrist som blir ett resultat av valnederlaget, och med den dör partiets själ. Företrädarnas medelålder är hög och frågan är hur man ska orka satsa vidare. Hur många medlemmar stannar när närradion stängs ner? Det ser mörkt ut för Skånepartiet.

Populistväljarna har sagt nej till den mer vulgära och något oseriösa kritiken av islam och istället valt Sverigedemokraternas folkhemsromantik och invandringskritik. Den svenska populismen har alltså delat ut ett fullständigt lethal blow till den skånska pilsnerpopulismen.

---

English summary:
In Scania, the post-racist populist nationalist party the Sweden democrats (Sverigedemokraterna) sadly gained big support in sunday's election. At the same time, the old Scanian anti-islam populist parties lost big time. They offered a independent Scanian republic, but the populist voters chose the Sweden democrats Swedish nationalism and its pledge to keep the welfare state by cutting down non-European immigration.

---

Intressant. Andra bloggar om: sverigedemokraterna, Centrumdemokraterna, Skånepartiet, populism, politik

Slut på förmynderiet! Därför röstade jag på C!

Nu kan man andas igen. Socialdemokratin seglar ut och Göran Persson avslutar sin politiska karriär med det tyngsta nederlaget för partiet sedan demokratins genombrott i Sverige.

Idag är det ju svårt att avskeda folk, men i politiken går det och det manifesterades igår. Sveriges väljare visade att man inte delade regeringspartiets verklighetsuppfattning och tackade nej till den korruption som präglat partiet under föregående mandatperiod.

Min röst föll, precis som många andra bloggares, på den nya, frihetliga, Centern. Maud Olofsson (Sveriges Margaret Thatcher 2010?) och hennes parti driver en företagarvänlig politik som tar sin utgångspunkt i individens frihet. Man vågar dessutom mer än något annat riksdagsparti ge radikala reformförslag, som t.ex. ifrågasättandet av LAS och förespråkandet av en danskare inriktning i arbetsmarknadspolitiken.

Dessutom är man det enda riksdagsparti som tydligt talar om federalism, lokalt självstyre och subsidaritet - "köksbordsdemokrati". Man har gjort en modernisering av sin politik med bas i 2000-talet och den ökande regionalisering som är trenden i Europa just nu.

Det är dock en bit kvar innan man kan kallas ett socialliberalt parti - i utrikespolitiken verkar man inte tycka något alls, och man tar inte helhjärtat avstånd från EU:s jordbruksprotektionism. Men man går i rätt riktning och det premieras.

Till skillnad då från det andra vänsterborgerliga alternativet - Folkpartiet. Väljarna manifesterade på söndagen sitt icke-förtroende för pekpinnens och kontrollens väg, och med tanke på allt som hänt kan knappast nuvarande ledning sitta kvar under hela kommande mandatperiod. Man behöver, som utmärkta Birgitta Ohlsson påpekade i SVTs valvaka igår, utvärdera sin version av socialliberalismen och gå tillbaka till sina stolta rötter.

---

English summary:
The corrupt social democracy didn't recieve the electorate's support for the 4th time in a row in sunday's parlamentary election. The centre-right alliance assumes power because of the governing party's lies and reluctancy to deal with the country's problems. Just like other bloggers, I voted for the social liberal agrarian Centre party, which offered a more liberal approach than before. The Centre Party is federalist and in favor of a more liberal and entrepreneur-friendly labor market. Since the social liberal Folkpartiet has moved in a more authoritarian direction, it was an easy choice to make.

---

Intressant. Andra bloggar om: Folkpartiet, Centern, Maud Olofsson, politik, federalism

Leijonborg klarade skinnet

Lars Leijonborg har, med all rätt, inte sovit särskilt bra de senaste nätterna. Idag var det dags för partiledarutfrågning i SVT, och domedagsprofeterna väntade sig en sista spik i den folkpartistiska kistan.

Men grabben har nio liv. Vänsterextremisten Jinge, och andra som frossar i det svenska liberala partiets stora problem hade fel. Efter den inledande grillningen om spionskandalen, där det märktes att han var bedrövad och lite nervös, arbetade han verkligen upp sig. När det var dags att tala politik och sakfrågor var Leijonborg oväntat stark, och även jag blev återigen mer positivt inställd till Folkpartiets linje (jag kommer dock, trots, eller kanske på grund av, min socialliberala grundsyn, att rösta med det mer frihetliga centerpartiet* i riksdagsvalet). Klara besked vad gäller integrationspolitiken och skolan gavs. Samma sak vad gäller arbetslöshets- och sjukförsäkringen.

Många bedömare är i natt överens - Lars Leijonborg rätade med sin insats upp ett vertikalt sjunkande skepp, och fick troligen stopp på det värsta väljarbortspolandet i svallvågorna av skandalen. Den tickande bomben ville inte brisera. Förhoppningsvis kan också socialdemokratins smutsiga offertaktik bli till en ordentlig backfire för Maktpartiet i väljaropinionen.

---

*=eller "det nyliberala extremistpartiet", som vissa vill säga

---

English summary:
The Swedish liberal party Folkpartiet is, with just nine days to go to the elections, in big turbulence. An electronic break-in in the governing Social democratic party's internal network has been discovered. The social democrats have tried to use the situation as much as possible, by victimizing and magnifying what have happened in extense. Today, the liberal party's leader, Lars Leijonborg, facing tough pressure, was interviewed in national TV. A big part of the interview was of course focused on the break-in, but Leijonborg did a good job in presenting the politics of the party to the electorate. Experts claim that he actually gave new life to the party in a very critical situation. I agree, but I will vote for the Centre party.

---

Intressant. Andra bloggar om: Lars Leijonborg, Folkpartiet, politik

GoF - där det händer

Det är härligt med Lund. De stora namnen avlöser varandra i bildningens högborg. I måndags var det den obalanserade marxisten Ali Esbati som var på besök, det har jag skrivit om tidigare. I tisdags var en av Sveriges största politiker genom alla tider, Carl Bildt på stortorget, och på onsdagen besökte Johan Norberg (samt andra Timbrofigurer) Eden.

Bild: Carl Bildt och Gun Hellsvik i på Lunds stortorg.

Calle Bildts besök var naturligtvis en del av moderaternas valkampanj, och vid sin sida hade han gamle partiledaren Ulf Adehlsson. Före detta justitieministern Gun Hellsvik fanns i publiken (se bild). Stort att se denna man i verkligheten, och dessutom skaka hand med honom.

Johan Norbergs visit var i form av ett föredrag om hans nya bok, När Människan Skapade Världen. Det hela kan summeras som ett wake up-call; Låt oss inte glömma de entreprenörer och innovatörer som skapat och skapar den fantastiska civilisation och det välstånd vi lever i. Norberg talade om att dessa i dagens svenska samhälle demoniseras och konsekvent motarbetas, t.ex. genom vårt höga skattetryck. Han visade också på socialismens lustiga förmåga att alltid ha fel och dess lika bisarra oförmåga att inse att vår ekonomi inte är ett nollsummespel.

Bild: Johan Norberg med en graf som visar Take-Off, tillväxtboomen som pågått i världen sedan 1750.

---

English summary:
The week has continued with former prime minister Carl Bildt (from the liberal-conservative party the moderates) on a visit in Lund, which I attended. Also, the liberal writer Johan Norberg made a visit to Lund. He talked about his new book, and how entrepreneurship and capitalism have given us the fruits of our modern society. We must not forget the heroes who are the engines of our prosperity!, was the essence. Picture 1 shows Carl Bildt talking (the guy in red) talking to former minister of justice Gun Hellsvik and some other people attending his meeting. Picture 2 shows Johan Norberg with a graph of the Big Take-off of growth in the world that we've seen since 1750.

---

Intressant. Andra bloggar om: Johan Norberg, Carl Bildt, politik

Peter Eriksson, vindkraft och enmansvalkretsar

Jag lyssnade lite på P4:s telefonväkteri med Miljöpartiets partiledare Peter Eriksson, efter måndagskvällens partiledarutfrågning i SVT.

En upprörd kvinna från Österlens kust ringde upp och frågade vad som skulle hända nu, när hon får vindkraftverk i alla väderstreck. Hon hade investerat tungt i sin fastighet, som naturligtvis sjunker i värde när dessa kraftverk byggs. Peter Eriksson hade inget vettigt svar att komma med, utan blottlade istället sin von oben-syn på folket med något mummel om att det var bra för henne och hennes barn att vindkraften byggdes ut. Ekonomisk kompensation? Well, fastighetsskatten blir ju lägre när taxeringsvärdet sjunker, påpekade Eriksson...

En herre ringde också och belyste ett problem som inte är miljöpartiets. Han var, precis som många andra vanliga människor som sympatiserar med i första hand socialdemokraterna, besviken över att MP trots sitt ringa stöd har haft sådant våldsamt inflytande under pågående mandatperiod. Är det folkstyre?, frågade herren. Peter Eriksson hävdade att det är så här en parlamentarisk demokrati fungerar, och att den ju har sina nackdelar, men vi har inget bättre system.

Gott så, och Miljöpartiet har naturligtvis all rätt i världen att utnyttja det gynnsamma parlamentariska läge som partiet hamnat i i detta proportionella valsystem.
Men Eriksson berättar inte om alternativet till det proportionella valsystemet - ett majoritetsvalsystem med enmansvalkretsar.

Fördelarna med att introducera ett sådant i dagens Sverige ter sig stora - man kommer till stor del runt problematiken med småpartier som agerar vågmästare (som MP, SD och andra) och därigenom får ett oproportioneligt stort inflytande på den förda politiken. Dessutom får man ett tydligare ansvarsutkrävande och större grad av lokal förankring i politiken, när man röstar direkt på sin kandidat istället för ett parti där individerna ter sig som en grå massa knapptryckare. Ej sällan är denna massa på lägre nivå, i dessa dagar av lågt partipolitiskt engagemang, uppbyggd av kaffekokare.

Jag kommer att skriva en längre post om detta senare, och nöjer mig här med att länka till den högerkonservative debattören Dick Erixon som ofta tar upp ämnet på sin blogg.

English summary:
The Green party is elitist and Sweden needs a winner-takes-it-all election system in order to increase the direct link between voter and representative in the democratic system.

---

Intressant. Andra bloggar om: Politik, miljöpartiet, Peter Eriksson, valsystem

LIVE: Ali Esbati

I måndags var jag och såg Ali Esbati tala om skillnaden mellan vänster- och "höger"-politik på Eden (Statsvetenskapliga Institutionen) i Lund, ett föredrag arrangerat av Vänsterns Studentförbund. Jag kan lugnt säga att Esbatis blogg är något av det värsta jag vet (i alla fall i sitt slag) - hans offensiva språkbruk och högst selektiva användning av fakta ger bra skäl att bli förbannad som läsare. Men nu när jag sett honom live (det var andra gången i måndags, jag såg honom även i maj på samma plats) måste jag också erkänna att han är en mycket talangfull talare. Rapp i käften - utan tvekan, och hans ironiska formuleringar lockar till skratt, även för en meningsmotståndare som mig.

Hans föredrag handlade mest om att Ali plockade ut de russin han kunde hitta i allianskakan och skrämde den lilla publiken (till 90% vänstersympatisörer) med dessa. Han talade t.ex. om "fackfientliga" riksdagsmotioner från centern (som han kallade "ett nyliberalt extremistparti") och kristdemokraterna, moderaternas bisarra arbetslöshetsstatistik och samma partis ambition med ersättningsnivåerna i a-kassan. Essensen var att vänsterpartiet är ett parti som vill motarbeta arbetslöshet medan den Allians för Sverige vill motarbeta de arbetslösa. Han visade på sin världsbild genom följande:

"De gillar ju arbetsdelning, och har verkligen anammat det. Centern jävlas med ungdomarna och facket, folkpartiet jävlas med invandrare, KD jävlas med kvinnor och moderaterna låtsas som att inget av det är sant."

Jag ställde en fråga som jag tycker belyser ett ganska stort problem för vänsterpartiet - de som man säger sig företräda känner inte igen sig i Alis och partiets hätska retorik och verklighetsuppfattning:

Jag: Du beskriver alliansens politik som att den gynnar ett fåtal på folkflertalets bekostnad. Ändå kommer varannan svensk att rösta på alliansen, medan bara 5% röstar på Vänsterpartiet. Är majoriteten lurad?
Ali Esbatis svar:

Nej, det kan man inte säga. Men det pågår ju en ständig politisk strid i varje demokrati. Som bottnar i strid om tankeutrymme, politiska beslut, vägval osv. Det är inte särskilt konstigt att ett parti som i grunden vill förändra det system som man verkar inom får ganska svårt att jobba. Och utsätts för ständigt tryck. Jag tycker inte att det avgör möjligheten att verka för politisk förändring. Om jag tittar på vänsterpartiets historia så kan jag peka på många saker som har genomförts i Sverige av en bred arbetarrörelse som har initierats en gång i tiden av vänsterpartiet. Saker som efter ett tag blivit allmängods. Jag är förstås oroad över att det är så många som vill rösta på en borgerlig regering. Jag vill mena att Högerpartier måste agera för att få sin politik att framstå på annat sätt än den är. Samtidigt menar jag att vårt problem, som vänsterpartiet, är att få vår politik att framstå som...den är. Och där finns en avgörande skillnad.

Efteråt kom en vänsterman (får jag anta) fram till mig och försökte ge ett svar på min fråga. Han hävdade i stort sett att skillnaden i väljarstöd mellan alliansen och vänsterpartiet beror på att "borgerlig mediahegemoni". Jag påpekade då att 7 av 10 journalister röstar på partier från vänsterblocket och att Vänsterpartiet och Miljöpartiet är starkt överrepresenterade i journalistkåren. Vänstermannen kontrade då med att dessa partibeteckningar kunde anses som "påklistrade" i, som jag tolkade det, meningen att dessa vänsterpartister inte är "riktig vänster" - de är inte arbetarklass. "De har inte känt på förtryck.", hävdade han. Jag frågade hur många i Sverige som då verkligen känt på förtryck - i stort ej fler än de som invandrat hit från länder med tyranniska regimer, som folk från Östeuropa eller Irak t.ex.

Så är det inte, menade vänstermannen, den svenska arbetarklassen utsätts ständigt, dagligen, för förtryck. Vänsterjournalisterna vet inget om detta eftersom de inte har arbetarklassbakgrund. En intressant inblick i avgrundsvänsterns världsbild, tycker jag.

---

English summary:
It is just 12 days left to the Swedish elections (17th september). I watched the marxist Ali Esbati (left party, former leader of the party's youth league) talk about the difference between left and right politics. His focus was on proving that the opposition's politics is designed only to make things worse for everyone except a rich upper class of men of wealth. I asked him about the ironic fact that half the population will vote for the opposition, while only 5-6% will vote for the left party in the elections. The lefties would like to say that this is because of a right wing hegemony in the media. A guy in the audience even told me that the Swedish working class is opressed. I think that an approach like that is degrading the fates of people in the world that know what real opression is like.

---

Intressant. Andra bloggar om: Ali Esbati, Vänsterpartiet, politik