Islamisk Trossamfund och situationen i Danmark

Jag såg nyss den omtalade franska dokumentären om Islamisk Trossamfund på TV2. Återigen visade sig vilka mörka män det är som leder denna organisation.


En sammanfattning:
Under hela Muhammedkrisen har grupperingens främsta företrädare, talesmannen Ahmed Akkari och ledaren Abu Laban talat med kluven tunga. I dansk media har man försökt att ge ett moderat intryck, samtidigt som man i arabisk media inte snålat på krutet så att säga. Bland annat vad gäller inställningen till bojkotten av danska varor, där Ahmed Akkari visat upp två helt olika ansikten.

Efter att de omtalade karikatyrerna publicerades i Jyllands-Posten utan att särskilt mycket hände, åkte de båda tillsammans med andra islamister till mellanöstern för att få lokala religiösa ledare att uppvigla massorna. Med sig hade man, förutom bilderna, också en bild på en fransk EU-kommissionär med en grisnäsa. Man hävdade att även detta var en bild som skapats för att häckla Muhammed.

Man fick som man ville, den islamiska världen rasade och bojkott av danska varor inleddes. Akkari & Co hade sett till att tillfoga det land som tagit emot dem med sina västerländska värderingar och låtit dem utöva sin religion i fred, enorm skada.

Extremisterna, som utgör en liten, men inte obetydlig, del (enligt Nasr Khader, folketingsledamot för socialliberala Radikale Venstre, 10-15%) av Danmarks, och förhoppningsvis också världens, muslimer, fick dock som tur var inte stå oemotsagda i den muslimska debatten. Nasr Khader gick till hårt angrepp mot Akkari och Laban, och bildade sitt nätverk för moderata muslimer. Ett försök att ställa till rätta den skada extremisterna tillfogat den stora massan av Danmarks muslimer. Ett försök att återupprätta muslimernas heder och ta tillbaka debatten från ett fåtal religiösa fanatiker. Så här skriver man på sin hemsida:

Følgerne af de mest omtalte tegninger, over hele kloden - i mands minde, har forskrækket os allerede den første dag. Specielt de af os, som har en moderat muslimsk baggrund, hvis tankesæt ikke er anderledes fra resten af den danske befolkning, følte, at vi var nødt til at komme på banen, så den brede offentlighed fik indblik i, at de mest råbende, radikale kræfter indenfor den muslimske verden ikke repræsenterer samtlige muslimer.

Vores bestræbelser skal, som ringe i vande, sprede sig blandt alle befolkningsgrupper, for at modvirke at der graves dybere grøfter forskellige grupper imellem.

Vi er som borgere i dette land meget bekymrede for, hvad fremtiden kan udvikle sig til, såfremt vi ikke formår at etablere en frugtbar dialog mellem de forskellige befolkningsgrupper. Specielt de unge vil glide væk mellem vores hænder, hvor de vil blive nødt til at opsøge alternative identiteter, for at gøre sig gældende. Denne oppositionelle holdning vil udgør udgør en potential fare for indre som ydre uro i det fremtidige Danmark.

For at kunne have dialog, skal vi være etablere "værktøjer" som oplysning, foredrag, undervisning, forskning m.v.

Hensigten med oprettelsen af dette netværk er ikke at agitere for den muslimske religion, men at give den danske offentlighed mulighed for at høre den anden side af Islam, som trods alt udgør langt hovedparten af folk, som bekender sig til Islam.

Både bestyrelsen og medlemmerne af støttekomiteen består af folk fra alle aldre, forskellige folkeslag, religiøs ståsted, sprog og etnisk tilhørsforhold.

Vigtigste fællesnævner hos os alle er, at vi har demokrati som den ufravigelige grundpille i vores verdensopfattelse, samt sekulær tilgang til samfundsstruktur.

Esbjerg, den 1.2.2006

Naturligtvis tolererades inte detta av extremisterna, som mötte Khaders initiativ med hat.


Dokumentären:
Det är mot bakgrund av detta jag ikväll alltså såg dokumentären De danske imamer på TV2. TV2 har lagt ut den på sin sajt, men tyvärr kan du som befinner dig utanför Danmarks gränser inte se filmen online pga. rättighetsskäl.

I dokumentären visade extremisterna i Islamisk Trossamfund sitt rätta jag. Deras lögner (bl.a. om att man på resan i arabvärlden påstod att man var företrädare för alla Danmarks muslimer, när man i själva verket företräder en ganska liten grupp) blottlades, liksom Abu Labans samröre med en av världens största terrorister, Omar Abdel Rahman, som låg bakom bombattentatet mot World Trade Center 1993.

Det mest omtalade inslaget i dokumentären är ju annars Ahmed Akkaris snack om att spränga Nasr Khader i luften, fångat med dold kamera. Detta blev droppen som fick bägaren att rinna över i det svåra fallet Akkari, som nu slutligen tvingats lämna posten som talesman för Islamisk Trossamfund. Det är en välsignelse att förhoppningsvis slippa se hans lismande och dubbelspelande i TV framöver.

Vi fick även veta från en anonym aktivist i organisationen, filmad med dold kamera, att man i Islamisk Trossamfund bekänner sig till salafismen - en fundamentalistisk sunnimuslimsk gren.


Avslutningsvis:
När organisationer som Islamisk Trossamfund får sätta tonen i debatten blir resultatet desintegration och ökade klyftor i världen mellan muslimer och kristna. Högerpopulister som det lösa folket i Dansk Folkeparti, extremer åt andra hållet, får vatten på sin kvarn och tillåts genom den aversion som vanliga danskar känt för Ahmed Akkaris och Abu Labans smutsiga hantverk att driva sin hatets retorik hårdare än vad som varit fallet annars. Resultatet blir en ond cirkel som, om det vill sig riktigt illa, leder till ett rent religionskrig, en clash of civilizations.

Hur motverkas detta? Naturligtvis genom att demokratiska, upplysta krafter på båda sidor inte visar någon som helst tolerans mot hatets megafoner. I Danmark är det bara Radikale Venstre som klarat av att visa vägen mot ökad förståelse och harmoni. Nasr Khaders initiativ för moderata muslimer i kombination med den tydliga, konfrontationistiska taktiken gentemot Dansk Folkeparti är rätt väg att gå.


Med dessa löst sammansatta kommentarer tackar jag för ikväll. Hej.

De nya moderaterna

Sweden's old liberal-conservative right party Moderaterna has, since Fredrik Reinfeldt was put in charge in 2003, changed its neoliberal economic approach and turned left on the political spectrum. This has resulted in a massive momentum in the polls - the party, which gained just over 15% of the votes in the parlamentary election 2002, is measured to have support from 28.2% of all swedes in a recent survey from the opinion institute Sifo. In september it is time for parlamentary election again and Moderaterna looks to regain power along with their coallition partners in Alliance for Sweden after twelve years with Social Democratic rule. English summary at the end of the post.

Vi visste redan att alla svenskar är socialdemokrater. Nu har vi också fått lära oss att alla svenskar är moderater. Eller nya moderater, som det kallas. Det är genom ett test på partiets nya hemsida som vi får veta.

Här summeras testets 10 påståenden. Håller du med om dessa, håller du med nya moderaterna!

1. Det ska alltid löna sig att arbeta.
2. Skolan och vården är viktigare än bidragssystemen

3. Man ska ha rätt att känna sig trygg
4. Skolans viktigaste uppgift är att lära ut kunskap
5. Utan småföretagarna stannar Sverige
6. Sverige ska vara ett land för alla - inte bara för några
7. Det är viktigt med forskning och högre utbildning
8. Skolelever har rätt att mötas av respekt
9. Alla ska få vård när de behöver det
10. Brottslighet ska bestraffas

Kontroversiella, de där nya moderaterna...

Låt oss bortse från testet för en stund. De gamla moderaterna, ett parti förknippat med Bo Lundgren och andra humorbefriade gubbar i glasögon, behövde reformeras. Detta insåg dess nye kanslichef Anders Borg och partiledare Fredrik Reinfeldt och kretsen kring dessa. Den gamla nyliberalismen med konservativ högerkrydda var inte särskilt attraherande för vanligt folk och man bytte spår. Resultatet blev inte bara nya moderater, utan kanske blev man också nya socialdemokrater. Arbetsrätt, välfärd och slopade krav på enorma skattesänkningar. Ideologin har spelat liten eller ingen roll i kursomläggningen - ändamålen helgar medlen och makten hägrar. Men det är ett högt spel som spelas. Fallet blir tungt om sossarna tar fjärde raka 17 september.

FOKUS beskriver den svårgreppade partiledaren Fredrik Reinfeldt i nummer 10 som bör finnas i handeln åtminstone t.o.m. måndagen. Vad vill den gamle nyliberalen som 1992 kallade svenskarna "mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd"? Få eller ingen av de moderater som FOKUS talat med verkar veta mycket mer än att det är makten som hägrar mer än något annat:

"Den röda linjen i resonemanget ör att Reinfeldts i sin politiska karriär har anpassat sig efter opinionen, snarare än förändrat den.
- Det enda jag kan komma på som Fredrik vill är att vi ska komma i regeringsställning. Nu ligger fokus bara på det. Han tar inte strid för de förändringar i arbetsrätten som varit vår vision, säger Patrik Norinder."

En person i partitoppen säger till FOKUS i samma artikel att "Ärligt talat kan jag inte komma på någonting han vill utom makten". Det lutar alltså åt att valet inte bara kommer att stå mellan två socialdemokratiska partier, utan också två socialdemokratiska partiledare.

Jag ska dock inte sitta här och klanka ner på principlösheten i de nya moderaterna - insikten om nyliberalismens verklighetsfrånvändhet och det faktum att den är fullständigt ointressant och tämligen skrämmande för den vanliga människan bör applåderas. Men samtidigt blir ju den politiska debatten så mycket tråkigare när ideologiska principer frångås och valet i mångt och mycket blir ett personval mellan två statsministerkandidater med liknande politiska program.

"Reinfeldt (är) en politiker i sin tid, i gott sällskap med Göran Persson. Opinionsundersökningar har blivit ett centralt arbetsredskap. Politikerna har blivit mindre av agitatorer som försöker bilda opinion och mer av opinionsförsäljare som granskar mätningar för att ha ett budskap som matchar folkviljan, menar statsvetarna."

Det här med triangulering är ganska fantasilöst, men det kommer att visa sig vara mycket effektivt. Hur ska den socialdemokratiska propagandamaskinen, rutinerad vår- och sommarspurtare, lyckas hämta in den borgerliga ledningen när man ställs mot en ljusblå klon (i den pågående kampanjen är det så bokstavligt talat) av sig själv?

English summary:
Moderaterna's left wing shift is puzzling. The party's leader, Fredrik Reinfeldt, profiled himself as a harsh critique of social welfare in his 1992 book Det Sovande Folket. The change and adaption to socialdemocratic policies, has raised doubts on what he really wants. Just like in the case of prime minister Göran Persson power itself rather than how to use it seems to be the driving force. The swedes are happy with the welfare state and the construction of the social democrats and Reinfeldt and his friends in the party has realized that in order to dramatically increase the probability to win back power, an adaption to a more realistic policy was necessary. While I welcome this, I think that it is said that the election will be more about personal qualities than ideology.

Plattform

Strandbaden, mars 2006,

Hallå ja! Jag kände att det kunde vara gott att separera mina politiska kommentarer från resten på Standing on the Shoulders of Giants och startar därför härmed denna nya blogg, Griffin of Freedom.

Det övergripande målet med Griffin of Freedom är att i längden väcka debatt i frågan om Sverige som en federal stat med ett stort mått av regionalt självbestämmande. Jag är skåning och det kommer att lysa igenom. Jag vill dock passa på att nämna att jag tar avstånd all form av nationalism, en ideologi som skördat människoliv i miljontals under det senaste seklet. Patriotism är bra, men till en viss gräns, och alla människors lika värde får aldrig ifrågasättas.

Genom det tar jag även, till skillnad från de debattörer som under det senaste decenniet givit den skånska kampen för ökat självstyre ett dåligt rykte, avstånd från rasism. Etnopluralism och gränsöverskridande influenser mellan kulturer är av godo. Alla folk ska ha rätt till sin kultur, och det är fundamentet i min federalistiska ideologiska ståndpunkt. "Let the people sing, their stories and their songs, and the music of their native land.", som Wolfe Tones sjunger.

Jag kommer även att kommentera andra politiska skeenden från ett solidariskt socialliberalt perspektiv. Detta innebär att jag, trots min i nuläget samhörighet med det borgerliga blocket, inte enbart kommer att angripa vänstern och socialismen, utan även den kallhamrade nyliberalismen och konservatismen.

Fler klyschor: Frihet och demokrati är viktigt för mig - världens folk bör alla få chansen att leva sina liv i samhällen där åsiktsförtryck och politiskt våld är företeelser som tillhör det förgångna. Låt oss inte använda ord som "om" och "men" när vi diskuterar diktaturer, låt oss, i realistisk utsträckning, vara kompromisslösa mot de stater där människans frihet och hennes möjlighet att växa inte respekteras.

Olof Palme sa en gång att "Folkets längtan efter frihet kan icke nedslås med våld. Den kommer att leva och den kommer till sist att segra." Vackra ord från en av den internationella solidaritetens stora namn.

Du kanske frågar dig hur jag, som lever i min skyddade värld fjärran från hemliga polisstyrkor och koncentrationsläger, över huvud taget besitter någon som helst legitimitet när jag uttalar mig i frågor som dessa. En berättigad fråga, men vi som haft turen att födas i fria länder och välsignats av demokratins frukter kan inte nöja oss med det, utan också ge mindre lyckosamma folk chansen att leva i frihet.

Fridens Liljor!

GUSTAV LUNDBLAD
info@gustavlundblad.com
Fri debattör