Nästa S-ledare bör heta Jan Nygren

Jan Nygren stod före Göran Persson i kön senast socialdemokraterna valde ny ordförande. Han tackade dock nej av familjeskäl, och istället fick vi tio år med HSB.

Nygren är idag vice VD i SAAB, och hans tid i näringslivet tycks ha gett honom viktiga insikter om hur den socialdemokratiska politiken bör uppdateras. I en intervju hos Ortmark i Axess TV (som dessvärre inte ligger online längre), berättade han att han gärna skulle se en svensk version av danska arbetsmarknadsmodellen flexicurity införas (slopad arbetsrätt och generösa ersättning i övergångsperioder mellan två jobb). Och idag skrev han på SvD Brännpunkt:

Så vad är då höger och vad är vänster i vår komplexa värld?
Är det höger att socialdemokratin måste hitta ett förhållningssätt till globaliseringens effekter och möjligheter genom att exempelvis hävda att principerna för den danska så kallade Flexicurity-modellen är ett sätt att öka rörligheten på arbetsmarknaden – samtidigt som tryggheten ökar för dem som riskerar bli utan jobb?
Den danska modellen är en offensiv kompromiss. Löntagarna ska ha en stabil utfästelse om trygghet vid omställningar, stöd och utbildning för att snabbt kunna få nya och bättre jobb än de som försvann.
I gengäld får företagen och samhället tillväxtinriktade fackliga organisationer, som bejakar rörlighet och inte klamrar sig fast vid det gamla.

Med Jan Nygren som ledare hade jag med stor sannolikhet röstat på S, eftersom han sökt regeringssamarbete med mittenpartier, snarare än de tillväxtfientliga ytterlighetspartierna MP och V.

Tyvärr kan man inte inbilla sig att han är intresserad av att bli partiledare, eller att S själva är intresserade av att göra Nygren till ordförande. Jag tror istället att Mona Sahlin kommer att bli ledare till sist. Hon är kvinna, erfaren och en mycket vass debattör. Trots hennes uppenbara inkompetens när det inte gäller att snacka, kan hon bli en mycket hård motståndare för Reinfeldt 2010. Inte bara för hennes duglighet i debatt, utan också för hennes uppenbara talang vad gäller det mediala spelet.

Pär Nuder är en "lustig" kandidat, som med all sannolikhet skulle ge alliansen en till seger om fyra år. Men inte fan är de så dumma att de väljer honom? De är dessutom låsta också i det kollektivistiska, att det "måste" vara en kvinna, vilket gör Nuder mindre sannolik.

Carin Jämtin har varit veckans mest hypade kandidat. Hon säger dock kategoriskt nej i SR idag, men sådant har man lärt sig att man inte kan lita på. Hon är en vänsterkandidat som verkar hyfsat sympatisk - i alla fall om man jämför med hur dagens elitsossar brukar föra sig. Jag vill ändå inte se henne som ledare - hon är alltför socialistisk. Hon vill exempelvis ha inkvotering av kvinnor till börsbolagens styrelser.

Wanja Lundby-Wedin är dock skräckkandidaten nummer 1. Jag har en slant på henne på Unibet till hyfsat odds (som jag satte dagen efter valet), men tror mindre på henne nu. Hon skulle vara allt för avskräckande för mittenväljarna, och de måste vinnas tillbaka om sossarna ska vinna 2010. Fackpampar är heller inget som attraherar folket.

Ulrika Messing nämns också i diskussionen, och är kanske inte helt omöjlig. Hon är ung och kvinna, men har ändå suttit i regeringen i många år. Dessutom sägs det att hon skötte efterspelet till Gudrun-förödelsen väldigt bra.

Thomas och Thomas, Bodström och Östros, är long shots. Bodström har ingen maktbas i partiet, och verkar mest vara intresserad av övervakning. Östros borde rimligen stå bakom Nuder i ledet bland de som verkar för konservering av rådande ordning i partiet.

Ett annat long shot är f.d. arbetsmarknadsministern Sven-Erik Österberg. Kan inte se att han har någon realistisk chans, dock.

Men kom ihåg, alla dessa spekulationer är helt värdelösa om Margot i Bryssel ändrar sig...

---

Intressant. Andra bloggar om: socialdemokraterna, Jan Nygren, Carin Jämtin, Mona Sahlin