Biståndstramset

(bilden: "Foreign Aid: When you take money from the poor people in a rich country and give it to the rich people in a poor country")

Det snackas mycket skit om biståndet från det socialistiska blocket. Aftonbladets ledarskribent Nisha Besara skriver idag: Moderaterna sänker biståndet bakvägen:

Således fattades ett beslut i utrikesutskottet i torsdags som öppnar upp för en ny inriktning i biståndspolitiken. Samtidigt som alliansen kan stoltsera med att Sverige nu har nått en procent av BNI i bistånd, kommer en stor del av pengarna att gå till skuldavskrivning i stället för till fattigdomsbekämpning. Mer pengar till biståndet, men inte en enda ny krona till de mest behövande. Det är budgettekniskt hyckleri.

Besara utgår (liksom de flesta bloggare (socialister) här) från en felaktig föreställning om den globala ekonomin som ett nollsummespel och där vi måste "bjuda till" med global fördelningspolitik för att världens fattiga ska kunna få mat för dagen.

Det är ett osant och antiintellektuellt påstående.

Att bara pumpa ut biståndspengar är ett rent slöseri med resurser. Det är som New York-professorn William Easterly påpekat, att trots 568 miljarder dollar (2003 års penningvärde) under 43 år är Afrika kvar i ekonomisk stagnation. Nästan hälften av befolkningen i Afrika söder om Sahara lever i extrem fattigdom - man tjänar under $1/dag. Tillväxten var mellan 1970-1998 0,01% per år. Socialisterna ser inga problem.

Biståndet tenderar ofta att fastna i korruption och försvagar dessutom incitamenten för korrupta afrikanska regimer att förändra sin tillväxthämmande politik. Man kan säga att det ofta blir till någon form av konstgjord andning för regimer som hindrar sina folk från att lyfta sig ur fattigdomen.

Nej du, Nisha, det finns inget egenvärde i bistånd - världens fattiga behöver inte mer av den varan, de behöver mer kapitalism.

Nu vill jag inte säga att man skall kapa allt bistånd fullständigt. Framgångsexempel finns, i Taiwan till exempel. Där var 50-talets bistånd en av beståndsdelarna som möjliggjorde den extrema ekonomiska tillväxt som tagit landet från en position som ett av världens fattigaste och mest utsatta länder, till ett av världens 30 rikaste. Demokratifrämjande bistånd och katastrofbistånd är också viktigt.

Men kvalitet måste gå för kvantitet i biståndspolitiken. När ska socialisterna förstå?

---

Intressant. Andra bloggar om: bistånd, politik