Slipsfascismen begär förtroende

Att döma av en del förvirrade postningar på den konservativa bloggen kulturrevolution.se (som bl.a. tycker att Tilde de Paula och Göran Rosenberg gör att TV4 blivit en kanal för vänsterpropaganda - man kanske inte ska ta den särskilt seriöst, men den har ju uppenbarligen många besökare), så har Sverigedemokraternas valframgångar här i Skåneland och övriga Sverige redan gjort partiet rumsrent.

Att Sverigedemokraterna är ett parti som kör en hyfsat "moderat" linje utåt och en helt annan, mer fascistoid, linje inåt (detta har tidningen Expo rapporterat om många gånger) tycks redan vara glömt. Nu är man tydligen, tycker kulturrevolutions Joakim Henriksson, helt OK eftersom invandrare som kollektiv är överrepresenterade i brottsstatistiken.

Hey, om SD duger för Mohammed så duger de fan för mig!

De senaste veckorna har kulturrevolution.se flera gånger i diverse bloggpostningar beskrivit Sverigedemokraterna som vilket konservativt parti som helst. Och jag tror att man kan se det som en reflektion av samhällsutvecklingen i stort. För ett par år sedan, när Mikael Jansson var partiledare, hade inte många demokratiska debattörer velat ta i partiet. Nu är man plötsligt helt OK (läs Expos "Glöm inte SDs rasism!"). Det är en farlig utveckling.

Felet ligger naturligtvis hos de etablerade partierna. Låt oss här bortse från socialdemokraternas monumentala integrationsmisslyckande och skapande av ett invandrat bidragsproletariat - roten till de problem som gör Sverigedemokraterna till ett reellt alternativ för en del väljare.

Låt oss istället fokusera på att man inte vågat debattera Sverigedemokraterna i valrörelsen. Visst, vi såg Fredrick Federley (c) gå i polemik med Jimmie Åkesson i God morgon Sverige i valveckan, men annars har det varit tunt. Ingen har vågat ta i Sverigedemokraternas verklighetsbeskrivning och invandringen, brottsligheten och integrationspolitiken har knappt debatterats alls (bortsett från försök från Folkpartiet som då avfärdats som "rasistiskt").

Mainstreammedia har inte heller varit intresserad av Sverigedemokraterna. Efter valet fick vi se prov på partiets företrädares inkompetens och okunnighet, men när man inför valet (mot slutet av valrörelsen skedde det knappt alls) talat om småpartier har det mestadels handlat om vänsterextremisterna i Feministiskt Initiativ och gubbarna i Junilistan - partier som granskats hårdare och som av väljarna den 17 september avfärdades som obetydliga företeelser. Sverigedemokraterna har däremot, nästan helt i tysthet fått ett växande stöd som grott i missnöjet med den havererade integrationspolitiken. Media har inte rapporterat, inte granskat, utan bara hållit tyst och så kom valresultatet som en mindre bomb.

Och nu är alltså rörelsen, sådd ur högerextrema vindar på 80-talet, sprungen ur organisationer som Bevara Sverige Svenskt och Sverigepartiet, på väg att bli legitim. Vägen mot riksdagen 2010 ligger öppen, även om partiets inkompetenta ledning lite talar mot ytterligare sympatitillväxt.

Måtte nu demokratiska krafter i Sverige våga "ta debatten" med de brunanstrukna, våga föra upp de samhällsfarliga integrationsproblemen i ljuset, våga låta Sverigedemokraterna vara med på samma demokratiska villkor (Erik Ullenhag (fp) hade så jävla fel). När deras åsikter får presenteras i fri debatt, när deras hundratusentals väljares åsikter och problem blir representerade och tagna på allvar också i det mediala rampljuset, när deras lösningar på problemen ställs mot de individualistiska och humana alternativen - då kommer också förhoppningsvis folket att vända partiet och dess inkompetenta och ofta brottsliga företrädare ryggen.

Annars kommer de bara att få fortsätta spela martyrrollen i kampen mot "PK-eliten", och folk kommer (liksom grabbarna på kulturrevolution) av ren okunnighet tycka att "de blir ju orättvist behandlade, och de är nog inte så farliga ändå". Sedan får vi ett helvete 2010, och en ny "sensation".

Läs mer:
Expo.se
Richard Slätt - Sverigedemokraterna från insidan
Objektiv SD-blogg (SD-avhopparen Tommy S. Funebos blogg)

---

English summary:
The nationalistic Sweden democrats have enjoyed massive electoral support in Scania and other parts of Sweden. They entered tons of local assemblies in the elections last week, and I argue that the established political parties and mainstream media must dare to approach the Sweden democrats as any other party in a free debate. If they continue as now, by turning their back to the reformed former racist party, I don't see how the Sweden democrats will fail in reaching further support in the next elections in 2010.

---

Intressant. Andra bloggar om: Sverigedemokraterna, demokrati, politik