Peter Eriksson, vindkraft och enmansvalkretsar
Jag lyssnade lite på P4:s telefonväkteri med Miljöpartiets partiledare Peter Eriksson, efter måndagskvällens partiledarutfrågning i SVT.
En upprörd kvinna från Österlens kust ringde upp och frågade vad som skulle hända nu, när hon får vindkraftverk i alla väderstreck. Hon hade investerat tungt i sin fastighet, som naturligtvis sjunker i värde när dessa kraftverk byggs. Peter Eriksson hade inget vettigt svar att komma med, utan blottlade istället sin von oben-syn på folket med något mummel om att det var bra för henne och hennes barn att vindkraften byggdes ut. Ekonomisk kompensation? Well, fastighetsskatten blir ju lägre när taxeringsvärdet sjunker, påpekade Eriksson...
En herre ringde också och belyste ett problem som inte är miljöpartiets. Han var, precis som många andra vanliga människor som sympatiserar med i första hand socialdemokraterna, besviken över att MP trots sitt ringa stöd har haft sådant våldsamt inflytande under pågående mandatperiod. Är det folkstyre?, frågade herren. Peter Eriksson hävdade att det är så här en parlamentarisk demokrati fungerar, och att den ju har sina nackdelar, men vi har inget bättre system.
Gott så, och Miljöpartiet har naturligtvis all rätt i världen att utnyttja det gynnsamma parlamentariska läge som partiet hamnat i i detta proportionella valsystem.
Men Eriksson berättar inte om alternativet till det proportionella valsystemet - ett majoritetsvalsystem med enmansvalkretsar.
Fördelarna med att introducera ett sådant i dagens Sverige ter sig stora - man kommer till stor del runt problematiken med småpartier som agerar vågmästare (som MP, SD och andra) och därigenom får ett oproportioneligt stort inflytande på den förda politiken. Dessutom får man ett tydligare ansvarsutkrävande och större grad av lokal förankring i politiken, när man röstar direkt på sin kandidat istället för ett parti där individerna ter sig som en grå massa knapptryckare. Ej sällan är denna massa på lägre nivå, i dessa dagar av lågt partipolitiskt engagemang, uppbyggd av kaffekokare.
Jag kommer att skriva en längre post om detta senare, och nöjer mig här med att länka till den högerkonservative debattören Dick Erixon som ofta tar upp ämnet på sin blogg.
English summary:
The Green party is elitist and Sweden needs a winner-takes-it-all election system in order to increase the direct link between voter and representative in the democratic system.
Intressant. Andra bloggar om: Politik, miljöpartiet, Peter Eriksson, valsystem
En upprörd kvinna från Österlens kust ringde upp och frågade vad som skulle hända nu, när hon får vindkraftverk i alla väderstreck. Hon hade investerat tungt i sin fastighet, som naturligtvis sjunker i värde när dessa kraftverk byggs. Peter Eriksson hade inget vettigt svar att komma med, utan blottlade istället sin von oben-syn på folket med något mummel om att det var bra för henne och hennes barn att vindkraften byggdes ut. Ekonomisk kompensation? Well, fastighetsskatten blir ju lägre när taxeringsvärdet sjunker, påpekade Eriksson...
En herre ringde också och belyste ett problem som inte är miljöpartiets. Han var, precis som många andra vanliga människor som sympatiserar med i första hand socialdemokraterna, besviken över att MP trots sitt ringa stöd har haft sådant våldsamt inflytande under pågående mandatperiod. Är det folkstyre?, frågade herren. Peter Eriksson hävdade att det är så här en parlamentarisk demokrati fungerar, och att den ju har sina nackdelar, men vi har inget bättre system.
Gott så, och Miljöpartiet har naturligtvis all rätt i världen att utnyttja det gynnsamma parlamentariska läge som partiet hamnat i i detta proportionella valsystem.
Men Eriksson berättar inte om alternativet till det proportionella valsystemet - ett majoritetsvalsystem med enmansvalkretsar.
Fördelarna med att introducera ett sådant i dagens Sverige ter sig stora - man kommer till stor del runt problematiken med småpartier som agerar vågmästare (som MP, SD och andra) och därigenom får ett oproportioneligt stort inflytande på den förda politiken. Dessutom får man ett tydligare ansvarsutkrävande och större grad av lokal förankring i politiken, när man röstar direkt på sin kandidat istället för ett parti där individerna ter sig som en grå massa knapptryckare. Ej sällan är denna massa på lägre nivå, i dessa dagar av lågt partipolitiskt engagemang, uppbyggd av kaffekokare.
Jag kommer att skriva en längre post om detta senare, och nöjer mig här med att länka till den högerkonservative debattören Dick Erixon som ofta tar upp ämnet på sin blogg.
English summary:
The Green party is elitist and Sweden needs a winner-takes-it-all election system in order to increase the direct link between voter and representative in the democratic system.
Intressant. Andra bloggar om: Politik, miljöpartiet, Peter Eriksson, valsystem
posted by Gustav Lundblad at
01:09
This is my, Gustav Lundblad's, political blog, written from a pragmatic (social) liberal perspective (vänsterborgerligt) with emphasis on democracy, federalism and development. I comment foreign and global political events as well as national and regional issues. My home in the world is the historical province of Scania and the Öresund region, something that I believe pervades more or less all of my writings.
1 Comments:
Visst har du rätt i att enmansvalkretsar kan ge ett ökat ansvarsutkrävande. Jag vill dock göra dig uppmärksam på Nya Zeeland som gick andra vägen och lämnade till viss del den brittiska modellen bakom sig för att genom ett visst proportionellt system försöka ta till vara de mindre partier som faktiskt också representerar väljare och åsikter om än marginella sådana i vissa fall.
Post a Comment
Links to this post:
Create a Link
<< Home