Islamisk Trossamfund och situationen i Danmark
Jag såg nyss den omtalade franska dokumentären om Islamisk Trossamfund på TV2. Återigen visade sig vilka mörka män det är som leder denna organisation.
En sammanfattning:
Under hela Muhammedkrisen har grupperingens främsta företrädare, talesmannen Ahmed Akkari och ledaren Abu Laban talat med kluven tunga. I dansk media har man försökt att ge ett moderat intryck, samtidigt som man i arabisk media inte snålat på krutet så att säga. Bland annat vad gäller inställningen till bojkotten av danska varor, där Ahmed Akkari visat upp två helt olika ansikten.
Efter att de omtalade karikatyrerna publicerades i Jyllands-Posten utan att särskilt mycket hände, åkte de båda tillsammans med andra islamister till mellanöstern för att få lokala religiösa ledare att uppvigla massorna. Med sig hade man, förutom bilderna, också en bild på en fransk EU-kommissionär med en grisnäsa. Man hävdade att även detta var en bild som skapats för att häckla Muhammed.
Man fick som man ville, den islamiska världen rasade och bojkott av danska varor inleddes. Akkari & Co hade sett till att tillfoga det land som tagit emot dem med sina västerländska värderingar och låtit dem utöva sin religion i fred, enorm skada.
Extremisterna, som utgör en liten, men inte obetydlig, del (enligt Nasr Khader, folketingsledamot för socialliberala Radikale Venstre, 10-15%) av Danmarks, och förhoppningsvis också världens, muslimer, fick dock som tur var inte stå oemotsagda i den muslimska debatten. Nasr Khader gick till hårt angrepp mot Akkari och Laban, och bildade sitt nätverk för moderata muslimer. Ett försök att ställa till rätta den skada extremisterna tillfogat den stora massan av Danmarks muslimer. Ett försök att återupprätta muslimernas heder och ta tillbaka debatten från ett fåtal religiösa fanatiker. Så här skriver man på sin hemsida:
Naturligtvis tolererades inte detta av extremisterna, som mötte Khaders initiativ med hat.
Dokumentären:
Det är mot bakgrund av detta jag ikväll alltså såg dokumentären De danske imamer på TV2. TV2 har lagt ut den på sin sajt, men tyvärr kan du som befinner dig utanför Danmarks gränser inte se filmen online pga. rättighetsskäl.
I dokumentären visade extremisterna i Islamisk Trossamfund sitt rätta jag. Deras lögner (bl.a. om att man på resan i arabvärlden påstod att man var företrädare för alla Danmarks muslimer, när man i själva verket företräder en ganska liten grupp) blottlades, liksom Abu Labans samröre med en av världens största terrorister, Omar Abdel Rahman, som låg bakom bombattentatet mot World Trade Center 1993.
Det mest omtalade inslaget i dokumentären är ju annars Ahmed Akkaris snack om att spränga Nasr Khader i luften, fångat med dold kamera. Detta blev droppen som fick bägaren att rinna över i det svåra fallet Akkari, som nu slutligen tvingats lämna posten som talesman för Islamisk Trossamfund. Det är en välsignelse att förhoppningsvis slippa se hans lismande och dubbelspelande i TV framöver.
Vi fick även veta från en anonym aktivist i organisationen, filmad med dold kamera, att man i Islamisk Trossamfund bekänner sig till salafismen - en fundamentalistisk sunnimuslimsk gren.
Avslutningsvis:
När organisationer som Islamisk Trossamfund får sätta tonen i debatten blir resultatet desintegration och ökade klyftor i världen mellan muslimer och kristna. Högerpopulister som det lösa folket i Dansk Folkeparti, extremer åt andra hållet, får vatten på sin kvarn och tillåts genom den aversion som vanliga danskar känt för Ahmed Akkaris och Abu Labans smutsiga hantverk att driva sin hatets retorik hårdare än vad som varit fallet annars. Resultatet blir en ond cirkel som, om det vill sig riktigt illa, leder till ett rent religionskrig, en clash of civilizations.
Hur motverkas detta? Naturligtvis genom att demokratiska, upplysta krafter på båda sidor inte visar någon som helst tolerans mot hatets megafoner. I Danmark är det bara Radikale Venstre som klarat av att visa vägen mot ökad förståelse och harmoni. Nasr Khaders initiativ för moderata muslimer i kombination med den tydliga, konfrontationistiska taktiken gentemot Dansk Folkeparti är rätt väg att gå.
Med dessa löst sammansatta kommentarer tackar jag för ikväll. Hej.
En sammanfattning:
Under hela Muhammedkrisen har grupperingens främsta företrädare, talesmannen Ahmed Akkari och ledaren Abu Laban talat med kluven tunga. I dansk media har man försökt att ge ett moderat intryck, samtidigt som man i arabisk media inte snålat på krutet så att säga. Bland annat vad gäller inställningen till bojkotten av danska varor, där Ahmed Akkari visat upp två helt olika ansikten.
Efter att de omtalade karikatyrerna publicerades i Jyllands-Posten utan att särskilt mycket hände, åkte de båda tillsammans med andra islamister till mellanöstern för att få lokala religiösa ledare att uppvigla massorna. Med sig hade man, förutom bilderna, också en bild på en fransk EU-kommissionär med en grisnäsa. Man hävdade att även detta var en bild som skapats för att häckla Muhammed.
Man fick som man ville, den islamiska världen rasade och bojkott av danska varor inleddes. Akkari & Co hade sett till att tillfoga det land som tagit emot dem med sina västerländska värderingar och låtit dem utöva sin religion i fred, enorm skada.
Extremisterna, som utgör en liten, men inte obetydlig, del (enligt Nasr Khader, folketingsledamot för socialliberala Radikale Venstre, 10-15%) av Danmarks, och förhoppningsvis också världens, muslimer, fick dock som tur var inte stå oemotsagda i den muslimska debatten. Nasr Khader gick till hårt angrepp mot Akkari och Laban, och bildade sitt nätverk för moderata muslimer. Ett försök att ställa till rätta den skada extremisterna tillfogat den stora massan av Danmarks muslimer. Ett försök att återupprätta muslimernas heder och ta tillbaka debatten från ett fåtal religiösa fanatiker. Så här skriver man på sin hemsida:
Følgerne af de mest omtalte tegninger, over hele kloden - i mands minde, har forskrækket os allerede den første dag. Specielt de af os, som har en moderat muslimsk baggrund, hvis tankesæt ikke er anderledes fra resten af den danske befolkning, følte, at vi var nødt til at komme på banen, så den brede offentlighed fik indblik i, at de mest råbende, radikale kræfter indenfor den muslimske verden ikke repræsenterer samtlige muslimer.
Vores bestræbelser skal, som ringe i vande, sprede sig blandt alle befolkningsgrupper, for at modvirke at der graves dybere grøfter forskellige grupper imellem.
Vi er som borgere i dette land meget bekymrede for, hvad fremtiden kan udvikle sig til, såfremt vi ikke formår at etablere en frugtbar dialog mellem de forskellige befolkningsgrupper. Specielt de unge vil glide væk mellem vores hænder, hvor de vil blive nødt til at opsøge alternative identiteter, for at gøre sig gældende. Denne oppositionelle holdning vil udgør udgør en potential fare for indre som ydre uro i det fremtidige Danmark.
For at kunne have dialog, skal vi være etablere "værktøjer" som oplysning, foredrag, undervisning, forskning m.v.
Hensigten med oprettelsen af dette netværk er ikke at agitere for den muslimske religion, men at give den danske offentlighed mulighed for at høre den anden side af Islam, som trods alt udgør langt hovedparten af folk, som bekender sig til Islam.
Både bestyrelsen og medlemmerne af støttekomiteen består af folk fra alle aldre, forskellige folkeslag, religiøs ståsted, sprog og etnisk tilhørsforhold.
Vigtigste fællesnævner hos os alle er, at vi har demokrati som den ufravigelige grundpille i vores verdensopfattelse, samt sekulær tilgang til samfundsstruktur.
Esbjerg, den 1.2.2006
Naturligtvis tolererades inte detta av extremisterna, som mötte Khaders initiativ med hat.
Dokumentären:
Det är mot bakgrund av detta jag ikväll alltså såg dokumentären De danske imamer på TV2. TV2 har lagt ut den på sin sajt, men tyvärr kan du som befinner dig utanför Danmarks gränser inte se filmen online pga. rättighetsskäl.
I dokumentären visade extremisterna i Islamisk Trossamfund sitt rätta jag. Deras lögner (bl.a. om att man på resan i arabvärlden påstod att man var företrädare för alla Danmarks muslimer, när man i själva verket företräder en ganska liten grupp) blottlades, liksom Abu Labans samröre med en av världens största terrorister, Omar Abdel Rahman, som låg bakom bombattentatet mot World Trade Center 1993.
Det mest omtalade inslaget i dokumentären är ju annars Ahmed Akkaris snack om att spränga Nasr Khader i luften, fångat med dold kamera. Detta blev droppen som fick bägaren att rinna över i det svåra fallet Akkari, som nu slutligen tvingats lämna posten som talesman för Islamisk Trossamfund. Det är en välsignelse att förhoppningsvis slippa se hans lismande och dubbelspelande i TV framöver.
Vi fick även veta från en anonym aktivist i organisationen, filmad med dold kamera, att man i Islamisk Trossamfund bekänner sig till salafismen - en fundamentalistisk sunnimuslimsk gren.
Avslutningsvis:
När organisationer som Islamisk Trossamfund får sätta tonen i debatten blir resultatet desintegration och ökade klyftor i världen mellan muslimer och kristna. Högerpopulister som det lösa folket i Dansk Folkeparti, extremer åt andra hållet, får vatten på sin kvarn och tillåts genom den aversion som vanliga danskar känt för Ahmed Akkaris och Abu Labans smutsiga hantverk att driva sin hatets retorik hårdare än vad som varit fallet annars. Resultatet blir en ond cirkel som, om det vill sig riktigt illa, leder till ett rent religionskrig, en clash of civilizations.
Hur motverkas detta? Naturligtvis genom att demokratiska, upplysta krafter på båda sidor inte visar någon som helst tolerans mot hatets megafoner. I Danmark är det bara Radikale Venstre som klarat av att visa vägen mot ökad förståelse och harmoni. Nasr Khaders initiativ för moderata muslimer i kombination med den tydliga, konfrontationistiska taktiken gentemot Dansk Folkeparti är rätt väg att gå.
Med dessa löst sammansatta kommentarer tackar jag för ikväll. Hej.
This is my, Gustav Lundblad's, political blog, written from a pragmatic (social) liberal perspective (vänsterborgerligt) with emphasis on democracy, federalism and development. I comment foreign and global political events as well as national and regional issues. My home in the world is the historical province of Scania and the Öresund region, something that I believe pervades more or less all of my writings.


0 Comments:
Post a Comment
Links to this post:
Create a Link
<< Home