De nya moderaterna

Sweden's old liberal-conservative right party Moderaterna has, since Fredrik Reinfeldt was put in charge in 2003, changed its neoliberal economic approach and turned left on the political spectrum. This has resulted in a massive momentum in the polls - the party, which gained just over 15% of the votes in the parlamentary election 2002, is measured to have support from 28.2% of all swedes in a recent survey from the opinion institute Sifo. In september it is time for parlamentary election again and Moderaterna looks to regain power along with their coallition partners in Alliance for Sweden after twelve years with Social Democratic rule. English summary at the end of the post.

Vi visste redan att alla svenskar är socialdemokrater. Nu har vi också fått lära oss att alla svenskar är moderater. Eller nya moderater, som det kallas. Det är genom ett test på partiets nya hemsida som vi får veta.

Här summeras testets 10 påståenden. Håller du med om dessa, håller du med nya moderaterna!

1. Det ska alltid löna sig att arbeta.
2. Skolan och vården är viktigare än bidragssystemen

3. Man ska ha rätt att känna sig trygg
4. Skolans viktigaste uppgift är att lära ut kunskap
5. Utan småföretagarna stannar Sverige
6. Sverige ska vara ett land för alla - inte bara för några
7. Det är viktigt med forskning och högre utbildning
8. Skolelever har rätt att mötas av respekt
9. Alla ska få vård när de behöver det
10. Brottslighet ska bestraffas

Kontroversiella, de där nya moderaterna...

Låt oss bortse från testet för en stund. De gamla moderaterna, ett parti förknippat med Bo Lundgren och andra humorbefriade gubbar i glasögon, behövde reformeras. Detta insåg dess nye kanslichef Anders Borg och partiledare Fredrik Reinfeldt och kretsen kring dessa. Den gamla nyliberalismen med konservativ högerkrydda var inte särskilt attraherande för vanligt folk och man bytte spår. Resultatet blev inte bara nya moderater, utan kanske blev man också nya socialdemokrater. Arbetsrätt, välfärd och slopade krav på enorma skattesänkningar. Ideologin har spelat liten eller ingen roll i kursomläggningen - ändamålen helgar medlen och makten hägrar. Men det är ett högt spel som spelas. Fallet blir tungt om sossarna tar fjärde raka 17 september.

FOKUS beskriver den svårgreppade partiledaren Fredrik Reinfeldt i nummer 10 som bör finnas i handeln åtminstone t.o.m. måndagen. Vad vill den gamle nyliberalen som 1992 kallade svenskarna "mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd"? Få eller ingen av de moderater som FOKUS talat med verkar veta mycket mer än att det är makten som hägrar mer än något annat:

"Den röda linjen i resonemanget ör att Reinfeldts i sin politiska karriär har anpassat sig efter opinionen, snarare än förändrat den.
- Det enda jag kan komma på som Fredrik vill är att vi ska komma i regeringsställning. Nu ligger fokus bara på det. Han tar inte strid för de förändringar i arbetsrätten som varit vår vision, säger Patrik Norinder."

En person i partitoppen säger till FOKUS i samma artikel att "Ärligt talat kan jag inte komma på någonting han vill utom makten". Det lutar alltså åt att valet inte bara kommer att stå mellan två socialdemokratiska partier, utan också två socialdemokratiska partiledare.

Jag ska dock inte sitta här och klanka ner på principlösheten i de nya moderaterna - insikten om nyliberalismens verklighetsfrånvändhet och det faktum att den är fullständigt ointressant och tämligen skrämmande för den vanliga människan bör applåderas. Men samtidigt blir ju den politiska debatten så mycket tråkigare när ideologiska principer frångås och valet i mångt och mycket blir ett personval mellan två statsministerkandidater med liknande politiska program.

"Reinfeldt (är) en politiker i sin tid, i gott sällskap med Göran Persson. Opinionsundersökningar har blivit ett centralt arbetsredskap. Politikerna har blivit mindre av agitatorer som försöker bilda opinion och mer av opinionsförsäljare som granskar mätningar för att ha ett budskap som matchar folkviljan, menar statsvetarna."

Det här med triangulering är ganska fantasilöst, men det kommer att visa sig vara mycket effektivt. Hur ska den socialdemokratiska propagandamaskinen, rutinerad vår- och sommarspurtare, lyckas hämta in den borgerliga ledningen när man ställs mot en ljusblå klon (i den pågående kampanjen är det så bokstavligt talat) av sig själv?

English summary:
Moderaterna's left wing shift is puzzling. The party's leader, Fredrik Reinfeldt, profiled himself as a harsh critique of social welfare in his 1992 book Det Sovande Folket. The change and adaption to socialdemocratic policies, has raised doubts on what he really wants. Just like in the case of prime minister Göran Persson power itself rather than how to use it seems to be the driving force. The swedes are happy with the welfare state and the construction of the social democrats and Reinfeldt and his friends in the party has realized that in order to dramatically increase the probability to win back power, an adaption to a more realistic policy was necessary. While I welcome this, I think that it is said that the election will be more about personal qualities than ideology.