Det här var en HIF-match som förde tankarna till Conny Karlssons vinnarmaskin. Och det var just den som senast gav HIF en seger med tre måls marginal på bortaplan – för ganska exakt tre år sen borta mot Åtvidaberg (0-3).

Hur gick det till? För det första hade HIF flyt och man hade domaren med sig. Men flytet kom av en anledning. HIF nötte på och när man tog ledningen jag man vidare för fler mål, det blev aldrig säckförsvarssjukan som vi såg mot Öster förra veckan. HIF hade koncentration i avslutsmomenten medan Norrköping såg ut ungefär som HIF i Växjö. Det rakare 4-4-2-spelet gjorde att tempoproblemen från de senaste matcherna undveks.

Och så var ju Ardian Gashi tillbaka.

Han missade de tre senaste matcherna och då gick det som det gick för HIF.

HIF med Gashi på plan i årets allsvenska: 7-1.Grinta. Gashi.

Samtidigt tappade Elfsborg poäng på nytt och trots HIF:s problem är regerande mästarna, liksom mina guldfavoriter Häcken, tre poäng bakom di röe. AIK ytterligare två poäng efter.

Krönika om matchen här: Lundblad: HIF är ett vinnarlag igen.

Hammarbys vecka: 0-0 i Superettanpremiären borta mot Ljungskile förra helgen, 1-1 idag hemma mot IFK Värnamo.

AIKs vecka: 0-0 i Friends Arena-premiären mot Syrianska, Uppdrag Granskning i onsdags och idag 0-1 borta mot Åtvid.

Djurgårdens vecka: 0-1-underläge i måndags mot Mjällby och så kastas det där päronet in. Idag 0-4 borta mot Häcken.

Kommentar: Såg inte AIK:s match idag, men mot Syrianska förra veckan: Statiskt spel och stora svårigheter att skapa målchanser. Dessutom var man sårbara för kontringar mot ett Syrianska som knappast har en av allsvenskans främsta offensivuppställningar. Dunderbottentippade Syrianska kunde faktiskt vunnit matchen, även om även AIK hade en del farligheter i den första halvleken. Efter två poäng på första tre matcherna går AIK in i en jobbig period där det redan nu, i fjärde omgångens hemmamatch mot Malmö FF, kommer att talas om “måstematch” för att “haka på i guldstriden”.

Och det är kanske inte helt fel: Vinner MFF på onsdag är man redan åtta poäng före AIK.

Djurgården har inlett med 0-3 i Helsingborg, ett inkastat päron och avbruten match vid ställningen 0-1 mot Mjällby och idag alltså 0-4 mot Häcken. Magnus Pehrssons hopplöst ofärdiga bygge har alltså inte gjort mål i årets allsvenska (även om man gnetat sig fram till semi i Cupen, det ska man inte glömma). Man har visserligen haft problem med skador, men baserat på det jag sett (hela matchen mot HIF och halva mot Häcken) så fungerar man inte alls som lag betraktat. Produkten av de elva spelarnas kollektiva spel är så att säga mindre än summan av den individuella förmågan. Försvarsspelet ser dessutom virrigt ut.

Inte så konstigt, kanske – med tanke på spelaromsättningen. Oroväckande också att de tio bakom inte ens fått Erton Fejzullahu att göra mål i år – mannen som måste leverera för att Dif ska sluta inom topp 10, har inte gjort mål på fem tävlingsmatcher.

Difs säsongsinledning svart på vitt: 0-7 i målskillnad och 330 mållösa minuter sedan allsvenska premiären (med cupmatchen mot Dif inräknad). Hur länge varar tålamodet med manager Magnus Pehrsson?

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy

Newt Gingrich kollapsade, återuppstod, föll igen och de senaste dagarna har det varit dags för den senaste dramatiska vändningen i racet: The Newt Resurrection.

Efter svaga resultat i Iowa och New Hampshire såg Gingrichs möjligheter att bli president ut att vara historia. Men han kom trots allt in i South Carolina med ungefär 20% stöd från statens republikanska väljarkår, och till skillnad från i New Hampshire så visade sig hans negativa anti-Mitt-kampanjande fungera väldigt bra i The Palmetto State.

Efter New Hampshire såg Mitt Romney ut att vara oslagbar. Han ryckte åt sig en stor ledning i South Carolina och det såg inte ut att finnas något rimligt scenario där han skulle kunna tappa greppet om den republikanska presidentnomineringen. Viktigast: Det fanns ingen rimlig baneman i startfältet. Den 14 januari skrev The Fiscal Times:

Romney is clearly winning a feud with Gingrich that began in December before the Iowa caucuses and has become the most bitter fight in the selection of a Republican challenger to Democratic President Barack Obama in November’s general election.

In a question asked of Republicans and Democrats, the poll found South Carolina voters would favor Romney over Obama by 46 percent to 40 percent. Asked who they would choose if the nomination contest were solely between Romney and Gingrich, 62 percent of Republicans picked Romney and 30 percent went for Gingrich.

Senior Republican figures and business executives have berated Gingrich for painting multi-millionaire Romney as a ruthless corporate raider. Many Republican voters are also turned off by the attacks, highlighted in a video documentary produced by a funding group that backs Gingrich. “I think those attacks are misguided. The process of any economy has long been one of creative destruction. Some things grow and some things disappear,” said Steve Matthews, a lawyer from Columbia, South Carolina, who plans to vote for Romney.

Detta skrevs alltså lördagen den 14 januari, för åtta dagar sedan. Och idag, söndagen den 22:e, har Newt Gingrich precis sopat banan med Mitt Romney i South Carolina.

40% av rösterna mot 28% för Romney, och enligt CNN:s vallokalsundersökning: en total knockout för Gingrich, med vinster över hela linjen i nästan alla väljargrupper.

Viktigast är kanske att Romney varken slår Gingrich bland väljare som tycker att ekonomin är viktigast eller att det viktigaste är att besegra Barack Obama – hans kampanjs två tyngsta selling points.

Vad är det egentligen som hänt? Enligt min bedömning står förklaringen till omkastningen att finna i tre orsaker: 1) Newt Gingrichs starka insatser i veckans bägge debatter. 2) Mitt Romneys bakgrund i Bain Capital, debatten kring hans förmögenhet och skatter, och hans “I like to fire people”-kommentar. Detta skadar både hans trovärdighet som potentiell valvinnare mot Obama, och hans trovärdighet som jobbskapare – framför allt i en stat som South Carolina med mer än 10% arbetslöshet. 3) Newt Gingrich negativa kampanjande har trots allt (se citatet från The Fiscal Times ovan) fungerat. Han har presenterat Romney som en “Massachusetts moderate” och lyckats med att sätta hans bakgrund i näringslivet i dålig dager.

Nu sitter vi på nytt med ett helt öppet primärvalsrace. Frågan är: Hur mycket skada kan Gingrich tillfoga Romney utanför södern? Han har trots allt varit långt efter Mitt i Iowa och New Hampshire. Och hur stor nackdel kommer han att ha av sin underlägsna  kampanjorganisation?

En annan fråga är: Vilken roll kommer Rick Santorum att spela framöver? Trots att Gingrich samlade en mycket stor andel av de mest konservativa väljarna, så gjorde Santorum ändå ett helt OK resultat (17%). Med tanke på att Newt Gingrich har en förmåga att göra bort sig med jämna mellanrum så kan det nog vara vettigt för Santorum att hänga med ett tag till, och fortsätta sitt försök att bli den siste “anti-Mitt-kandidaten”.

Beklagar för övrigt lågfrekvent bloggande på sistone, har haft mycket att göra i arbetslivet.

Intressant. Andra bloggar om: politik, USA, USA-valet, Republikanerna, South Carolina, Mitt Romney, Newt Gingrich

En ännu kortare motivering kan jag ge här: Jon Huntsman är den mest frihandelsvänliga kandidaten, han har ett moderat, borgerligt, temperament, decentralistiska impulser, han vågar säga det som är rätt även om det avviker från partilinjen, han är inte rädd att samarbeta över partigränserna, har ett intressnant reformprogram för att rensa upp i den korrupta kongressen, samt en stabilt borgerlig skattepolitik.

Läs artikeln här: Obamas förre ambassadör kan bli en förträfflig president.

Hur går det då inatt i New Hampshires primärval? I morse skrev jag om en svagt positiv trend för Huntsman i opinionsmätningarna i New Hampshire, och den bilden har förstärkts i dagens polls – det är praktiskt taget dött lopp mellan Ron Paul och Jon Huntsman just nu. Och med den starka medvind som han faktiskt tycks ha med sig in på valdagen, så tror jag faktiskt att Huntsman gör en Rick Santorum och slutar tvåa bakom Mitt Romney.

Hur mycket medvind kan betyda för valresultatet visar väl inte minst Rick Santorums andraplatsfinish i Iowa, och John McCains seger i New Hampshire för fyra år sedan – då han vida överträffade opinionsmätningarnas prognos.

Romney har haft en tuff avslutning på sin New Hampshire-kampanj, och jag gissar att han kommer att underprestera,  (det vill säga, inte vinna så klart som man trodde för några dagar sedean) vilket öppnar upp det republikanska racet något mer inför fortsättningen. Om Newt Gingrich når hyfsat stöd, kan han få med sig medvind in i South Carolina, och ge Romney en riktigt tuff match där. Rick Santorum? Nja. New Hampshires väljarkår är inte hans, och nog känns det som att hans vind i segeln mojnat lite sista dagarna.

Resultatgissning:
Romney 34%
Huntsman 23%
Paul 20%
Gingrich 14%
Santorum 7%
Perry 1%
Roemer 1%

Intressant. Andra bloggar om: politik, USA, USA-valet, Republikanerna, New Hampshire, Jon Huntsman

Amerikanska Nyhetsanalyser rapporterar om ett par mindre gaffes: Romney gör några klumpiga uttalanden. Efter en lugn lördagskväll i ABC News debatt, fick han problem i söndagseftermiddagens Meet The Press-debatt. Och Newt Gingrich fortsätter att angripa Romneys tid vid Bain Capital och säger att han är en “Massachusetts moderate” – mest av allt visserligen för att skada honom i South Carolina, som har primärval den 21 januari.

Inget av detta kommer att indra Mitt Romney från att vinna New Hampshires primärval natten mot onsdag. Problemet för Romney, som under hela primärvalssäsongen haft en stor ledning i staten, är att han måste vinna stort för att få någon medvind med sig in i South Carolina. De två opinionsmätningar som släpptes på måndagen, gjorda lördag-söndag, pekar på en klar nedgång i stödet för Romney.

I PPP:s mätning når han 35%, och i Suffolks 33% – att jämföra med RealClearPolitics-genomsnittet som för någon dag sedan visade hans stöd runt 41%.

Samtidigt kan man också notera en svag positiv trend för Jon Huntsman och Newt Gingrich, och är det något som Romney ska vara rädd för så är det scenario där han själv slutar med ett valresultat om 30-35%, samtidigt som Huntsman eller Gingrich överraskar positivt, slår Ron Paul, och slutar tvåa med runt 20%. I så fall är det en vingklippt Romney som står inför tuffa tio dagar i South Carolina. Framför allt om han ställs mot en “pånyttfödd” och stridslysten Newt Gingrich i den konservativa sydstaten.

Missa inte heller Walter Shapiros artikel om bristen på entusiasm i årets New Hampshire-primärval: This Is The Most Boring New Hampshire Primary Ever.

Ser även att Dagens Nyheter har en ganska bra redogörelse av läget inför valet: Bara en storseger räcker för Romney.

Intressant. Andra bloggar om: politik, USA, USA-valet, Republikanerna, New Hampshire, Mitt Romney

I min prognos igår natt gissade jag på Santorum-vinst, men underskattade Romney. Resultatet blev (med min prognos inom parantes):

1. Mitt Romney, 25% (20%)
2. Rick Santorum, 25% (25%)
3. Ron Paul, 21% (21%)
4. Newt Gingrich, 13% (12%)
5. Rick Perry, 10% (11%)
6. Michele Bachmann, 5% (8%)
7. Jon Huntsman, 1% (2%)

Segern till trots så hade Romney höjt insatserna i veckan innan valet genom att förutspå seger, och därför tycker jag inte egentligen att segern säger så mycket. Han har fortfarande 75% av de republikanska väljarna mot sig och trots fyra års i det närmaste konstant valkampanj och favoritstatus, så slog han inte ens sin Iowa-notering från 2008: 25,2% (Han fick 24,6% igår).

Annars var den stora grejen såklart att Rick Santorums sena, sena, surge, fortsatte in i valet. Åtta röster från seger är såklart en jätteframgång för Santorum, som var helt uträknad för bara tre veckor sedan. För att krydda det så höll den socialkonservative Santorum ett värderingsladdat segertal som jag tycker var riktigt, riktigt, bra:

Han anknyter till sina arbetarklassrötter och historien om hans gruvarbetar-farfar som invandrade från Italien, ger hans kandidatur en väldigt tilltalande personlig touch som jag tycker att Mitt Romney saknar. Kandidat Rick Santorum har den där berättelsen som framgångsrika kandidaturer har.

Att han sedan propagerar mot frihandel är ju en annan sak…

Hur länge räcker hans socialkonservatism och blue-collar-fokuserade retorik i det här racet? Ja, kanske inte så länge. Han har ännu inte fått möta den där mediatvätten som alla uppstigande kandidater får göra, och i hans förflutna som Pennsylvania-senator finns mycket för de andra kandidaterna att peka på.

Han har, mig veterligen, långtifrån samma frapperande bagage som Newt Gingrich, eller ens Ron Paul och Mitt Romney, men Rick Santorum är en George W Bush-republikan i en tid då George W Bush-republikaner inte är populära i republikanerna.

Han har varit en stor fan av välfärdssatsningar och federala utgifter överlag, och kan med sina lobbyistkopplingar lätt målas upp som urtypen av en Washington insider.

Men vid något tillfälle i det här racet kommer det att kvarstå ett konservativt alternativ till Mitt Romney, och det gäller för Santorum nu att försöka överleva längre än Newt Gingrich och Rick Perry.

Dessa båda slutade förresten fyra och femma i Iowa. Och höll ganska olika typer av tal…

Medan Newt Gingrich framstod som bitter och mest verkar stanna kvar i racet för att underminera Romneys chanser som hämnd för dennes negativa reklamkampanj i Iowa (inte första gången Newt visar sina dåliga sidor och vilken direkt horribel kandidatur han driver), sade Rick Perry att han skulle åka hem till Texas för att “tänka över” sin kandidatur.

Sådant brukar ju innebära att man är på väg att dra sig ur, men istället var det Michele Bachmann som på onsdagen avbröt sin kampanj, medan Rick Perry reste till South Carolina för att fortsätta sitt försök att bli president. Tydligen ska de Texas-donatorer som göder hans kampanj övertalat honom att fortsätta.

Jag vill inte räkna ut Perry än. Han har fortfarande pengar kvar i kampanjkassan och ifall Newt Gingrich inte gör bra ifrån sig i New Hampshire (som Perry inte verkar bry sig om att kampanja i), så har han faktiskt en chans att slå Romney i South Carolina.

Fem dagar kvar nu till New Hampshires primärval!

Intressant. Andra bloggar om: politik, USA, USA-valet, Republikanerna, Iowa, Rick Santorum, Mitt Romney