About a year has passed since Oxford boys Supergrass released their sixth studio album Diamond Hoo Ha. Providing a rougher and less sophisticated sound than its predecessor (2005′s Road To Rouen), Diamond Hoo Ha felt as a sign of Supergrass returning to the fantastic form of 2002′s Life On Other Planets.

The britpop veterans (Note: singer Gaz Coombes was born as late as 1976) delivered an album that started out as a big sucker punch in the face, continued to provide top class 2000s britpop – but the high class faded a bit towards the end.

Opening track and lead single Diamond Hoo Ha Man featured one of the most exciting bass lines I’ve ever heard, and it was followed by the rough Bad Blood (about a late night out in Reykjavik). Supergrass sounded dirtier than ever before. Tracks #3 and #4, the stomping glam rocking Rebel In You and the exciting and endangering When I Needed You (featuring a rememberable guitar solo), were among the band’s top 10 songs ever. The first six songs on the record (tracks #5 and #6 being 345 and The Return Of Inspiration) were… inspiring and together they constituted a block of songs that can’t be matched by many rock n roll albums in world history.

I wouldn’t like to say that the second half of the album is weak in any way, but certainly they didn’t reach the same astronomous levels as the opening numbers. Some of them (such as Ghost Of A Friend and Rough Knuckles) were, while being decent songs, sounding more Road To Rouen than Life On Other Planets. And that was not positive in my book.

Still, the final parts didn’t make Diamond Hoo Ha a poor record. It was LOUD, glammy and stirring – a great rock n roll album that could have been a classic if it had ended in the same manner as it began.

VERDICT: 8/10

Best tracks: Rebel In You, When I Needed You, Diamond Hoo Ha Man, Return Of Inspiration
Spotify Link

Mr Väsby på besök i helgen och födointaget blev därefter.

Fredag: Gröt, Ryggbiff med pommes och Kebabtallrik
Lördag: Big Mac&Co med plusmeny, Några pizzaslicer
Söndag (hittills): Gröt

Men 0-0 i Porto smakade.

Plugghelg detta, vid norra Öresunds kust. Det är storm, jag sitter inlåst i en vindpinad kåk. Ytterst spännande intellektuell förkovring: Tentaplugg, basic accounting.

———-

Ett par mil härifrån, i Ängelholm, har Rögle ikväll tagit ytterligare ett steg mot Elitserien 2009/2010. 5-1 på ett inför Kvalserien väldigt hypeat AIK satt fint.

Men det är inte över. På något sätt. Kvalserien har börjat bra, men nu väntar dubbelmöte mot luriga SSK, och vid dubbla förluster så kan upplösningen av kvalet utveckla sig till en mardröm. Man får hoppas att den insikten finns i truppen också.

———-

Hällde i mig en flaska Lucozade, den magnifika sportdrycken som såg dagens ljus första gången 1927 i Newcastle. Det smaugade, som vi säger söderöver.

———-

3-4 mot TFF tyder på att HIF även 2009 kommer att få tampas med sin vanliga sjukdom: Yrsel i mittförsvaret. Men Kungarnas Kung tryckte i alla fall in två. Alltid något.

———-

Baserat på de senaste veckorna; 4-0 på Bernabeu, 4-0 på Old Trafford och så dagens 5-0 hemma mot Villa: Nog är Liverpool världens bästa lag just nu?

———-

Annars är det härligt med den fantastiske figuren Daniel Nannskog i Portugal-truppen. Har ni sett detta SVT-reportage? Vilken lirare!

I övrigt: Lite avvaktande start för Per Zetterberg som expert i SVT. Men det kan nog bli bra på sikt, han verkar rätt skarp.

God natt!

——–

Läs även andra bloggares åsikter om kvalserien, Rögle, HIF, Per Zetterberg

Britpop at its best: Dodgy, a quite early britpop act, who used to be supported by Oasis in the early 90s. This clip is from the Phoenix Festival ’96. The song is In A Room, from the fantastic album Free Peace Sweet (1996).

Tämligen utpumpad efter en ganska tuff futsalmatch i Lundakorpen. Förlust 2-5 blev det, men vi gjorde en oerhörd laginsats. Malmömannen i målet gjorde den ena svettiga räddningen efter den andra, och vår 0-0-taktik kunde mycket väl burit frukt, även om siffrorna rann iväg lite på slutet.

—

På TV:n: Aalborg-Manchester City. Dansk TV2. Högklassiga kommentarer från Flemming Toft. 2-0 hade City med sig från sin hemmamatch, men trots det svåra utgångsläget gav jyllänningarna inte tappt. Efter en lång period av press mot Shay Givens kasse lyckades man först göra 1-0 med 10 kvar (fantastiske Luton Shelton), och sedan få in 2-0 på tilläggstid.

Förlängningen blev sedan mållös, och tyvärr räckte AaB inte till i straffläggningen. Detta trots en fantastisk chippstraff signerad Siyabonga Nomvethe. Kapten Augustinussen och Luton slog varsin ganska mjäkig straff, och en fantastisk Europaresa nådde sitt slut. Bittert. För vi kan säga så här: Det var närmare 3-0 än 2-1.

—

Kryss på Old Trafford, seger mot Celtic och kryss mot Villarreal. Aalborg slutade trea i sin Champions League-grupp, och gick därmed in i UEFA-cupens 16-delsfinal. Motstånd där: Deportivo La Coruña. Galicierna kördes fullständigt över hemma på Energi Nord Arena (3-0), och totalt slutade dubbelmötet 6-1. Sedan blev det alltså respass för Aalborg, men lagets europeiska cupsaga är nog den mest framgångsrika och spektakulära (man hann med att få 3-6-spö mot Villarreal på El Madrigal) något skandinaviskt lag gjort sedan Rosenborgs glansdagar på 90-talet.<

Och det är ingen slump att det är ett lag från Superligaen som står för de skandinaviska framgångarna. Fotbollen som spelas i Danmark är numera på en helt annan nivå än den allsvenska lervälling som vi sväljer, med hull och hår, år efter år. Tänk er ett allsvenskt lag som mot europeiskt motstånd av City-klass trillar boll på sådant sätt som AaB gjorde ikväll – fenomenet existerar inte. Eller ja, det är i alla fall mycket sällsynt (låt oss inte glömma HIF:s fantastiska UEFA-cup-äventyr förra vintern).

Det danska receptet: Marknadsmässiga lösningar, moderna arenor och, framför allt, artistskatten som gör att utländska spelare kan erbjudas helt annan lön än i Sverige. Allsvenskan är i nuläget mil bakom. Våra topplag kan på intet sätt konkurrera med FCK, BIF, OB, AaB, FCM och andra.

Ett problem? Nja, jag vet inte. Allsvenskan underhåller ändå, trots sin låga kvalitet, och som Øresundsmedborgare gläds jag enormt över Superligaens framgångar.

—

Läs även andra bloggares åsikter om UEFA-cupen, Aalborg, Manchester City, fotboll

Nog är Sportbladets Mats Wennerholm lite väl tidigt ute med att räkna bort Leksand (som ikväll förlorar i Stockholm) från Elitserien 2009/2010? Visst ser läget inte jättepositivt ut för MIF-dödarna från Dalarna, men det är trots allt sju matcher kvar och förra året tog sig Rögle upp i Elitserien trots tre förluster på de fyra första matcherna.

I det läget var det väldigt många som räknade bort Rögle. Dessa blev kraftigt motbevisade efter Rögles våldsamma slutspurt som initierades av två enkla segrar mot Västerås. För Leksands del väntar nu hemmamatch mot Växjö och sedan dubbelmöte med just Västerås.

Vis av erfarenheten säger jag: Än är ingenting avgjort i Kvalserien 2009.

Uppdatering: I ett nytt inlägg skriver Wennerholm att man faktiskt inte alls ska räkna bort Leksand.

Stumbled upon an interesting debate (in which I am participating) about FC Internazionale’s Zlatan Ibrahimovic’s performances in the Big Matches, over at The Offside: What Is Zlatan Ibrahimovic’s Problem?. Providing evidence in the form of Ibrahimovic’s mediocre goal record in the Champions League knockout rounds and at the FIFA World Cup, Daryl is proposing that Ibrahimovic in fact may be a “big game bottler”.

I’ve heard this reasoning before, especially concerning his performances for the Swedish national team, and I think that it is based upon a quite weak argumentation. His World Cup record is obviously not the best, but it should be remembered that he was only a little-used substitute in Japan 2002, and that he was affected by his thigh problems in Germany 2006.

At the European Championship, as well as in important qualification matches, he has often delivered. In seven matches in Portugal 2004 and Austria/Switzerland 2008, he has scored four goals, out of which three were of crucial importance.

Also, as Brian notes in the debate, the theory implies that there are no Big Matches in the Serie A and Coppa Italia, where he has continously delivered in important clashes with Milan, Juventus and Roma.

What about the Champions League then? Well, the facts here might look harder to dismiss. But from my perspective, I wouldn’t say that Ibrahimovic in any way was mediocre or underperforming in the recent ties against Manchester United. The problem here is more related to his team – his mates in Inter’s offensive line-up is unfortunately not good enough to provide a substantial chance of prospering against teams like Man U (or Liverpool in last year’s Champions League). Also, it could be argued that the margins were simply not on Ibra’s side in the matches against Manchester United – his finishes were flawless, and could just as well have provided him and Inter two or three goals.