Lucarelli och svensk inställning till vänsterextremism

Jakob Hellman är någon kuf som bor i Italien (Jag antar att han inte har mycket gemensamt med någon svensk sångare som var het typ 1992). Han har skrivit en väldigt bra och insiktsfull post om Paolo di Canios romerska hälsningar: Det är så jag hälsar på mitt folk

Det uppseendeväckande är att Livornos kommunistiske anfallsstjärna Lucarelli tydligen gjorde kommunisthälsning i samma match. Detta var faktiskt något nytt för mig, som följt det hela härifrån med mina supersvenska glasögon. Svenska medier fullkomligen frossade i den hemske di Canios högerhand. Om Lucarellis vänstra dito fick vi inget höra. Detta skulle vi kunna direkt härleda till någon form av svensk flathet inför vänsterextremism. Låt oss så göra.

Intressant är för övrigt att det rosa bladets röda penna Erik Niva skrev följande om di Canios högerhand:

Vad han än kallar hälsningen så har den becksvarta traditioner. Vad han än kallar sina åsikter så är de högerextrema. Vad han än kallar Lazio så är det en klubb med ovanligt stor andel fascistiska fans. Det är i det här sammanhanget som Paolo Di Canio sträcker sin högerarm. Det är som det är – om hela världen kallar en spade för ”en spade” så kan inte Di Canio kalla den för ”en bäver” och förvänta sig att någon tar honom på allvar. I samma ögonblick som han höjer sin arm så är han en fascist som gör en fascistisk hälsning till fascister. Och i det ögonblicket ska han bort från fotbollen.

Det "roliga" är, förutom att han är så melodramatisk, att han nog inte tycker likadant om Lucarellis kommunistfist. Jag vill t.o.m. minnas att han för ett par veckor sedan i en Sportbladet XL skrev en hyllning till Lucarellis "samhällsengagemang" och att fler borde vara som denne.

Tyvärr kan jag inte hitta denna artikel (tror att det publicerades på avdelningen BANK & NIVA) på aftonbladet.se, men någon som har pröjsat för Aftonbladet PLUS! får gärna hjälpa till med att hitta citatet i fråga.