Och som festen öppnade. Med den fanatiska hemmapubliken i ryggen i vad som kan ha varit nationens största stund, bjöd Angola på en klang- och jubelföreställning mot Mali. I 79 minuter.

Gamle räven Flavio var det som visade vägen med två mål i den första halvleken. Med god hjälp av uteblivet maliskt försvarsspel kunde han med precision nicka in bollen i nätmaskorna, båda gångerna utom räckhåll för målvakten Sidibe.

Och i paus var det fest på 11 november-stadion. Och framför min TV-apparat hade jag svårt att föreställa mig att Malis storstjärnor, som var ganska långt under isen i första halvlek, skulle kunna ens få med sig poäng från öppningsmatchen.

Men med inhoppande Seydou Keita fick man upp ångan något i början av den andra halvleken. Man såg inte lika orörligt och viljelöst ut som under den första akten, och efter en hörna fick Mamadou Diarra ett riktigt bra läge att kvittera. Hemmalagets Carlos Fernandes gjorde dock en riktigt fin räddning.

En matchavgörande räddning, vad det verkade. För strax därefter vräktes den duktige yttern Gilberto ner i straffområdet, och Angola fick straff. Mål och 3-0, genom samme Gilberto. Senare fick också lagets fixstjärna Manucho noteras i målprotokollet, efter en mer svårdömd straffsituation där Gilberto återigen tagits ner i straffområdet.

4-0, 15 minuter kvar, och allt lugnt. En ren drömstart på gång för hemmanationen. Det trodde även coach Manuel José och bytte ut både Gilberto och Flavio.

Malis 4-1-mål i den 79:e minuten (Seydou Keita), blev emellertid inte bara en tröst i en ganska värdelös malisk insats. Angola förblindades av ljuset från sin egen överlägsenhet och - slutade spela. Matchens sista minuter kommer att etsa sig fast i våra minnen för en lång tid framöver. Angolanerna glömmer nog dem aldrig. Och Malis folk gör det definitivt inte.

Seydou Keita, Frederic Kanouté och Mahamané Traoré visade att fotboll inte spelas över 90 minuter, utan ofta 94 minuter. 4-1 blev 4-4 på sex minuter och Mali stal med sig en poäng från en öppningsmatch där man egentligen inte förtjänade stoft. Angolas tre poäng blev en, och även om man fick sig en ordentlig läxa så kan Malis upphämtning såklart visa sig bli skillnaden mellan avancemang och tung besvikelse för bägge lagen.

Synd om Angola, men man får helt enkelt inte uppträda så nonchalant som man gjorde under sista kvarten - framför allt inte mot ett lag med så mycket individuellt kunnande som Mali.

Nu är frågan hur detta påverkar lagen psykologiskt. Angola ställs i nästa omgång mot förmodade slagpåsen Malawi. Med press. Nu MÅSTE man vinna.

Mali ska möta Algeriet, och ska man ha en chans mot de välorganiserade nordafrikanerna, klara för VM, måste man förbättra spelet ett par klasser. Anfallsspelet var fantasilöst och orörligt idag, och i defensiven var det alldeles för ofta hönsgårdsvarning. Kanske kan det faktum att man nu spelat en match tillsammans göra att organisationen förbättras till nästa match? Och naturligtvis: Man har den fantastiska upphämtningen i ryggen när man går in i nästa match.

Nämnas bör också ex-HIF:aren Adama Tamboura, som till största del hade en tuff dag i sin vänsterbacksroll. Angolanske högerspringaren Djalma gjorde lite som han ville på kanten denna kväll. Men Tamboura revanscherade sig med två perfekta inlägg på slutet. Det första assisterade Kanoutés snygga 4-2, och det andra ledde fram till det otroliga kvitteringsmålet.

******

På måndagen ser det ut att bara bli två matcher, då Togo efter tragedin i fredags verkar ha dragit sig ur turneringen (fast DN hävdar inatt att man kan återkomma). Algeriet möter Malawi på eftermiddagen (1445), och är storfavoriter mot det som kanske är turneringens svagaste lag. Defensiven är lagets främsta styrka, och man ska inte räkna med några stora siffror. Jag tippar 1-0.

Turneringens storfavoriter Elfenbenskusten går också in i turneringen med det som kanske är den mest imponerande afrikanska startelvan någonsin. På andra sidan står Burkina Faso, ett av turneringens mest spännande lag. Man gjorde en imponerande kvalinsats, men hade ingen chans mot gruppens suveräner - just Elfenbenskusten. I laget återfinns det afrikanska VM-kvalets skyttekung Moumouni Dagano, som får ta rollen som lagets största stjärna och profil. Det bör vara klasskillnad, och Burkina Fasos chans att ta sig vidare är nog att hålla siffrorna nere här, och sedan ta poäng mot Ghana. Tips: 3-1.

******

Läs även andra bloggares åsikter om afrikanska mästerskapen, Mali, Angola, Togo, Malawi, Algeriet, Elfenbenskusten, Burkina Faso

Making a little blog comeback here. I thought that it would be suitable to summarize the previous decade, so I decided to list the best songs of the 00s. Ended up with 22 lovely tracks. Enjoy!

1. OASIS - GO LET IT OUT (2000)
7th February 2000: The 90s took one last breathe - in the form of a single that was just as good as Oasis’ best numbers from their golden years. Packed with attitude, Go Let It Out swaggered along until Noel Gallagher’s final guitar solo finished off the track that topped an album (Standing On The Shoulder Of Giants) that rarely reached the same heights as Oasis’ previous works. Remember, “The right time is always now.”

2. KASABIAN - CLUB FOOT (2004)
The best new band of the decade entered the spotlight in style, with this unforgettable club anthem. Oasis meets the Happy Mondays. A substitute for a private army walking in the back of the listener.

3. ARCTIC MONKEYS - BRIANSTORM (2007)
The Arctic Monkeys managed to follow up their successful debut Whatever People Say I Am, I Am Not (2006), with the even better record Favourite Worst Nightmare. This, the first single off the album, was pure rock n roll. A classic.

4. MGMT - TIME TO PRETEND (2008)
The very definition of an Indie anthem, delivered straight from Brooklyn.

5. SUPERGRASS - RUSH HOUR SOUL (2002)
Of all the britpop stars of the 90s, Supergrass have done the best job in keeping their youth intact - and they still exist! During the 00s, they released three splendid albums, including 2002’s Life On Other Planets. The best track on it was this three-minute uptempo party single.

6. OASIS - THE SHOCK OF THE LIGHTNING (2008)
Written by Noel Gallagher, sung by Liam Gallagher: This single headlined the last (?) album (Dig Out Your Soul) involving the two brothers. The Shock Of The Lightning was a definitive statement - Oasis were back, almost as good as in 1995. It was a song crafted through the classic Oasis formula: Nonsense lyrics, loads of attitude, roaring guitars, hooks that you just couldn’t get off your brain; and everything underlined by Liam’s sneering vocals. After perfecting rock n roll music during two decades, Dig Out Your Soul and The Shock Of The Lightning was the perfect way for Oasis to (unintentionally) say goodbye in style.

7. THE KILLERS - WHEN YOU WERE YOUNG (2006)
The Killers’ two first albums were a salvation for American rock music. And their strange blend of Bruce Springsteen and britpop was perfected on this track. A diamond.

8. THE ENEMY - NO TIME FOR TEARS (2009)
It can probably be said that the lads from Coventry, hyped up by British music press after OK debut We’ll Live And Die In These Towns (2007), underachieved with 2009’s Music For The People. But the album contained at least one number that not only aspired to greatness - it was arguably the best song of the whole year. A powerful mid-tempo rocker, groovy and swaggering.

9. KENT - SOCKER (2002)
In terms of music, these Arctic latitudes doesn’t have anything better to offer than Kent. They never sounded more *pop* than on 2002’s album Vapen & Ammunition. This showdown with the celebrity culture and reality TV of the early 00s was the best of the pack.

10. MUSE - STARLIGHT (2006)
I would like to think that Muse is a silly band - but I can’t. Despite their symphonic arrangements and dark, sometimes over-pretentious, lyrics, I like them a lot. They are simply too good to dislike. Starlight is a dreamy number, bombastic and hopeful despite the apparent loneliness of the protagonist.

11. KASABIAN - I.D. (2004)
More attitude from Kasabian’s debut album, a record dubbed the best of the decade by Liam Gallagher.

12. BRUCE SPRINGSTEEN - THE RISING (2002)
Here, the Boss reunited with the E Street Band, for the first time on a studio album since 1984’s Born In The U.S.A. A strong and beautiful song, released in the wake of the 9/11 tragedy.

13. KAISER CHIEFS - OH MY GOD (2005)
The Blur of the noughties proved their quality with this pop masterpiece. Perhaps the britpoppiest moment of the decade? Lovely chorus.

14. PULP - BAD COVER VERSION (2001)
Jarvis Cocker and friends came back three years after the glorious 1998 release This Is Hardcore and proved that britpop in the noughties didn’t have to be a bad cover version of the real deal. Once again amazing lyrics from the Sheffield star.

15. THE VERVE - LOVE IS NOISE (2008)
It took eleven years for Richard Ashcroft, Nick McCabe and the others to return after their second disbandment (following 1997’s Urban Hymns). Love Is Noise was a quite unusual The Verve single, but the dance rhythms worked like a charm. Not a new Bittersweet Symphony, but better than most of what this decade had in store.

16. KENT - COLUMBUS (2007)
Kent went back to their more introvert roots during the last years of the decade, and released this electronic lowtempo masterpiece. Arctic city melancholy just creeps onto the listener.

17. ASH - POLARIS (2007)
Dramatic single by britpop survivors. Don’t really know why I like this song, but the melody is nice and I guess that the bombastic production hits some nerve inside.

18. SCISSOR SISTERS - DON’T FEEL LIKE DANCING (2006)
Well, I feel like dancing when I hear this song.

19. THE KILLERS -ALL THESE THINGS THAT I’VE DONE (2004)
I got soul, but I’m not a soldier.

20. IAN BROWN - STELLIFY (2009)
Who would’ve thought Ian Brown suddenly would come out with his best work in twenty years? The ex-Stone Roses man delivered the best pop single of the last year of the decade.

21. THE FRATELLIS - LOOK OUT SUNSHINE (2008)
During the latter part of the decade a new wave of more classicist indie rock bands emerged in the UK. The Fratellis was the best of the pack, and this tune is simply irresistible.

22. OASIS - STOP CRYING YOUR HEART OUT (2002)
Had to put this lennonesque ballad on the list. Released 17th June 2002, just in time for England’s World Cup exit vs Brazil. Stop Crying Your Heart Out became, with the help of the BBC, the soundtrack of goalkeeper David Seaman’s misfortunes and the country’s horrible loss. Other than that, it is an absolutely splendid song.

OK, that’s enough.

Another loss for Maradona’s Argentina, this time in Asuncion when Paraguay became the 10th country to qualify for next year’s World Cup. Nelson Haedo Valdez gave the home team the lead in the first half, and they were closer to 2-0 than Argentina was to equalizing.

Argentina is now placed 5th in the South American World Cup Qualification group, one point behind Ecuador, who won 3-1 away vs. high altitude colleagues Bolivia today. This means that they right now are set for a play-off against the 4th placed North American team.

Maradona’s desperation is obvious. His team doesn’t function in away matches - today’s loss was the team’s fourth consecutive, and in the last round of the qualification they face arch rivals Uruguay away from home. Uruguay is, after beating Colombia earlier this evening, one point behind 5th-placed Argentina. Judging by the latter’s away record, fans of the La Selección, must probably put their hopes in Argentina securing the 5th place already in the next round (the second last).

Maradona is failing. The Argentinian stars seem to play without a plan, organization is defence is weak, the attack is without movement and the team the team doesn’t create chances. You never get the feeling that there is a team on the pitch, it’s more like eleven individuals who happen to wear the same shirts.

A sign: When Maradona brought on 36 year old striker Martin Palermo (thereby ending a nine year absence from the national team) in the second half, he had used 64 players since he took over as manager ten months ago.

It could have been a winning move, though, Palermo was useful as a target man, and in the 94th minute Argentina got their chance to take a point when Palermo headed down a Gago cross inside the box. It was very close that catapulting defender Rolando Schiavi had connected to the ball and equalized. But he didn’t, and Schiavi’s (36 year old national team debutant), night ended in misery.

But as things looks now, Argentina will hold on to the 5th place and secure their World Cup spot through the intercontinental play-off. I doubt that Uruguay will take any points away on 4000 meters above sea level in Ecuador, who has found great form since Sixto Vizuete replaced Luis Suarez as manager. Coming from behind is also Colombia, but I doubt that they will take any points in Asuncion, where they play against Paraguay in the next round.

4. Ecuador 23
5. Argentina 22
6. Uruguay 21
7. Colombia 20

So, most likely, beating weak Peru at home, will be enough for Argentina reaching the intercontinental play-off. Question is, will it be with Diego Armando Maradona at the helm?

Noel Gallagher has officially left Oasis. Absurd news.

Let’s all make believe, that we’re still friends and we like each other.
Let’s all make believe, in the end we’ll need each other

“Min nya, fina klubb har en bättre startelva än min gamla på alla positioner”, säger Zlatan Ibrahimovic.

Låt oss se.

Inters troliga startelva:
————–Julio Cesar
Maicon-Lucio-Samuel-Zanetti
–Motta-Cambiasso-Muntari
————Stankovic
———-Eto’o—Milito

Barcelonas troliga startelva:
———-Valdes
Alves-Puyol-Pique-Maxwell
————Yaya Touré
———–Xavi—Iniesta
-Messi-Ibrahimovic-Henry

Offensivt råder det inga tvivel. Barcelonas främre kvintett är världens bästa, och med en offensiv mittfältare som Stankovic vinner man inte Champions League. Inters mittfält har noll kreativitet. Dock kommer firma Moratti/Mourinho sannolikt att värva en trequartista innan Serie A drar igång, kanske Real Madrids Wesley Sneijder (en spelare som heller knappast platsat på Barcelonas mittfält). Sen kan man också påpeka att Inter har det bättre ställt vad gäller prima puntas - Eto’o och Milito är två av världens fem-tio bästa målskyttar.

Bakåt är det dock en annan historia. Cambiasso är minst lika bra som Yaya Touré i den defensiva mittfältspositionen, och Inters backlinje är snäppet bättre än Barcelonas. Faktum är att båda Barcas ytterbackar på sistone figurerat som andraval till Inters dito - Alves är reserv till Maicon i landslaget och Maxwell värmde Inters bänk förra säsong. Målvaktspositionen? Julio Cesar är mil bättre än Victor Valdes, inget snack.

******

Läs även andra bloggares åsikter om Inter, Barcelona, fotboll, Zlatan, Zlatan Ibrahimovic

Elfsborg har fortfarande inte vunnit på naturgräs i årets allsvenska. Det är i sådant man får leta efter hopp inför kvällens extremt svåra allsvenska match på Olympia.

Eller så kan man hitta hoppet i att Lantz och Larsson är tillbaka.

För de kommer att behövas ikväll, framför allt Lantz blir viktig när Elfsborgs tre centrala mittfältare tuggar igång. Hoppas att han startar tillsammans med hårde Skulason på mitten, men det lär nog bli Bergholtz.

Tips: 1-1

Och när strålkastarna slocknat ska vi gå på gator röda och blå.

——-

Läs även andra bloggares åsikter om HIF, Elfsborg, Helsingborg, allsvenskan, fotboll

Det är en känsla som blir allt mer påtaglig. Idag får vi veta att man värvar Fiorentinas skicklige brassemittfältare Felipe Melo. Kanske sommarens tyngsta köp i Serie A.

Tidigare under Silly Season har man gjort klart med bland andra Fabio Cannavaro och Diego. Sedan tidigare har man en stark anfallsuppsättning med Iaquinta, Amauri, Trezeguet och Del Piero. Man har även namn som Buffon, Camoranesi, Sissoko, Zebina, Chielini och Legrottaglie att tillgå. Dessutom lurar unga intressanta spelare som Marchisio och Giovinco i bakgrunden.

Hungern efter en ligatitel borde vara stor i Turin och Inter, som kommit lätt undan tre säsonger i rad, får passa sig i år. Värvas även den intressante ytterbacken André Santos eller Fabio Grosso har Juventus ett lag som inte är långt efter Inters i slagkraftighet och bredd. Det som gör att Inter ändå måste ses som favorit är, förutom Juventus pendlande försvarsinsatser under förra säsongen, Zlatan Ibrahimovic. Serie A:s överlägset bästa spelare är skillnaden mellan lagen.

För Inter vill jag fortfarande se två till värvningar: En kreativ mittfältare - det är viktigast - och en mittback av klass. Nu snackas det om offensive mittfältaren Marek Hamsik från Napoli, och det känns intressant. Mycket bättre än den gamle Deco, en spelare på nedgång som var aktuell tidigare i sommar.

———

———

Läs även andra bloggares åsikter om Serie A, Inter, Zlatan Ibrahimovic, Juventus

…på vägen mot Trippeln…

Det blev till slut en ganska säker seger för HIF i dubbelmötet mot FC MIKA, även om Pär Hansson sattes på en del tuffa prov i dagens bortamatch (1-1). Nu väntar mer kaukasiskt motstånd i FC Zestafoni, och det är kanske inte framför allt motståndarlaget som känns svårt, utan spelschemat. Europa League-kvalet spelas sex torsdagar i rad utan paus, vilket innebär att HIF, vid seger mot Zestafoni, har åtta matcher på fyra veckor framför sig. Med en skadedrabbad trupp. Det blir inte lätt.

———

Mathias Unkuris inhopp idag var intressant. Kanske hans bästa insats i HIF-tröjan? Gissar att han får chansen ett tag igen mot Elfsborg, framför allt om Larsson inte är med.

———

I Svenska Cupen väntar Blåvitt i semifinal. På Olympia, som tur är. En match HIF ska ha god chans att vinna. Göteborg är inte särskilt bra borta, och vi har ganska lätt för dem på Olympia. Man kan ju också hoppas att de har tappat ytterligare några nyckelspelare till den matchen, som inte spelas förrän tidigast i september.

Favorit till titeln i den turneringen är dock tyvärr AIK. Man möter Häcken hemma i semi, och lottades till hemmaplansfördel även i en förmodad final.

———

Fast det gick ju bra för HIF senast vi besökte Råsunda…

———

Som vanligt gjorde Tobias Hysén mål för Göteborg. Två stycken, och återigen visade han upp ett klassavslut. Titta här. Jag tycker att Hyséns målproduktion är grymt imponerande, och han verkar vara i precis samma form nu som han var i innan sommaruppehållet. Detta är alltså en 27-åring, som innan årets säsong aldrig spelat som centerforward. 13 allsvenska matcher senare sitter han på 9 mål, varav flera varit mycket imponerande. Tror att det här är en kille som med sina giftiga djupledslöpningar skulle passa perfekt bredvid Larsson eller Ibrahimovic i landslaget.

———

Läs även andra bloggares åsikter om HIF, IFK Göteborg, AIK, fotboll, Europa League, Svenska Cupen

Startelvan är nu släppt, och den tyder på att den på flera plan ifrågasatte Andreas Landgren tar plats centralt på Bosse Nilssons mittfält. Trodde att det lutade åt Skulason eller Svanbäck där, men man hade alltså fel.

Tyvärr är varken Holgersson eller Ekstrand friska, varför detta kan komma att bli en riktigt obehaglig upplevelse. Känns det som.

Men vi håller tummarna.

——-

Läs även andra bloggares åsikter om HIF, fotboll, Europa League

Erik Sundin missar Europa League-matchen pga. skada, rapporterar HD…

Jahaja.

Vad väljer Bosse nu? René Makondele kommer troligen att flyttas upp som forward. Gissar att detta innebär att Mathias Unkuri får göra sin första match från start i HIF-tröjan på mycket länge, till vänster på mittfältet. Ett annat tänkbart alternativ är att Adama Tamboura får ta klivet upp på mittfältet och att Erik Wahlstedt ersätter som vänsterback (då Markus Holgersson troligen spelar).

Det senare är den lösning jag själv skulle föredra, men jag är tveksam till om Bosse Nilsson vill röra om ytterligare med backlinjen. Inom ramen för bibehållet spelsystem kan ju också Fredrik Svanbäck komma att testas som vänstermittfältare, förutsatt att det centrala mittfältet befolkas av Marcus Bergholtz och Olafur Skulason. Detta håller jag dock som mindre troligt, då (a) Bosse visat att Unkuri ligger före Svanbäck i kön för tillfället, och att (b) Svanbäck mycket väl kan komma att starta matchen som innermittfältare. Han spelade innermitt senast i U21-laget.

Annars är det också tänkbart att Bosse väljer att gå över till ett 4-5-1-system med Rasmus Jönsson ensam på topp, Makondele till vänster och Svanbäck som offensiv spets i en mittfältstriangel med. Alternativt med Unkuri till vänster och Makondele som tillbakadragen forward.

——

Läs även andra bloggares åsikter om HIF, fotboll, Europa League